kajsalisa

Vi har haft en underbar helg i torpet! Otroligt vackert väder, nästan högsommarvärme så jag tror att vi bättrat på brännan lite igen vilket kunde behövas för den man slet för att få i Turkiet den är ju nästan borta!

Vi var till skogen igår ett par timmar och lyckades få ihop kantareller så det räckte till sås på kvällen då goda vänner kom ut och hälsade på! Hittade också en hel del Karl-Johan som det var tänkt att jag skulle göra pastasås på ikväll men eftersom Lisa valde att gå och gömma sig och vägra komma in så blev det sent innan vi kom hem så det blev en kebab istället!

På eftermiddagen idag kom äldste sonen ut tillsammans med KH och Anna. Den sistnämnda valde att stanna kvar när killarna åkte till stan för att börja jobba...vi skulle ju åka till stan bara Micke kom ut efter jobbet men som sagt Lisa ville inte till stan! Jag ger mig den på att hon kan veckodagarna för alla andra kvällar då kommer hon hem prick åtta på kvällarna men icke på söndagar!!

Ja, ja...nu är vi hemma allihopa och det börjar definitivt bli sängdags!!!

I dagarna slutar väl sommarlovet för de flesta och jag hoppas att alla haft det toppen! Att sol och bad trots det osäkra svenska vädret ändå fått ta en stor del av tiden!

Detta sommarlov är dock till ondo för många även om jag är fullt medveten om att de som har förmånen att njuta sommarlov inte vill hålla med mig! Sommarlovet i dess nuvarande utformning är gammalt och förlegat....det passar inte in i hur samhället ser ut idag!

Med risk för att låta som ett gammalt surkart så tror jag att man måste se över detta och göra förändringar!

När jag hade sommarlov, vilket för mig inte alls känns längesen så fanns det vuxna hemma på dagarna, vuxna som satte gränser för oss barn och ungdomar. Det fanns vuxna som såg till att vi fick mat i oss och att vi faktiskt kom i säng på något sånär rimliga tider. Utrymmet för att göra bus var inte speciellt stort!

Idag måste alla vuxna jobba för att få ihop ekonomin, idag finns det också många gånger fler ensamstående föräldrar vilka kanske till och med måste ha flera jobb för att kunna försörja sin familj! Det innebär att många ungdomar lämnas vind för våg under tio långa sommarveckor!

Mitt förslag är att man under sommarveckorna inför nån form av sommarskola! Det ska i första hand inte domineras av de "vanliga" ämnena utan istället inrikta sig på intresseområden. Man skulle kunna få välja dans, konst, hantverk och liknande saker. Naturligtvis borde även de vanliga skolämnena ha sin plats för de som önskar fördjupa sig och förbättra sig lite också finnas. Det ska vara skojigt att gå till skolan under dessa sommarveckor!
Men vad jag framförallt är ute efter är att ungdomarna skulle ha nånstans att ta vägen på dagarna. Att de skulle kunna få mat och tillsyn kanske fyra timmar per dag. Att de ska bli sedda!  Naturligtvis ska det ges möjlighet till att vara ledig när de vuxna har semester eller andra aktiviteter är inplanerade!

När jag skriver detta så hör jag genast politikernas rop om ekonomisk omöjlighet men...och detta är ett stort men när ska dom börja inse att Sveriges ekonomi går att efterlikna en sk taxiplånbok...en stor plånbok med massor av fack!



OM alla instanser jobbade tillsammans med varandra istället för, som det ibland verkar, mot varandra så skulle vi kunna hjälpa många av de ungdomar som är på glid idag det är jag helt övertygad om! Alla behöver känna sig behövda och älskade och jag har svårt att tro att man gör det som femtonåring om ingen bryr sig om vad man gör och var man är.

Ordet integritet har fått en felaktig betydelse har jag märkt. Föräldrar hänvisar till den när man ifrågasätter varför de inte har en aning om var deras tonåringar finns på kvällar och nätter. De har ju rätt till ett eget liv...är ord jag ofta hör!
Ja, naturligtvis har de det men det är fortfarande vi vuxna som bär ansvaret för dom! Vi har en skyldighet att lägga oss i men naturligtvis men hänsyn!

Vi vuxna får inte vara så blåögda och enfaldiga så vi litar blint på våra tonåringar...vi måste minnas hur det var när vi själva var tonåringar...att vi också försökte luras och påstå att vi var nån annanstans än där vi va! Idag är det betydligt enklare då denna mobiltelefon finns...man kan befinna sig i Haparanda men påstå sig vara i Ystad!

