kajsalisa

I natt vaknade jag av att hela sovrummet lystes upp och det mullrade rejält utanför. I grunden är jag egentligen inte rädd för åska men som jag berättat tidigare så sitter förra vårens upplevelse djupt i mig! Man är väldigt liten när åskan drar igång, jag försökte väcka Blivande men han hade ingen förståelse för att jag ville ha lite sällskap.....sov, tyckte han?!

Efter att ha läst en timme så somnade jag om och vaknade sen straxt efter åtta av att det fortfarande regnade. Lite sur blev jag för det var ju tänkt att vi skulle ut och plocka mera svamp idag!

När vi började hyra det här torpet så fick jag alltid gå ensam i skogen, Blivande tvärvägrade eftersom han blivit "tvingad" som barn att följa med i skogen men hittade aldrig något så han skulle aldrig mer gå i skogen sade han då... En gång följde han med mig och Svärmor i skogen men satt i bilen medan vi gick i skogen och plockade....

För en stund sen sa han....Du, jag går ut en sväng...Tio minuter senare kom han tillbaka med andan i halsen...Jag måste ha korgen det finns massor i skogen!!!

Så nu ska jag klä mig och så tar vi en tur i skogen i alla fall, vi kan ju inte bli mer än blöta. Förresten så tittar solen fram nånstans ovan molnen!!!!

Vad jag vill säga är att man kan uppenbarligen lära gamla hundar att sitta :D

Idag är det den tjugofemte och för de flesta innebär det påfyllning i kassan så ock för mig men det var inte många kronor, det blir ju så när man inte har jobbat så många timmar!!

Däremot håller jag på att försöka bli av med lite grejer på Tradera, jag har ju en massa olika böcker som visserligen inte inbringar så många kronor för böcker har idag inte något andrahandsvärde men om jag får någon krona och någon annan en bok så innebär det att jag också får lite mer plats!!!!

Är Ni intresserade av vad jag försöker sälja så kan Ni ju kika in HÄR! Tyvärr är det ju också ganska dyrt att skicka saker med post så det blir inte billigt....

Dessutom tänkte jag ge Er ett erbjudande....de böcker som finns under kategorin Lästa böcker säljer jag för fem kronor styck + porto. Det finns dessutom nästan tusen böcker till, så fråga...jag kanske har det Du söker...mest är det förstås deckare men det finns allt möjligt!!!!

Om Ni visste vad det tar emot att sälja sina vänner men....man kan inte ha hur många böcker som helst på 54 kvm...inte hur många vänner som helst heller ;)

Det är tur att mitt verkliga liv inte är så händelsefattigt som blogglivet för då skulle jag väl gå under av tristess!!

I torsdags åkte vi till torpet eftersom Blivande körde en kortvecka och då fick vi efterlängtat besök av en god vän som jag/vi inte träffat på över ett år det blev en trevlig kväll där det som sas och hände är en typiskt Jansbokväll...det som händer i Jansbo det stannar i Jansbo ;)

På fredagen så passade vi på att sitta och läsa i solen på förmiddagen och sen på eftermiddagen tog vi svampkorgen och tog oss en promenad i skogen, vi gick inte hem lottlösa :D

Lördagmorgon packade vi ihop och tog katterna och drog till staden där vi duschade och piffade till oss och sedan satte vi oss i bilen och drog mot Svärtinge Skogshotell för att delta i en födelsedagsmiddag. Väl framme visade det sig att Skogshotellet blivit dubbelbokat men den mycket vänliga portiern hade bokat om oss till Tallbackens Vandrarhem som var en mycket positiv upplevelse. Ett alldeles fantastiskt vandrarhem till ett mycket bra pris!! Är Ni i Norrköpingstrakten och behöver bo någonstans så rekommenderas detta verkligen!!

Ja, Ni förstår väl att Svärtinge Skogshotell är ett litet privat ställe som inte finns riktigt på riktigt ;) Men Tallbacken det finns på riktigt!!!

