kajsalisa

Jo, här är full fart!!!!!

Livet har gått in i ett nytt skede eller jag har varit där förut och samma funderingar fanns då men på ett annat vis eftersom vi ”känt” på varann litegrann innan jag ställdes inför faktum.

Det är detta med att vara svärmor, det är inte alltid så lätt.

Jag har själv haft några svärmödrar genom åren och jag kan inte klaga, jag har haft tur. Min första svärmor var kanske lite domderande tyckte jag då men jisses, jag var arton år och även om jag då tyckte att jag var supervuxen inser jag ju nu att jag hade ju precis vuxit ur barnkläderna. Det händer att jag stöter på henne idag och hon är världens goaste.

Min andra svärmor är mina barns farmor, även hon en fantastisk människa som har lärt mig mycket. Bland annat att göra den godaste Jansson som finns. Ja, det finns mycket inom just matlagning som hon lärt mig för hon är nog den mesta matmamman som finns. Även om hon inte är min svärmor idag så vet jag att jag är välkommen till henne och jag känner att jag kanske borde hälsa på henne men vi ses ändå när någon av sönerna fyller år eller det är nån annan tillställning. Jag gillar henne skarpt!

Min nuvarande svärmor är en pärla, matlagning kanske inte hennes starka sida men hon har så många andra kvaliteer som jag värdesätter. Som hon har ställt upp på sina barn genom åren, en fantastisk mamma, mormor och farmor.

Nu är jag själv i rollen och jag vill ju gärna vara en bra svärmor men hur gör man? Jag märker att det är lätt att falla i fällorna som den där sortens svärmor som man inte vill vara, den där som lägger sig i! Gammelsonen har ju nu flyttat in i sin nya lägenhet som ska renoveras så vi har den här helgen tillbringat många timmar med att riva tapeter och förberett för att få den fräsch.

Att det funnits en kvinna vid hans sida de senaste månaderna har vi ju vetat och vi har träffat henne flera gånger men ungdomarnas sätt att umgås är inte detsamma som när vi var yngre. Då visste man liksom om man var ihop eller inte, sånt tar tid att ta reda på nu har vi märkt!

Men jag tänker att när man sover ihop varje natt, bestämmer tapeter tillsammans och bestämmer vilka möbler som ska in i den nya lägenheten….då är man ihop!!! Så det så!

Nu tror NI att jag inte tycker om den här tjejen, men då tar Ni fel för jag gillar henne helskarpt! Det är en tjej med skinn på näsan som vet vad hon vill och hon är inte rädd för att tala om det, precis en sådan kvinna jag önskar min son! (Och det här skriver jag inte bara för att jag vet att hon kanske läser det här)

Men, det är här som problemet uppstår…hittills är det ju jag som varit den kvinnan i Gammelsonens liv (nästan alltid i alla fall) och nu är det dags att lämna över stafettpinnen och jag märker att oavsett vad jag vill sitter den rätt hårt i min hand!
 
Det är inte jag som ska bestämma;

Vilka gardiner han ska ha

Vilka tapeter han bör ha

Var möblerna ska stå

Etc…..

Nu låter det som att han inte har någon egen vilja men det ska gudarna veta att han haft sen han ut kom men som mamma har man ju ett visst inflytande i alla fall ;) Men det är ju faktiskt inte mig han ska rådgöra med, det är dags att bli vuxen på alla sätt och vis.

Jag inser att detta med att vara svärmor är inte så himla lätt men härmed lovar jag att göra mitt bästa för att lämna över allt bestämmande till sonen och hans flickvän!! Jag klipper härmed navelsträngen!!

Nej, så är det! Det är som att skrivlusten försvunnit!!!

Nå, den som väntar får väl se om den återkommer ;)

Vi sitter nu i bilen på väg mot Malmö, Blivande kör bör jag kanske tillägga, och jag sitter bredvid och fascineras av landskapet som är så olikt det landskap vi passerade för nästan tre månader sen.
I juli när sommaren blommade för fullt körde vi Västerås - Sassnitz och nu kör vi samma sträcka i oktober när höstens färger målat landskapet och om allt blir som vi önskar så kommer vi att åka samma väg i april när våren med dess skira och fantastiskt vackra gröna färger håller på att hällas ut över landet och jag bara känner hur jag blir alldeles varm av lycka i kroppen!!!

Här hade jag tänkt skicka med en vacker bild över landskapet men tyvärr har vi nu kört in i landskapet på mitt fäderne och där växer bara barrträd....i den mån Gudrun och Per lämnade nåt kvar....vet Ni var vi är????

Helt plötsligt tror jag att det kommer att bli bloggat lite oftare när den här appen kommit!! Dessutom är ju Facebook under stor förändring vilket gör mig lätt förvirrad, det är jobbigt med förändringar ;)

Här går livet vidare, jag håller på att hosta sönder kroppen och alla mina medmänniskor men...inatt har jag fått sova halva natten och det är en stor framgång :)

Mentalt sett så befinner vi oss båda i Tyskland! Efter vårt besök i somras på Rügen så blev vi ju förälskade i den ön och nu när det närmar sig en jämn födelsedag i familjen så har vi bokat in oss på ett hotell i Sassnitz för att fira den jämna födelsedagen!

Det är alltså Blivande som fyller jämnt....ja, delbart med fem alltså ;)

Han avskyr verkligen att fira sin födelsedag och det var ju därför som vi oj, jag menar jag ställde till med festen i somras för samtidigt vet jag att det finns vänner som ändå vill visa sin uppskattning och sen är det väl aldrig fel att få gå på fest? För egen del har jag haft och har fortfarande lite ångest över att fylla femtio men det börjar lätta men som anledning till fest är det helt okej!!

Åter till Blivandes firande, jag tror faktiskt att han i minst fem år har blivit alldeles svart i ögonen när jag påmint honom om att när man fyller femtio så "måste" man ha fest. Man får inte lura sina vänner på ett party ;) Nej, naturligtvis har jag respekterat hans önskemål för vi är alla olika och det är just olikheterna som berikar världen!
Men vi har funderat mycket....hur gör vi den sjunde oktober? Hotell nånstans i Sverige, låser ytterdörren med dubbla lås och släcker alla lampor, rymmer till torpet? I somras när vi var på Rügen blev det solklart....det var på Rügen födelsedagen skulle firas!!!

Den här gången har vi bokat hotell så det är klart när vi kommer och nu har vi valt att bo i Sassnitz som vi uppfattade som en mysig liten hamnstad när vi var där i somras och tog en fika. Vi har hittat ett ställe som ser väldigt mysigt ut och som inte kostar en förmögenhet!

Nej, inte på jobbet men varje dag här hemma på gården!!

Jag hävdar med det bestämdaste att har man katt i stan så ska den katten vara innekatt! Våra städer är inte lämpade för att ha utekatter i. Varje dag blir en av gårdens katter påhoppade av en katt från granngården och de slåss så tussarna ryker och skriken ekar mellan husen. Senast igår hände detta på eftermiddagen och det som förvånade mig var att matte till den ena katten gick ut på balkongen och tittade på utan att agera!! Hon gick inte ens ut och släppte in katten trots att den satt bra länge utanför porten och skakade.

Tycker man att katter inte ska vara innekatter bör man avstå från att ha katt helt och hållet för det är inte bara andra katter som utgör en fara för de små utan staden rymmer många faror. Bilar och inte minst andra människor!

Våra katter är innekatter när vi bor i lägenheten och utekatter när vi är på landet och de har inga problem med det och så har det varit i nio somrar nu. Det händer ju att det ibland dyker upp nåt djur som Kajsa måste jaga iväg eller kanske rent av slåss litegrann med...hon går också under namnet Jansboskräcken därute!!! Ja, Ni kanske minns när hon spöade upp räven i början på sommaren :D Förra sommaren var en riktig jobbig sommar för Kajsa för då var hon i slagsmål med för oss helt okända djur men mården skulle kunna vara en motståndare hursomhelst så har hon sedan dess ett jack i örat.

För mig är det helt självklart att försöka sära på slagskämparna eller åtminstone störa dom så gott det går därför blev jag mycket förvånad när grannen bara stod som passiv åskådare på balkongen igår.

I vår familj har katterna lika självklar plats som vi människor, ibland lite mer...för mycket kanske men de har inte valt oss utan vi har valt dem och då ska vi ta hand om dem!!!

Just nu sitter jag och fryser för Lisa vill ligga på balkongen och sova, på nätterna är det trångt i sängen för Kajsa måste ligga vid våra fötter och F-N ta oss om vi försöker puffa undan henne....då kan man lätt räkna med antingen tio klor i foten eller 30 tänder...man vet aldrig!!! Hon är världens snällaste katt så det är inte av elakhet hon gör så utan för att försvara sin säng!!!

Om sängen är obäddad när Ni kommer hit så beror det på att Lisa låg där på morgonen....inte kan man störa en katts skönhetssömn?

Kort sagt.....det är inte vi som bestämmer i den här familjen!!!!