I vår famlij är vi nu inne på vår 3:e tonåring och vi har både märkt och fått höra att de uppskattar eller har uppskattat att vi brytt oss! Att det varit skönt att vi ibland hjälpt dom att säga nej till kompisar!
Naturligtvis har det inte alltid varit roligt just i den stund vi sagt nej eller ifrågasatt men efteråt...jag såg inte det Ni såg!

Vi har alltid haft högt i tak, vi har diskuterat saker runt köksbordet. Alla har fått komma till tals och många gånger har vi vuxna kunnat ändra våra beslut på grund av att tonåringarna kunnat ge bra argument till att få göra saker! Det har sällan eller aldrig förekommit skrikiga diskussioner!

Ingen ska nu tro att det är små änglar som vi närt under detta tak...å nej....det har hänt massor av saker så vi är inte ofelbara men vi har alltid kunnat prata om saker och rett ut dom! Ibland har det tagit timmar, ibland har det gått snabbt!

Oj, det blev en lång utläggning om detta men det här är nåt som ligger mig varmt om hjärtat! Jag vill att alla ungdomar ska få känna sig älskade och uppskattade för sin egen skull! Att alla ska få en bra start på livet!

Vad tycker Ni??

Är det någon som sett solen??

Med tanke på att jag inte alls engagerat mig i denna blogg de senaste veckorna. Dels på grund av veckan i Turkiet och dels på grund av att jag inte orkar eller känner behov av att alltid släpa med mig datorn ut till torpet så blev jag mäkteliga förvånad idag när jag kollade statistiken över denna sida......igår hade jag över 60 unika besökare!!!

Det ställer ju lite krav...man kan ju inte ha en blogg med så många besökare och sedan inte ge dessa nåt att bita i!!

Så nu sitter jag här och funderar på hur jag ska lyckas underhålla Er.....

Det är ju ingen idé att berätta om dagens händelser för de är få och obetydliga men å andra sidan är dagen ung! Däremot kan jag ju berätta för Er om vilka planer jag har för dagen....jag ska städa vardagsrummet! Katterna har ju lyckats kloa sönder våra soffor så det ser förskräckligt ut. I helgen kom dock sambon och jag på den geniala idén att vi ska skifta plats på sofforna så dom får två nya armstöd att förstöra *hummar* Jag beräknar att det då tar ca ett år.....sen får jag lov att klä om sofforna i nåt riktigt kattavstötande material!!!!

Naturligtvis ska jag också göra ett besök i Salem...Våra bästa år! Det är ju en märklig såpa, den startade i USA 1965 och spelas fortfarande in. Jag kan inte påstå att jag tycker den är speciellt bra men kan heller inte låta bli att titta om jag har tid!

En cykeltur till COOP är också inplanerad för jag saknar morötter till köttgrytan som ska lagas ikväll. Nå, jag har alltså inte fullt program men är heller inte sysslolös!

Ska nog försöka boka in en tvättid också då dotra bör ha rena kläder till helgen!!

Ska jag uppdatera Er senare med vilka saker jag gick i mål med......*ler*

Tråkigt för honom att han inte fick den medalj han gjort sig förtjänt av i OS i år men tänk så många gånger han lyckats trollbinda svenska folket. Så många gånger som vi suttit med hjärtat i halsgropen och gjort vad vi kunnat för att hjälpa honom att lyfta de sista centimetrarna...och tänk så många gånger han lyckats!

Han är en friidrottare som beundrar otroligt mycket! Vilken människa han är! Ödmjuk och vänlig....det finns absolut inget kaxigt över honom sånt uppskattar jag mycket!

Jag önskar honom verkligen att bra avslut på säsongen och karriären....samt en god start på det nya livet och tackar för alla nagelbitarstunder framför teven!

...sen flera dagar faktiskt!

Helt underbart har vi haft det med sol och bad och trevliga kvällar! Dock tränger sig ju vardagen på ganska snabbt när man väl trampar svensk mark igen och idag har skolan startat!

Ska nu försöka skärpa till mig och uppdatera bloggen lite oftare...utifall nu nån skulle vara intresserad av vad jag och min familj pysslar med!

Förhoppningsvis är nu allt packat och klart! Naturligtvis snurrar jag runt och funderar på om det är nåt mera som skulle kunna vara bra att ha med sig...men vattenkokare och toalettpapper är inhandlat och nedstoppat i väskan. Toalettpapper ingår inte alltid på hotellet har vi lärt oss nämligen och det är faktiskt lite billigare att köpa härhemma även om det är försumbart! Nu hittade jag busbilligt papper på Europris så det var bara att slå till!