Vi hade en härlig kväll i Östergötland och ser redan fram emot nästa år ;)

Igår morse när vi vaknade så packade vi ihop våra saker...eller ja, lakan och sånt som Skogshotellet skickat med förstås...och så gick vi mot frukostbuffén som serverades i samma lusthus som födelsedagsmiddagen serverats i kvällen innan. Det är bara två kilometer (jag har mätt på Eniro) men jädrar anåda vilken backe det inleds med. Mitt i backen stod Blivande och jag och bara flämtande konstaterande att även Stenmark skulle nog ha upplevt backen som en utmaning!!!

Nå, när vi väl kom fram så hade pulsen lugnat sig men då blev vi utskällda....ja, ja...sånt är livet!!! Men...blir man utskälld av såna här sötnosar så kan man ta det;)



Så småningom satte vi oss i bilen och åkte tillbaka till Västerås och hur härligt det än är att åka bort och umgås med människor man älskar så är det så skönt att komma hem igen!!!!!

Ja, just ja....den där backen fick mig att förstå att nu är det dags att börja röra på fläsket så gissa vem som varit ute och gått 2 km idag också...minus backen förstås för såna har vi inte i Västerås ;) Nu ska det bli spännande att se hur kroppen reagerar...håll tummar och tår för att den gillar det och inte går i baklås :D

Jag bantar inte!!!!

Jag är fullt medveten om att det finns hur många bloggar som helst som handlar om att äta LCHF men jag tänker ändå med jämna mellanrum berätta om hur det är för mig och Blivande. Jag berättar om vad vi upplever och känner och om det kan Ni inte läsa i nån annan blogg ;)

Redan för nåt år sen så började jag fundera på detta med LCHF och tänkte då att vi kanske skulle prova GI som är lite vårdslöst kallat en lightvariant av LCHF. Vi höll på ett par veckor sen la vi av för det var inte vår grej, jag kan inte riktigt säga vad det var som kändes fel men nåt var det. Jag mötte människor som åt enligt LCHF och blev mer och mer inspirerad men samtidigt så skrämde mig detta med att äta så mycket fett för det har man ju lärt sig sen barnsben att det var onyttigt!

För två år sen så slutade vi med alla lightprodukter och började använda riktig grädde osv i maten. Det resulterade i att jag åtminstone gick ner en hel del i vikt som jag förvisso gick upp igen men det hade nog andra orsaker ;) Men det kändes bra att inte äta dessa konstgjorda saker för naturligtvis är det så att om det man brer på smörgåsen innehåller 40% fett så måste det vara ersatt med något annat. Likaså "grädde" som bara innehåller 4% fett.....var är de andra 36% fett som vanlig grädde innehåller?

Vilka var det som introducerade alla dessa lightprodukter som skulle göra oss smala? Jo, det var ju amerikanerna...och hur ser de ut? Aldrig någonsin har de varit så feta som de är nu och av det kan jag bara dra slutsatsen att det kan inte vara nyttigt med alla dessa tillsatser eller ersättningar kanske jag ska kalla det! Även svenska folket har ju blivit allt tyngre jämfört med våra förfäder som aldrig kommit i närheten av lightprodukter!

Förra hösten började jag alltmer tänka, kan LCHF vara något för oss? Svorskan inspirerade mig mycket, hon hade då ätit LCHF under en längre tid och hon såg ju jättefräsch ut och verkade synnerligen pigg :D Jag började läsa på mer och mer samtidigt som jag minskade mitt eget intag av kolhydrater. Smörgåsar på morgonen tog jag bort helt. Naturligtvis räcker inte detta för att det ska bli någon förändrig i kroppen men i hjärnan, jag upptäckte att det var inga problem att vara utan smörgåsar (som iofs aldrig varit någon passion för mig) inte heller saknade jag potatis, pasta och ris...men jag åt ju det fortfarande då och då. Jag hade ju inte informerat Blivande om mina funderingar.

Under våren läste jag om alltfler människor med fibromyalgi som blivit nästan värkfria efter att de börjat med LCHF och jag kände att vi måste prova!!! Jag gjorde en liten nedtrappning, fortfarande utan att Blivande visste om det. Efter ett par veckor frågade jag honom om maten smakat bra de sista veckorna och förvånat svarade han...Ja....

Efter att jag förklarat så sa han....Nu kör vi!!!!

