kajsalisa

Livet har gått in i ett nytt skede eller jag har varit där förut och samma funderingar fanns då men på ett annat vis eftersom vi ”känt” på varann litegrann innan jag ställdes inför faktum.

Det är detta med att vara svärmor, det är inte alltid så lätt.

Jag har själv haft några svärmödrar genom åren och jag kan inte klaga, jag har haft tur. Min första svärmor var kanske lite domderande tyckte jag då men jisses, jag var arton år och även om jag då tyckte att jag var supervuxen inser jag ju nu att jag hade ju precis vuxit ur barnkläderna. Det händer att jag stöter på henne idag och hon är världens goaste.

Min andra svärmor är mina barns farmor, även hon en fantastisk människa som har lärt mig mycket. Bland annat att göra den godaste Jansson som finns. Ja, det finns mycket inom just matlagning som hon lärt mig för hon är nog den mesta matmamman som finns. Även om hon inte är min svärmor idag så vet jag att jag är välkommen till henne och jag känner att jag kanske borde hälsa på henne men vi ses ändå när någon av sönerna fyller år eller det är nån annan tillställning. Jag gillar henne skarpt!

Min nuvarande svärmor är en pärla, matlagning kanske inte hennes starka sida men hon har så många andra kvaliteer som jag värdesätter. Som hon har ställt upp på sina barn genom åren, en fantastisk mamma, mormor och farmor.

Nu är jag själv i rollen och jag vill ju gärna vara en bra svärmor men hur gör man? Jag märker att det är lätt att falla i fällorna som den där sortens svärmor som man inte vill vara, den där som lägger sig i! Gammelsonen har ju nu flyttat in i sin nya lägenhet som ska renoveras så vi har den här helgen tillbringat många timmar med att riva tapeter och förberett för att få den fräsch.

Att det funnits en kvinna vid hans sida de senaste månaderna har vi ju vetat och vi har träffat henne flera gånger men ungdomarnas sätt att umgås är inte detsamma som när vi var yngre. Då visste man liksom om man var ihop eller inte, sånt tar tid att ta reda på nu har vi märkt!

Men jag tänker att när man sover ihop varje natt, bestämmer tapeter tillsammans och bestämmer vilka möbler som ska in i den nya lägenheten….då är man ihop!!! Så det så!

Nu tror NI att jag inte tycker om den här tjejen, men då tar Ni fel för jag gillar henne helskarpt! Det är en tjej med skinn på näsan som vet vad hon vill och hon är inte rädd för att tala om det, precis en sådan kvinna jag önskar min son! (Och det här skriver jag inte bara för att jag vet att hon kanske läser det här)

Men, det är här som problemet uppstår…hittills är det ju jag som varit den kvinnan i Gammelsonens liv (nästan alltid i alla fall) och nu är det dags att lämna över stafettpinnen och jag märker att oavsett vad jag vill sitter den rätt hårt i min hand!
 
Det är inte jag som ska bestämma;

Vilka gardiner han ska ha

Vilka tapeter han bör ha

Var möblerna ska stå

Etc…..

Nu låter det som att han inte har någon egen vilja men det ska gudarna veta att han haft sen han ut kom men som mamma har man ju ett visst inflytande i alla fall ;) Men det är ju faktiskt inte mig han ska rådgöra med, det är dags att bli vuxen på alla sätt och vis.

Jag inser att detta med att vara svärmor är inte så himla lätt men härmed lovar jag att göra mitt bästa för att lämna över allt bestämmande till sonen och hans flickvän!! Jag klipper härmed navelsträngen!!

av Anne Holt.

Nu är det flera, flera veckor sen jag läste den här boken men ett är säkert, har man en bok av Anne Holt i handen har man ett säkert kort. Hon skriver suveräna böcker som passar mig i alla fall!!!

Jag gillar när man inte kan lista ut på en gång vem som är boven utan man får använda hjärncellerna själv vilket man får i den här boken. På slutet blir det riktigt spännande ;)

Nej, så är det! Det är som att skrivlusten försvunnit!!!

Nå, den som väntar får väl se om den återkommer ;)

Vi sitter nu i bilen på väg mot Malmö, Blivande kör bör jag kanske tillägga, och jag sitter bredvid och fascineras av landskapet som är så olikt det landskap vi passerade för nästan tre månader sen.
I juli när sommaren blommade för fullt körde vi Västerås - Sassnitz och nu kör vi samma sträcka i oktober när höstens färger målat landskapet och om allt blir som vi önskar så kommer vi att åka samma väg i april när våren med dess skira och fantastiskt vackra gröna färger håller på att hällas ut över landet och jag bara känner hur jag blir alldeles varm av lycka i kroppen!!!

Här hade jag tänkt skicka med en vacker bild över landskapet men tyvärr har vi nu kört in i landskapet på mitt fäderne och där växer bara barrträd....i den mån Gudrun och Per lämnade nåt kvar....vet Ni var vi är????