Pengar är växlade så vi har ett startkapital. I år kommer vi förvisso fram till Alanya på sen eftermiddag och inte mitt i natten som förra året men ändå så är det skönt att ha ltiegrann. På Forex försökte de med alla medel att få mig att skaffa deras kort för det var riktigt farligt påstod dom att ta ut pengar med sitt eget kort därnere men det gick jättebra förra året bara man låter bli att betala med kortet samt tar ut i de automater som ligger i anslutning till en bank!

Nu är vi mest nyfikna på var vi hamnar, vilket hotell alltså! Att vi hamnar i Alanya  vet vi. De flesta som jag hört har tyckt att när man åker med Detur så hamnar man alltid på Östra stranden med ospecifierad resa vilket skulle passa oss perfekt...vi gillar nämligen den sidan allra bäst. Det går ju dessutom bussar om man vill åka till Cleopatra och bada det är heller inte långt att gå.


Mitt ben som bråkar är något bättre idag och sambon och jag har också kommit på varför det blivit värre. Vi hjälpte ju dotra förra veckan med arbetet på gården härhemma och då låg jag på backen och tog bort gräs mellan plattorna och det kanske inte är bästa arbetsställningen för ett redan småinflammerat ben!!!!! Ja, ja...läkemedelsindustrin ska ju ha sitt också!

Nu är det dock att göra ett sista måste härhemma...styrelsemöte i bostadsrättsföreningen....sen blir det en veckas semester...oj, så skoj det ska bli! Roligt att få rå om styvdottern en hel vecka det tackar vi för!!!!!

Ha det gott allihopa!!

Här har det varit dåligt med uppdateringar sista tiden men vi har varit mycket i torpet och då gjort ett aktivt val att inte ta med datorn...skönt med riktig semester!

Några uppdateringar lär heller inte ske den närmaste veckan då jag och familjens dotra åker till Turkiet på onsdag morgon...hastigt och lustigt blev det bestämt igårkväll. Det ska bli riktigt roligt att få en hel vecka tillsammans...vi trivs bra ihop så det lär knappast bli några problem. Funderade på att ragga lite turkar tillsammans men då kom ju dotra på att jag hade ju redan en turk härhemma!!!

När vi var i Alanya förra året så var det flera stycken som påpekade att sambon var mycket lik en skådespelare i Turkiet som har nån maffiaroll...så jag nöjer mig nog med det!!! Vad det gä'ller dotras raggande så får vi väl se vad det blir med det *thihi*...naturligtvis skojar jag!!
Titta däremot är ju absolut gratis....vi måste ju givetvis gå förbi frisersalongen där det jobbade några riktiga godingar samt gå till baren Istanbul för att titta till dom!

Vi åker ospecifierat så vi har ingen aning om var vi kommer att bo men vi la till några tior för att åtminstone vara säkra på att hamna i Alanya, rätt så skönt när man bara ska vara en vecka och åtminstone känna till stan litegrann!!

Vi ska passa på att gå till "vår" frisersalong, inte samma som ovan nämnda, och jag ska klippa mig och dotra ska fixa fransk manikyr....det är en upplevelse att göra sånt därnere och desutom en mycket positiv upplevelse för plånboken. Förra året så klippte jag och färgade håret för endast 200 spänn....lite skillnad mot härhemma. Dotra betalade väl knappt hundra kronor för sin franska manikyr....det är riktigt billigt!!
Passar dessutom riktigt bra då jag verkligen behöver klippa mig!!

Sen ska vi naturligtvis njuta av solen...vi har kollat på näet och det ska vara ca 37 grader och klart väder kommande vecka...härhemma ska det visst bara regna!!!!!

Dags att hämta väskor och sånt och börja packa....om endast 48 timmar är vi redan där!!!!

Sitter här med tårar i mitt inre, även på min kind, och funderar en del på livet!

Är det vissa utvalda som får cancer och andra hårda diagnoser med osäkra utgångar?

Jag tänker i första hand på min mamma som mottog sin dödsdom med sån fattning och hur jag själv blir så tafatt när någon i min omgivning drabbas.
Hur kan man vara så stark i denna svåra stund eller måste man vara stark just för att såna som jag blir så handlingsförlamade?

