Mamma

Ja, min mamma har alltså myelofibros vilket är en sjukdom som påminner om blodcancer. Den går inte att bota, åtminstone inte om man passerat 60 vilket min mamma gjort på papperet.

Cirka 40 personer om året får denna diagnos och det är väldigt svårt att veta i vilken fas av sjukdomen man befinner sig i.

Min mamma har nyligen opererat bort mjälten vilket då ska hjälpa till att förhindra att kroppen ska "rosta" för fort. Alltså, blodvärdet sjunker väldigt hastig och min mamma har sista tiden fått blodtransfusioner varannan vecka vilket innebär att järnvärdet sticker upp i höjden och man kan då med viss skämtsamhet säga att kroppen rostar. Mamma får också varje vecka en spruta innehållande ett dopingmedel som också ska hjälpa till att förhindra just den processen.

Kom nu ihåg om Du läser detta att jag kan inte lova att allt jag skriver är med sanningen överensstämmande utan bara som jag uppfattat det efter kontakter med mamma och läkare och vissa sidor på nätet!

Det senaste som nu har tillstött är att blodet inte koagulerar som det ska men jag antar att det kan ha med mjälten och blodkroppar att göra. Men...om hon så bara sticker sig på en liten nål så blöder det länge, ibland flera dagar innan det börjar läka. Blåmärken får hon av absolut ingenting.

Då vi under många år haft ett mycket komplicerat förhållande där vi nu nånstans hittat varandra så är det mycket jobbigt att veta att nu när jag äntligen hittat den mamma jag längtat efter i hela mitt liv så ska jag inte få behålla henne! Visst är det så att alla föräldrar nångång ska dö....men min mamma är faktiskt bra 64 år fyllda och då är det för tidigt att lämna in.

Dock har det fört med sig en bra sak till och det är att vi börjat prata om döden vilket nästan tidigare varit tabu i vår familj. Själv har jag inget större problem med döden det är ju det enda vi är riktigt säkra på allihop att vi färdas mot. Problemet är ju att döden innebär sorg och det har vi alla svårt att hantera för sorg är ju en ganska egoistisk känsla. Den handlar ju om att tycka synd om sig själv som blir lämnad kvar......

Ja...det är ämnen som kommer att dyka upp ofta hos mig i mina kommande bloggar...kommentera gärna...om Ni nu skulle rka hitta hit!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback