kajsalisa

Nu är vardagen tillbaka och det känns skönt.

Ungarna är i skolan och vi andra jobbar så gott vi kan!

Värmen har återkommit och blivit ett typiskt augustiväder

Ia 2005-05-31

Igår var det då åter dags för mamma att kolla värdena samt göra en höftröntgen.

Hb:t låg på 91 vilket ju borde tala för en transfusion men nej, den för dagen behandlande läkaren säger att nej, Du får komma in nästa vecka och ta nya prov igen. Till saken hör att den läkaren är inte min mammas ordinarie läkare utan en som bara tar beslut när de andra läkarna är på semester eller av någon annan anledning inte kan göra en bedömning. Det var också denna läkare som istället för att ta reda på varför mammas blodvärde var så lågt (82) bara i hastigheten skrev ut järntabletter.........

Ganska snart efter detta så kom andra läkare på att hon led av just myelofibros. För kännedom så bör väl en kvinnas blodvärde ligga på ungefär 120 - 130 om jag inte är helt fel ute.

Nå, min svägerska, som emellanåt är guld värd och dessutom finns på plats rent geografiskt, ringde in till dagvården på Växjö sjukhus och såg till så att mamma fick komma in redan idag och få två påsar blod. Det är nämligen ganska viktigt att blodvärdet inte sjunker för mycket mellan gångerna för att patienten ska kunna upprätthålla en hyfsad livskvalité. Läste på nätet att patienten bör inte hamna under 90 och rent logiskt så är väl 91 nästan inte över.....

Nå, idag är hon inne och tankar som hon säger, jag hoppas hon svarar upp bättre denna gång.

Ja, min mamma har alltså myelofibros vilket är en sjukdom som påminner om blodcancer. Den går inte att bota, åtminstone inte om man passerat 60 vilket min mamma gjort på papperet.

Cirka 40 personer om året får denna diagnos och det är väldigt svårt att veta i vilken fas av sjukdomen man befinner sig i.

Min mamma har nyligen opererat bort mjälten vilket då ska hjälpa till att förhindra att kroppen ska "rosta" för fort. Alltså, blodvärdet sjunker väldigt hastig och min mamma har sista tiden fått blodtransfusioner varannan vecka vilket innebär att järnvärdet sticker upp i höjden och man kan då med viss skämtsamhet säga att kroppen rostar. Mamma får också varje vecka en spruta innehållande ett dopingmedel som också ska hjälpa till att förhindra just den processen.

Kom nu ihåg om Du läser detta att jag kan inte lova att allt jag skriver är med sanningen överensstämmande utan bara som jag uppfattat det efter kontakter med mamma och läkare och vissa sidor på nätet!

Det senaste som nu har tillstött är att blodet inte koagulerar som det ska men jag antar att det kan ha med mjälten och blodkroppar att göra. Men...om hon så bara sticker sig på en liten nål så blöder det länge, ibland flera dagar innan det börjar läka. Blåmärken får hon av absolut ingenting.

Då vi under många år haft ett mycket komplicerat förhållande där vi nu nånstans hittat varandra så är det mycket jobbigt att veta att nu när jag äntligen hittat den mamma jag längtat efter i hela mitt liv så ska jag inte få behålla henne! Visst är det så att alla föräldrar nångång ska dö....men min mamma är faktiskt bra 64 år fyllda och då är det för tidigt att lämna in.

Dock har det fört med sig en bra sak till och det är att vi börjat prata om döden vilket nästan tidigare varit tabu i vår familj. Själv har jag inget större problem med döden det är ju det enda vi är riktigt säkra på allihop att vi färdas mot. Problemet är ju att döden innebär sorg och det har vi alla svårt att hantera för sorg är ju en ganska egoistisk känsla. Den handlar ju om att tycka synd om sig själv som blir lämnad kvar......

Ja...det är ämnen som kommer att dyka upp ofta hos mig i mina kommande bloggar...kommentera gärna...om Ni nu skulle rka hitta hit!

Med glädje har jag nu sett mig omkring och upptäckt att jag fixar nog detta!!

Jag tänker ligga lite lågt till att börja med...blir nog en mera dagboksliknande blogg.

Så länge barnen är här är det ingen idé att tro att man ska komma fram till datorn nån längre stund. Nu åker en idag...men å andra sidan kommer det en annan men han ska ju jobba så.....vem vet när första riktiga bloggen kommer???

Eftersom jag är kollossalt nyfiken på det mesta här i livet så var jag ju tvungen att kolla vad detta var när en vän till mig skaffat sig en blogg. Sedan är det bara ett problem...och det är att jag är för dum för att fixa ett snyggt utseende...alltså detta med webdesign. Törs knappt berätta att jag gått kurs i sånt ;) Men sånt är definitivt färskvara och jag fick aldrig tillfälle att prova min kunskaper medan lärdomen var ny! Men det kan jag ju berätta mer om vid nåt annat tillfälle!!

Välkommen till min nya blogg!