Hade mamma kanske varit mer betjänt av att jag faktiskt visade precis vad jag kände...förtvivlan och oro..? Jag visste inte om jag vågade visa vad jag kände för hon var ju så stark...skulle hon då tappa fattningen och skulle hon må bra av det?

Att mamma hade en dödsångest det vet jag men hon medicinerade bort den i den mån det gick och hon tog livet som den gåva det är....hon satte genast igång att leva som om varje dag var den sista dock utan hysteri.
Hon gjorde bokslut med allt och alla....hon gjorde sitt liv till nåt minnesvärt.
Nån gång önskar jag att jag kan sätta mig ner och skriva mer om min mammas liv som inte alls var som det såg ut, inte alls så som jag trodde att det var...men att göra det innebär också att man trampar andra på tårna och det är jag inte så intresserad av....jag vill ju tro att alla handlar utifrån vad de tror är bäst och att ingen gör nåt av ondo...utan att det handlar om oförstånd....

Tillbaka till detta med fattning....för några år sen drabbades en till oss i familjen närstående av bröstcancer...återigen leker jag stark för det är också den drabbade....åtminstone till det yttre. Jag hjälper till med det praktiska för det är ju jag bra på *raljerar över mig själv lite*...skjutsar dit det behövs...fikar och pratar...men inte om det som är kärnan. Jag har nu bestämt mig att nästa gång vi träffas på tu man hand så ska jag fråga om vi kan prata om det...om hon vill....
Nu när det gått några år och hon betraktas som "under kontroll" så kanske jag kan få lära mig...hur hon hade velat att vi gjorde...eller om hon kanske tyckte att vi gjorde rätt...

Allt detta har blivit än mer aktuellt då en till mig nära vän drabbats av samma sjukdom...och jag känner mig återigen förlamad. Känner att plattityderna ramlar ur mig när jag egentligen vill tala om hur illa jag tycker om detta....hur arg jag faktiskt är på kräftmonstret som återigen slagit klorna i nån jag tycker så himla mycket om....nån som har betytt så mycket för mig genom åren...

Jag vill lägga mig ner på golvet och bara skrika ut min förtvivlan och ilska över att detta ska hända...men nej, det kan jag ju inte göra för det är ju inte jag som drabbats....men egentligen är det ju jag som drabbats "också" för vännen är ju en del av min tillvaro.

Jag är fullt medveten om att det inte finns några raka svar elller nån enkel handledning....

Fullt medveten är jag också om att denna blogg nånstans osar egoism från min sida....att jag bara ser till mina behov...men nånstans känns det som att jag behöver tillgodose mina behov för att kunna vara det stöd jag önskar få vara...

Familjens dotra på dryga femton år och jag tillbringar ju denna vecka ensamma i torpet och pappan får slita hårt i värmen för att tjäna limpa...orättvist? Ja, kanske men har man nu förmånen att ha ett jobb får man sköta det, en annan som är samhällets parasit får ju sitta här och njuta av solen så gott man kan.....

I vilket fall så hade vi en av våra pratdagar igår, alltid lika trevligt. Jag älskar att prata med tonåringar för de har så himla mycket klokt att säga och dessutom ger det mig en inblick i hur de tänker och gör det lättare för mig som vuxen att förstå varför det ibland blir så tokigt som det blir.....
Dessutom får jag en känsla av att tonåringar sällan upplever att vuxna tar sig tid att lyssna vilket bara är att beklaga de vuxna...det är de som missar nåt!!

Igår satt vi och pratade mycket om detta med självkänsla och självförtroende då det förstnämnda är en bristvara hos dotra...naturligtvis har vi vuxna runt henne ett ansvar där...har vi talat om tillräckligt för henne att hon är betydelsefull för den hon är och inte för det hon gör? Överlag är nog vi människor dåliga på att tala om det för varandra....

Nå, när vi sitter där i den gassande solen så säger hon plötsligt...Vem/vad är viktigast i Ditt liv??? Svaret på den frågan ger hon samtidigt men jag tänker utveckla mig lite innan Ni får svaret för det är intressant att tänka på den frågan. Fundera lite innan Ni läser vidare...

Genast börjar man ju tänka på barnen, bostad, familj, vänner, inkomst, hälsa och så vidare....men det finns faktiskt nåt som är viktigare än allt detta jag räknat upp. Nåt som måste fungera för att resten av livet ska snurra, problemet att det som är viktigast i vårt liv är det vi kanske oftast missköter mest...oss själva!

