Nyårsgåva!
Ja, det måtte det väl bli för Er som eventuellt läser detta. Kajsalisa skriver två dagar på raken ;-)
Sitter nu här och funderar på året som gått och tänker att det borde man göra regelbundet inte bara när det är dags för ett avslut utan lite då och då för att verkligen komma ihåg att leva!
Jag är lyckligt lottad att efter flera års sjukskrivning få komma igång att jobba igen och dessutom med nåt jag verkligen vill jobba med. Det är en gåva!
Jag är lyckligt lottad som efter så många års stridande lyckats etablera en bra kontakt med mina föräldrar igen och under hela året lyckats hålla den på en bra nivå! Det är också en gåva!
Jag är lyckligt lottad att ha två skötsamma söner, de har koll på sitt pluggande, de vet vad de vill och de genomför det också. Det är också en gåva!
Jag får leva med mannen jag älskar mer än något annat. Visst blir man lite irriterad på varandra ibland men annars vore det kanske inte så bra? Men det är också en gåva!
Jag har tak över huvudet vilket jag inte hade årsskiftet 2001-02...ja, jag gick inte på gatorna men jag flyttade runt bland mina vänner och blivande sambo. Det var en situation jag inte själv hade valt att hamna i och inte något jag vill tänka på heller men det var en kolossalt jobbig höst och vinter. Dock fick jag en lägenhet i början av januari och då var lyckan stor kan lova!!! Men att ha en bostad och mat på bordet...ja, det är också en gåva!
En kort sammanfattning av det jag tänker är att livet i sig är en gåva som vi bör vara mera rädda om än vi kanske är.
Var rädda om Er så här i slutet av året så syns vi i början på det nya!
Sitter nu här och funderar på året som gått och tänker att det borde man göra regelbundet inte bara när det är dags för ett avslut utan lite då och då för att verkligen komma ihåg att leva!
Jag är lyckligt lottad att efter flera års sjukskrivning få komma igång att jobba igen och dessutom med nåt jag verkligen vill jobba med. Det är en gåva!
Jag är lyckligt lottad som efter så många års stridande lyckats etablera en bra kontakt med mina föräldrar igen och under hela året lyckats hålla den på en bra nivå! Det är också en gåva!
Jag är lyckligt lottad att ha två skötsamma söner, de har koll på sitt pluggande, de vet vad de vill och de genomför det också. Det är också en gåva!
Jag får leva med mannen jag älskar mer än något annat. Visst blir man lite irriterad på varandra ibland men annars vore det kanske inte så bra? Men det är också en gåva!
Jag har tak över huvudet vilket jag inte hade årsskiftet 2001-02...ja, jag gick inte på gatorna men jag flyttade runt bland mina vänner och blivande sambo. Det var en situation jag inte själv hade valt att hamna i och inte något jag vill tänka på heller men det var en kolossalt jobbig höst och vinter. Dock fick jag en lägenhet i början av januari och då var lyckan stor kan lova!!! Men att ha en bostad och mat på bordet...ja, det är också en gåva!
En kort sammanfattning av det jag tänker är att livet i sig är en gåva som vi bör vara mera rädda om än vi kanske är.
Var rädda om Er så här i slutet av året så syns vi i början på det nya!
Snart nytt år!
Först vill jag tacka Jesper för Ditt inlägg för jag hoppas att Du hittar tillbaka hit. Skulle dessutom vara kul att få en kontakt med Dig. Myelofibros är ju en sjukdom som är så pass ovanlig att det är svårt att hitta någon som känner till den och som man kan prata med.
Min mamma är, skulle man kunna tycka, lyckligt lottad med att inte se sjuk ut. Inte för den som inte känner henne väl, jag ser ju förstås att sjukdomen har märkt henne. Men många tror inte att hon är så sjuk som hon är och önskar henne ett lyckligt tillfrisknande....
Nu till julen kom det ett julbrev från en nära släkting som de inte haft kontakt med på flera år men som jag har haft regelbunden kontakt med och jag har ringt och förklarat för dom om mammas sjukdom och att den är obotlig...i julbrevet så avslutas det med ett "Hoppas Du snart blir frisk".....Jag hörde på mamma att hon inte uppskattade det...det var ju inte bara ett hån utan på nåt vis så visade det också deras stora ointresse när jag ringde och berättade!
Den andra januari far vi ner till Småland igen och med lite flax så har jag möjlighet att få följa med mamma till dagvården då hon ska få påfyllning av blod. Nu kan man ju tycka att det inte är så speciellt men jag tycker det vore intressant att få följa med och kanske få träffa henens läkare och eventuellt få lite mera kött på benen. Man kan ju söka på nätet men det är faktiskt inte så många träffar åtminstone inte för mig som inte är så haj på engelska och läkarspråk!
Nå, vi är glada att få ha mamma hos oss ytterligare en nyårshelg och kanske en vår till...längre än så orkar jag inte tänka. Att leva så inpå döden är tärande, ofta talar människor om att man får ett annat perspektiv på livet och jo, det får man kanske men likväl fortsätter vardagen! Jag inbillar mig att jag försonats vid tanken på att mamma snart kan lämna oss men jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det kommer att kännas!
Med en önskan om ett Gott Nytt År till alla så avslutar jag årets bloggande. Tror väl knappast att jag kommer ihåg att skriva nåt mera i år!!!
Min mamma är, skulle man kunna tycka, lyckligt lottad med att inte se sjuk ut. Inte för den som inte känner henne väl, jag ser ju förstås att sjukdomen har märkt henne. Men många tror inte att hon är så sjuk som hon är och önskar henne ett lyckligt tillfrisknande....
Nu till julen kom det ett julbrev från en nära släkting som de inte haft kontakt med på flera år men som jag har haft regelbunden kontakt med och jag har ringt och förklarat för dom om mammas sjukdom och att den är obotlig...i julbrevet så avslutas det med ett "Hoppas Du snart blir frisk".....Jag hörde på mamma att hon inte uppskattade det...det var ju inte bara ett hån utan på nåt vis så visade det också deras stora ointresse när jag ringde och berättade!
Den andra januari far vi ner till Småland igen och med lite flax så har jag möjlighet att få följa med mamma till dagvården då hon ska få påfyllning av blod. Nu kan man ju tycka att det inte är så speciellt men jag tycker det vore intressant att få följa med och kanske få träffa henens läkare och eventuellt få lite mera kött på benen. Man kan ju söka på nätet men det är faktiskt inte så många träffar åtminstone inte för mig som inte är så haj på engelska och läkarspråk!
Nå, vi är glada att få ha mamma hos oss ytterligare en nyårshelg och kanske en vår till...längre än så orkar jag inte tänka. Att leva så inpå döden är tärande, ofta talar människor om att man får ett annat perspektiv på livet och jo, det får man kanske men likväl fortsätter vardagen! Jag inbillar mig att jag försonats vid tanken på att mamma snart kan lämna oss men jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det kommer att kännas!
Med en önskan om ett Gott Nytt År till alla så avslutar jag årets bloggande. Tror väl knappast att jag kommer ihåg att skriva nåt mera i år!!!
