Ops! GW!!!

img_0411 (MMS)

Ops! GW!!!


Avslöjande!



Jag har suttit som klistrad framför teven på måndagskvällarna och tittat på Svenska NY-fruar och verkligen njutit! Programmet har verkligen hjälpt mig att tänka positivt och höja min självkänsla!!

Ja...vad jag menar är alltså att detta program fått mig att känna som att jag har ett oerhört IQ och EQ...dessutom känns det som att jag har ingen längtan efter att bli så rik...för i Amerika verkar det som att pengar fördummar svenskan!

Ja, ja...jag ska inte dra alla över en kam och inte vet vi hur det klippts och klistrats i programmmet men jag är nöjd med att vara en fattig lyxhustru i Västerås!!

Dags att vakna!

Ja, själv har jag varit vaken ett tag nu, jag har ju sovmorgon på tisdagar och torsdagar! I tisdags väcktes jag av en katt som ville gosa nääära mattes näsa med sina långa killande hårstrån...myyyysigt!

Idag la hon sig på spikmattan och väntade tills jag vaknade.....ja, den var hopvikt alltså ;)

Den som ska vakna är däremot Surdegen! Den har nu stått i kylskåpet sen i söndags när jag bakade senast och för en timme sen så tog jag fram den därifrån och ställde på bänken bredvid spisen och den var INTE svårväckt (till skillnad mot mänskliga surdegar ;) ) utan började puttra på direkten och som tack för det så fick den lite mat och vatten och om ett par timmar ska jag baka lite igen. Nu har jag matat den med mest rågmjöl så nu ska det väl bli ett ganska grovt bröd...alltid lika spännande för att baka surdeg är att inte riktigt veta vad slutprodukten blir!



Jag ska nog också gå ner i min källare och leta reda på lite garn att sticka nåt skoj i...en tröja eller så! Ska i alla fall ta fram lite garn så jag kan laga den tröja min mamma stickade åt mig för massor med år sen som nu börjar bli lite sliten men den överger jag aldrig....den ska lappas och lagas tills det bara återstår en liten bit och då ska jag rama in den ;) Varför? Nja, det är inte bara för att min mamma stickat den, för så mycket nostalgiker är jag inte, utan för att det är den vackraste tröja jag någonsin ägt!



Den här tröjan är magisk....för den liksom jag blir bara större och större med åren :blush:

Godmorgon!!

Vilken morgon, kolsvart när klockan ringde klockan sex. Man kan säga att just nu är dagen lika lång som natten...nästan..och så kommer det att vara länge nu! Måste nog åka till IKEA och köpa ett gäng ljus när jag slutar idag så man kan mysa till det ordentligt härhemma på kvällarna!

Tänkte jag skulle visa en bild jag tog förra helgen för att visa hur fint klädd jag är när jag går ut i skogen...



Fin va????

Nu mot jobbet!

Just ja...måste berätta att igår hade jag en underbar dag med en underbar vän som jag brukar fika och promenera med på distans några gånger i veckan! Vi bor ungefär femton mil i från varann men brukar alltså umgås via telefon och msn...igår tog hon bilen och kom hem till mig och så fikade vi IRL och tog också en promenad IRL....tack för en energipåfyllande dag!!


Stackars brevbärare!

Förra veckan delade min brevbärare ut ett kort med information till alla hushåll och där stod;

"Från och med den 11 oktober 2010 kommer Din post något senare än idag."

Sånt är skönt att veta men jag funderar ändå....vaddå senare än idag? Idag får vi posten mellan 15.00 och 17.00.....hur långa arbetsdagar ska en stackars brevbärare behöva ha?

Om jag inte minns fel så skulle all post vara utdelad 13.00 för tio år sen när jag arbetade som brevbärare...är det konstigt att man väljer andra sätt att meddela sig med idag?


Kvällen är kommen!

Ikväll blev det en riktigt avancerad middag....färdiga (det var extrapris nån gång i början på hösten och de har legat i frysen och tagit plats sen dess) köttbullar och stuvade makaroner.... :thumbsup: *NOT*

Nu är både kvällen och hösten här på riktigt....halv åtta hemma hos mig och det är kolsvart men på dagarna är det riktigt vackert!!



Jag känner på mig att dagen i morgon kommer att bli en riktigt bra dag så nu lutar jag mig tillbaka i soffan och njuter av tillvaron...och lugnet för Dotra tränar och Blivande jobbar över för nånstans i världen är det ett stålverk som står med piskan  :(

Kändisfobi

Jag lovade att berätta om min hittills okända fobi - Kändisfobi!

För många år sen så jobbade jag som filmpedagog och det innebar att jag emellanåt träffade en del sk kändisar på olika evenemang som filmfestivaler och filmgalor. Det var en hel del av min bekantskapskrets som var avundsjuka på mig medan jag själv bara led alla h-es kval...hur beter man sig?

När jag kommer i närheten av en kändis så vill jag bara försvinna, jag får liksom knottror på hela kroppen och tunghäfta. Jag vill så gärna behandla denna person som vilken person som helst så det blir istället helt fel. För några år sen var jag på en bokmässa i Örebro och en av mina absoluta favoritmänniskor var där - Jonas Gardell. Vännen som jag var där med är lite småbekant med Gardell och han skulle signera sina böcker och sin skiva så hon ställde sig i kö medan jag vred på mig som en mask och bara ville springa därifrån men vännen "tvingade" mig att stå kvar och jag lyckades väl haspla ur mig nåt pinsamt och log fånigt..jag kom inte ens på att jag kunde tala om för honom att jag gillar det han gör....det säger ju alla så han bryr sig väl inte om vad jag tycker om honom, var min tanke....