Jag är naturligtvis viktigast i mitt liv...eller borde vara! Första tanken kanske blir...Gud, så egoistiskt..men tänk lite till...tycker man inte om sig själv eller trivs med sig själv då är det svårt att ta vara på resten av livet.

Man måste ta till vara sina egna gåvor, för gåvor har vi alla fått av olika slag, alla kan inte vara bra på samma saker. Vi måste sluta jämföra oss med varandra och inse att det råmaterial vi fått av oss själva är det vi har...och det är jag.
Sen kan jag tillföra influenser från andra och annat....jag kan sätta på kroppen och själen kläder som antingen är jag eller som är nån annan...jag kan sminka mig så jag ser ut som nån annan men likväl är det bara jag innanför...och om jag inte tycker om mig själv så spelar det yttre absolut ingen roll.....allt skiner igenom den yttre masken!

Ju äldre man blir ju mer inser man detta...att våga vara sig själv åtminstone känner jag så och jag är glad för det. Jag vill vara den jag är....se ut som jag vill....göra som jag vill...tycka vad jag vill....och det är underbart att få göra det!!

Imponerad blir jag dock när denna lilla tonårstjej tänker som hon gör, hon som är beroende av vad kompisarna tycker och gör....hon som gärna vill ha alla de senaste trendkläderna....hon som vill vara snyggast och smalast....tuffast och mest omtyckt...populärast bland killarna...ja, hon är allt detta som alla tonårstjejer är och har varit genom tiderna.

Kommer det nån gång att vara tufft att vara en tänkande människa...att vara filosofisk....att fundera på livets djupa frågor...att visa att man har en intelligent hjärna och inte bara en snygg frisyr?

Vaknade i morse av att en envis fluga for omkring som en galning i sovrummet och jag förbannade genast min sambo som hade åkallat detta monster genom att sitta i fåtöljen igår och säga att...
"Vi har inte blivit väckta av några flugor härute i år?!"

Nu har jag blivit det, visserligen var klockan nästan halv åtta så det var ju ingen katastrof. Styvdotra verkar dock inte låta sig störas av den surrande saken men å andra sidan kanske han flög ut med mig. Vi har ju dessutom bara Lisa Katt med oss den här veckan, husse vill ju ha sällskap av Kajsa Katt  i stan, och Lisa gör sig icke besvär med att försöka fånga en fluga...ska hon fånga nåt får det allt bli i storlek av en fågel åtminstone!!

Igår satte raringen upp hyllorna i köket som jag bett om en tid, det är synnerligen bra när det ska komma folk på besök för då ramlar tummen ur ett tag!!
Nu är det så himla fint i köket, tänk vad några hyllor kan göra!!!! Ska städa av lite här idag ifall vår Herre inte är på humör i morgon när mina goda vänner från Lunar kommer. Visserligen sa de nyss på radion att det skulle bli fint väder i morgon men å andra sidan så sa dom ju också att det skulle bli så dåligt i helgen som gick...och så illa var det då inte jag såg solen nästan hela helgen och härute hade det då rakt itne kommit en droppe för det var bara att dra fram slangen när vi kom ut igår.

I slutet på april köpte jag 3 ynkliga pelargonsticklingar som jag planterade om i två stora urnor tillsammans med hänglobelia. 2 av sticklingarna var av en sort som heter Chocolatmint och doftar alldeles underbart av bladen den tredje doftar också underbart men jag kan inte identifiera vad det doftar så jag har ingen aning om vad det är för sorts pelargon men det spelar mindre roll för de är så vackra. De har växt till sig nåt allldeles otroligt, nedan är en bild jag tog för några veckor sen och de har inte blivit mindre. Båda sorterna blommar dessutom vilket gör mig stolt för kvinnan jag köpte dom av sa att Du får knappast chokladminten att blomma!!!!



Bortanför bänken står en Ballongblomma som jag köpte för några veckor sedan borta på Sätrabrunns lilla trädgård då var den liten och ynklig, här på bilden ser den ju ganska årktig ut men det är inget mot vad den är nu...ska senare idag ta en bild och lägga in. Det är en fantastisk blomma som är släkt med den lilla frukten physalis. Blommorna har en fantastisk blå färg!

Nej, nu ska jag väl ut och ta hand om disken innan jag bänkar mig framför Våra bästa år och ser hur det går för Patrick på klipphyllan. Förövrigt är jag glad att de bytte ut Belle igen....denna tjej passar bra mycket bättre för rollen än den tjej som gjorde endast några avsnitt!

På återhörande!

Solen kommer och går...igår kom det några konstiga regnskurar från moln som inte existerade! Nåja, vi fick bättra på våra brännor lite!