Nu lite drygt två månader senare så mår vi så bra som aldrig förr, vi har blivit "avprogrammerade" och är inte ens sugna på kolhydratmat. Jag har blivit av med ungefär 80% värk....och som bonus har vi tappat drygt 16 kilo!

Vi bantar INTE utan vi har bytt livsstil för så tror jag att man måste se det...det är inte en diet...det är en livsstil!!!

Glädje och sorg hanterar vi ju så olika, i min familj skrattar vi gärna åt det mesta...eller vi hanterar mycket genom att skratta. Jo, vi gråter också...

För nån månad sedan läste eller hörde jag någon säga (har ingen aning om vem) Jag har känt riktig sorg därför skrattar jag och det uttrycket har stannat i mig för precis så känner jag. Bara för att jag skrattar betyder inte det att jag är respektlös men det är sällan situationer blir bättre för att jag gråter. Sorg bär jag i mig och delar med mina absolut närmaste, skrattet delar jag med alla som vill dela det med mig och jag skrattar ofta och gärna!!!!

I all oro för Dotra så skrattade vi också även om det blev ett mer nervöst skratt, vid något tillfälle var det nära tårarna men av någon anledning tar tårar mer energi.

Men jag tänkte bjuda på en typisk Kajsalisa-familj-historia ;)

Igår kom Ungsonen och Svärdotra ut på kvällen för att få lite mat och Dotra fick lite ungdomligare sällskap!
(Vi har ju valt att "isolera" henne i torpet tills i morgon då vi måste få en tid till doktorn)

När vi ätit satt vi och småpratade, Dotra hade givetvis en del att berätta om sin resa och Ungsonen och Svärdotra var väl intresserade av att höra hur det varit och vad som hänt. Hon berättar att hon gjort en datortomografi och jag  kan inte låta bli att inflika,

- Jo, Du Ungsonen, Dotra har bevis på att hon har en hjärna!!!

- Tsss....det tror jag inte, säger Ungsonen.

- Jo, säger Dotra, vänta ska jag gå in och hämta min hjärna!!!!!!!!

Vi har lärt oss en mycket viktig läxa den här veckan och det på den hårda och dramatiska vägen!!!

Dotra har jobbat hårt den här sommaren för att kunna åka på en veckas semester till Ayia Napa med en god vän, som hon för övrigt reste till Alanya med förra sommaren. Som tonårsförälder hoppar man ju inte högt av glädje när man får det presenteras för sig, ännu mindre högt hoppar man när man sen får höra att hon bara ska vara hemma ett par dagar innan hon reser vidare till Magaluf!!!!!!!

Nå, Dotra är fyllda arton och hon har jobbat ihop pengarna själv så det finns inte så mycket att säga, eller det gör det ju men vad hjälper det????

Förra fredagen åkte hon i väg med en nästan tjugo kilo tung resväska, själva brukar vi åka med så lätta väskor som möjligt och eventuellt fylla dom på resmålet ;) Vi kanske är annorlunda men vi försöker att glömma att hon är bortrest för att sitta och oroa sig är direkt olämpligt för man kan ändå inte göra så mycket när de är så långt borta!! Oron finns ju där ändå...men det gick ju bra förra året då försvann ju bara en mobiltelefon av enklare modell....

I torsdags åkte vi till Enköping för att turista och se deras fantastiska planteringar och är man i Enköping och blomsterintresserad så måste man ju hälsa på hos Doktor Westerlund och se blomman som uppkallats efter honom!

Medan vi hälsar på hemma hos honom och beslutar oss för en kopp kaffe så ringer telefonen och vi får veta att Dotra ligger på sjukhus hjärtat slår ganska många extraslag och adrenalinet pumpar....men att det inte är något farligt!!!! Hon har ramlat och slagit upp ögonbrynet så hon är sydd i det, fast först fick vi veta att hon blivit sydd I ögat....*oj, oj*

Sjukhuset vägrade att släppa henne innan de fick hemförsäkringsnumret....och det var då det gick upp ett ljus för oss....vi har ju varit fullkomliga idioter! Jag tycker generellt att både Blivande och jag är ganska kloka människor som försöker tänka på det mesta men jag har insett att det är helt fel!

