I dagarna slutar väl sommarlovet för de flesta och jag hoppas att alla haft det toppen! Att sol och bad trots det osäkra svenska vädret ändå fått ta en stor del av tiden!

Detta sommarlov är dock till ondo för många även om jag är fullt medveten om att de som har förmånen att njuta sommarlov inte vill hålla med mig! Sommarlovet i dess nuvarande utformning är gammalt och förlegat....det passar inte in i hur samhället ser ut idag!

Med risk för att låta som ett gammalt surkart så tror jag att man måste se över detta och göra förändringar!

När jag hade sommarlov, vilket för mig inte alls känns längesen så fanns det vuxna hemma på dagarna, vuxna som satte gränser för oss barn och ungdomar. Det fanns vuxna som såg till att vi fick mat i oss och att vi faktiskt kom i säng på något sånär rimliga tider. Utrymmet för att göra bus var inte speciellt stort!

Idag måste alla vuxna jobba för att få ihop ekonomin, idag finns det också många gånger fler ensamstående föräldrar vilka kanske till och med måste ha flera jobb för att kunna försörja sin familj! Det innebär att många ungdomar lämnas vind för våg under tio långa sommarveckor!

Mitt förslag är att man under sommarveckorna inför nån form av sommarskola! Det ska i första hand inte domineras av de "vanliga" ämnena utan istället inrikta sig på intresseområden. Man skulle kunna få välja dans, konst, hantverk och liknande saker. Naturligtvis borde även de vanliga skolämnena ha sin plats för de som önskar fördjupa sig och förbättra sig lite också finnas. Det ska vara skojigt att gå till skolan under dessa sommarveckor!
Men vad jag framförallt är ute efter är att ungdomarna skulle ha nånstans att ta vägen på dagarna. Att de skulle kunna få mat och tillsyn kanske fyra timmar per dag. Att de ska bli sedda!  Naturligtvis ska det ges möjlighet till att vara ledig när de vuxna har semester eller andra aktiviteter är inplanerade!

När jag skriver detta så hör jag genast politikernas rop om ekonomisk omöjlighet men...och detta är ett stort men när ska dom börja inse att Sveriges ekonomi går att efterlikna en sk taxiplånbok...en stor plånbok med massor av fack!



OM alla instanser jobbade tillsammans med varandra istället för, som det ibland verkar, mot varandra så skulle vi kunna hjälpa många av de ungdomar som är på glid idag det är jag helt övertygad om! Alla behöver känna sig behövda och älskade och jag har svårt att tro att man gör det som femtonåring om ingen bryr sig om vad man gör och var man är.

Ordet integritet har fått en felaktig betydelse har jag märkt. Föräldrar hänvisar till den när man ifrågasätter varför de inte har en aning om var deras tonåringar finns på kvällar och nätter. De har ju rätt till ett eget liv...är ord jag ofta hör!
Ja, naturligtvis har de det men det är fortfarande vi vuxna som bär ansvaret för dom! Vi har en skyldighet att lägga oss i men naturligtvis men hänsyn!

Vi vuxna får inte vara så blåögda och enfaldiga så vi litar blint på våra tonåringar...vi måste minnas hur det var när vi själva var tonåringar...att vi också försökte luras och påstå att vi var nån annanstans än där vi va! Idag är det betydligt enklare då denna mobiltelefon finns...man kan befinna sig i Haparanda men påstå sig vara i Ystad!

I vår famlij är vi nu inne på vår 3:e tonåring och vi har både märkt och fått höra att de uppskattar eller har uppskattat att vi brytt oss! Att det varit skönt att vi ibland hjälpt dom att säga nej till kompisar!
Naturligtvis har det inte alltid varit roligt just i den stund vi sagt nej eller ifrågasatt men efteråt...jag såg inte det Ni såg!

Vi har alltid haft högt i tak, vi har diskuterat saker runt köksbordet. Alla har fått komma till tals och många gånger har vi vuxna kunnat ändra våra beslut på grund av att tonåringarna kunnat ge bra argument till att få göra saker! Det har sällan eller aldrig förekommit skrikiga diskussioner!

Ingen ska nu tro att det är små änglar som vi närt under detta tak...å nej....det har hänt massor av saker så vi är inte ofelbara men vi har alltid kunnat prata om saker och rett ut dom! Ibland har det tagit timmar, ibland har det gått snabbt!

Oj, det blev en lång utläggning om detta men det här är nåt som ligger mig varmt om hjärtat! Jag vill att alla ungdomar ska få känna sig älskade och uppskattade för sin egen skull! Att alla ska få en bra start på livet!

Vad tycker Ni??