Veckan som gått har varit ganska lugn och trivsam. I onsdags var vi till svärmor och klippte gräs, svärmor är dock itne hemma utan i Funland men kommer hem i morgon och vi får väl hoppas att hon uppskattar insatsen från oss alla, ja..min insats var mycket liten för jag hann aldrig fram till gräsklipparen men nån måste ju vara arbetsledare också!

Igår hade jag blivit lovad att inte behöva förflytta mig utanför torptomten och så blev det..nästan. Vi tog en promenad i skogen för att se hur blåbären såg ut, de var små ska man plocka blåbär så får man ta med förstoringsglas, men vi väntar ltie till så kanske det kommer rejält med regn och de kan växa till sig lite. Jag vill ju gärna ha nån liter i alla fall för dels är det gott med drottningssylt och dels är blåbärspaj ganska så smarrigt!

Hallon behöver man ju till drottningssylt och det har vi plockat en hel del, 11 liter finns nu i frysen och Micke håller just på att trimma bakom lidret så vi kan plocka alla hallon där utan bli attackerade av brännässlorna.
Hallon är mitt absoluta favoritbär och om nu dotra bestämmer sig för att vi ska vara kvar härute i torpet till i morgon ja, då blir det hallonpaj till kvällen!



Nu ut i solen!!!

Off är vad jag känner mig just nu! Är ganska trött på allt och alla...men det brukar ju ge sig!

Regnet vräker ner här i stan men det är ytterst välkommet, jag behöver då inte tänka på att vattna i torpet!

Tänka på helgen däremot måste jag göra....det är ju dags för 50-årsfest!! Jag har ju lovat att fixa allting men jag tänker då göra det enkelt för mig men det betyder ju inte att det inte blir bra!

Besvikelsen över händelser i helgen sitter fortfarande kvar i kroppen....jag verkligen avskyr när nån ljuger och far med osanning!!!

Ja...detta var då ingen munter blogg men jag återkommer när läget är ljusare!!!

Ja, det är precis vad jag är på ENJO!! Helt otroliga produkter som är miljövänliga ända från början till slut och som till råga på allt fungerar!!!

Förra gången jag var på demonstration så köpte jag det så kallade kökssetet vilket består av en disktrasa, en torkduk och en kökshandske. Man använder endast kallt vatten och sen går man loss på disken och jag lovar det blir rent...även den fetaste stekpanna blir torr och fin..nästan som ny!!!
Det består av sk kallade microfibrer som bara liksom suger åt sig all smuts och allt fett! När man är färdig så sköljer man ren trasan med lite olivtvål och varmt vatten och även trasan blir som ny!!!

I helgen ska jag prova handsken som är i samma material för vi ska ju till stan och där ska det städas kök kan jag lova!! Dessa produkter ska verkligen få visa vad de går för!!! Igår fick jag som värdinna deras moppstativ om jag köpte deras golvduk för fukt vilket jag naturligtvis gjorde direkt!! Så nästa gång ska jag köpa golvduken för torrstäd....den liksom bara suger åt sig dammet...ungefär som de däringa dammvipporna som finns/fanns!!!

Jag bara älskar dessa grejer...och i morse när jag stod och diskade efter gårdagen så insåg jag att diskning kan vara avkopplande! Man får nämligen inte gnugga med detta material för då trycker man till fibrerna och de kan inte fånga upp smutsen...utan jag stod där och bara smekte disken ren och det var helt underbart avstressande...jag hoppas det håller i sig för disk har då varit upphov till mycket stress hos mig! Hårda tag med diskborsten och hett vatten som förstör mina "vackra händer" och massor av diskmedel som förstör miljön både vid tillverkning och användning!!!

Ja...jag säger bra...när hösten kommer och allt återgår till det normala ska jag kolla med FK om man får tjäna några pengar medan man är sjukskriven....om detta skulle kunna gå att ordna som nån form av arbetsträning eller på nåt vis....jag vill verkligen ut och frälsa världen..eller åtminstone Västerås med dessa otroliga produkter!
För Er som missade partyt igår...de kommer mera!!!!!!

Nej, här händer inte mycket och det passar mig utmärkt!

Ikväll ska vi dock ha party här eller rättare sagt kurs i hur man städar och grejar miljövänligt!

Nej, här händer inte mycket och det passar mig utmärkt!

Ikväll ska vi dock ha party här eller rättare sagt kurs i hur man städar och grejar miljövänligt!