Vi har inte ordnat något sjukförsäkringskort från Försäkringskassan till vare sig Ungarna eller oss....vi har heller inte en aning om försäkringsnummer....situationen är mycket pinsam och jag tror jag rodnade hel och hållen. Det var bara att sätta igång att ringa...först till Folksam där vi har vår försäkring och efter många om och men får vi veta att Dotra INTE går på vår försäkring för hon är myndig och skriven hos sin mamma. Tjo hoo....försöka få tag på henne, hon befann sig inte vid telefon vilket är helt naturligt då det är sommar och vackert väder. Hon har dessutom ingen mobiltelefon smart val kan jag tycka ibland så det var bara att hoppas att hon skulle se att Blivande ringt och ringa upp.

Tjejerna var ju dock ivriga på att komma ut från sjukhuset vilket är helt förståeligt och till slut nöjde sig sjukhuset med Blivandes personnummer!!

Några timmar senare fick vi kontakt med mamman och efter lite krångel så fick vi ett försäkringsnummer att lämna till sjukhuset, Blivande fick äran att ringa och prata med dom på engelska!!!

Här någonstans får vi också reda på att Dotra har en hjärnskakning och pulsen stiger igen....Nå, de ska ju flyga hem på fredagen så då skulle det väl ordna sig.

Här emellan var det en hel del telefonsamtal hit och dit men de hoppar vi över i den här berättelsen för då kommer Ni att förstå ännu mer hur idiotiska vi är!

Vi fick ju också börja styra om Magallufresan för den var ju inte aktuell längre.....och här skriver jag mycket kort....res inte med Ryan air om Du inte har en massa extraförsäkringar hit och dit....här ligger det arbetet för övrigt på is men vi ska nog försöka få tillbaka lite pengar i alla fall! Ska försöka ta tag i det idag ;)

Fredag morgon bestämde vi oss för att åka till Arlanda och hämta tjejerna för vi tyckte nog att det lät väl inget vidare att sitta på flygbussen med hjärnskakning. Vi ringer tjejerna på Cypern för att berätta detta och då får vi nästa chock......en läkare har förbjudit Dotra att flyga hem för trycket i flygplanet kan göra att det kan spricka!!!!
(Här ska det tas en kontakt med resebolaget för så får man inte skrämma upp tonåringar, CT var gjord och den var felfri, såret kunde inte spricka!!)

Jag sätter igång och ringer till Kompisens mamma som tack och lov är sjuksköterska och vi kommer överens, efter att hon i sin tur konsulterat en kirurg, att tjejerna ska åka hem......vi ringer upp Dotra och precis i sista sekunden får vi veta att busssen går nu.....HOPPA PÅ DEN skriker jag i telefonen!!

En timme senare får vi ett efterlängtat sms där det står att vi har checkat in och det kommer inte att bli några problem med att flyga enligt flygplatspersonal!!

Sen var det två stycken som andades ut i torpträdgården och genast anföll migränen mig men...nu visste vi att de satt på planet hem och huvudvärken kunde jag mota med vita piller ;)

Sen ska jag göra resten av historian kort...hon är hemma och hon är mycket proffsigt sydd och hon ser inte alls så förskräcklig ut som vi föreställt oss. Vi känner oss lyckligt lottad som fick hem henne förhållandevis hel!!

Jo, just ja...nån kanske vill veta hur det gick till??? De var på skumparty och om Ni klickar på länken så får uttrycket såphalt en ny innebörd!!! Fullkomligt galet och idiotiskt och när tjejerna berättade om hur det var så förstår man inte att det får fortgå....skummet steg över huvudet på dom och det kändes nästan som att de skulle kvävas och det var när de försökte ta sig därifrån som Dotra halkade och föll så olyckligt så det blev en ambulanstur!!!

Vi har lärt oss mycket på den här resan och det hoppas vi Dotra också har gjort.......Korten från Försäkringskassan är beställda till hela familjen...alla försäkringar ska ses över och nummer ska skrivas av och läggas till sammans med korten från Försäkringskassan i plånboken!!!