Vid en Guldbaggegala så hamnade jag i samma damrum som en av mina främsta favoritkändiskvinnor, Stina Wollter. Jag ville så gärna tala om det för henne hur duktig jag tycker att hon är både som radiopratare och konstnär men jag bara tänkte att hon skulle tycka att jag var påträngande..åh, vad jag ångrar mig för säkert behöver en kändis likväl som jag lite uppmuntran ibland.

Dessutom påpekade min vän i Örebro för mig att det är deras jobb när de är ute på offentliga uppdrag...och ja, det kanske det är men jag förmår mig icke att tränga mig på ändå.

Ibland tänker jag att det kan ha med min uppväxt att göra, på Gotland är sk kändisar vanlig vardagsmat och jag fick tidigt lära mig att de är som vanligt folk och vanligt folk vill vara ifred.

Någon som känner igen detta? Har jag för mycket respekt så det kanske blir respektlöst istället?



Det gick bra!



När man bakar surdegsbröd måste man ha gott om tålamod! Dels tar det ju ett tag innan surdegen i sig är klar men sen ska det också jäsa ordentligt och länge, länge.

När jag bakade igår så tog den en timme innan jag såg att det började jäsa och det var då jag blev lite förtvivlad....men jag petade lite på det och då började det jäsa och sen fick det jäsa nästan två timmar och sen blev det nog det godaste surdegsbrödet jag bakat hittills!!!

Denna min okända fobi får jag ebrätta om i eftermiddag för nu är jag på väg till "jobbet" där jag idag får en ny handledare...känns lite konstigt eftersom jag körde ensam i fredags ;)

Ha en bra dag och glöm inte att sätta på Er vantar...det är kallt ute idag!

Oj..det blev bara en kort bloggsväng hos Er...återkommer ;)

Tredje gången..

...är det idag som jag bakar surdegsbröd på riktigt!

Idag har jag valt att blanda i lite solroskärnor och linfrö....jag har ingen aning om hur mycket man törs improvisera när det gäller surdeg så kanske är jag ute på hal is nu.

Det är ju ett av mina stor fel...jag använder sällan recept! Jag tittar på ett recept och använder som bas...sen sätter jag igång och använder min kreativitet...det innebär att när någon tycker att dom får nåt gott här och vill ha receptet så uppstår en pinsam tystnad för jag har ju inget recept!!

Igår när jag gjorde citronpajen använde jag dock recept och jag tänkte dela med mig av det!


Citronpaj

Till degen:

3 dl vetemjöl
150 gram smör
1 msk vatten
3 msk strösocker

Till fyllningen:

3 ägg
2 dl råsocker
0,5 dl vetemjöl
1 citron

Rör ihop degen och tryck ut i en pajform (ca 24 cm) Ställ in i kylen en halvtimme.
Förgrädda sen i 15 minuter.
Vispa ägg och socker fluffigt och blanda sen i vetemjöl och citronskal och citronsaft, häll upp i skalet och grädda ytterligare tio minuter.
Servera ljummen eller kall med vispad grädde
Man kan förvara pajen i kylskåp i två dagar innan servering...om ingen äter upp den innan förstås!


Maten igår blev en kreativ historia igen men det blev så gott så jag måste nog dela med mig av den också, men här blir det inte några måttangivelser ;)

Kasslergratäng

Kassler i skivor
Philadelphiaost
soltorkade tomater
Basilika
Vispad grädde

Bred osten på kasslerskivorna (en och en) och lägg i gratängformen med hackade soltorkade tomater och basilikablad mellan. Sen på med den vispade grädden och in i ugnen tills det är klart :D

Till det serverade jag bulgur som är en favorit i vår familj!

Varför är det så mycket matprat idag...jo, jag var nyss ut och kollade surdegen och det ser INTE bra ut!! Jag försöker prata bort allvaret...vilket egentligen för in tankarna på det jag tänkte skriva om....Roy Andersson..men det får bli sen...och då ska Ni också få ta del av en okänd fobi jag lider av!!!!

Om nån...

...är nyfiken så kan jag berätta att krysset är ifyllt och inskickat!!

Jag har också gjort en citronpaj som ska serveras till gästerna som kommer klockan tre....först ska jag dra lite med snabeldraken...men städa...näe, det tänker jag inte göra för jag ska hinna med ett Bones-avsnitt först!!!!

HJÄLP!!!!

Idag måste jag kryssa ensam...Blivande måste jobba!!!



Är Ni med?????

Bäbissemester!

Nu går min handledare på vad hon kallar bäbissemester....

...behöver jag säga att det är hennes första bäbis ;)

Veckans bästa...

...dag är det idag....fredag i fall det skulle ha gått någon förbi :D

Tack för all respons vid gårdagens inlägg! Jag tror precis som nån påpekade att det är dags att vi plockar fram detta i ljuset för precis som så många andra troll blir de mycket mindre när de får ljus på sig!!!

Idag går jag iväg till min praktik...fel, idag cyklar jag till min praktik och på eftermiddagen ska jag kolla på ytterligare några avsnitt Bones ;) Har Ni kollat Bones? Jag älskar denna underbart torra humor!

Igår hade vi ju födelsedag här, Blivande fyllde år och det var generalrepetion inför nästa år då det är betydligt jämnare. Jag gjorde en fantastisk
chokladkolapaj istället för traditionell tårta...den smakade ljuvligt! Dessutom räcker den till många personer för det blev halva kvar i denna godisälskande familj på sex personer!

Ska försöka komma på nåt spännande att skriva om på väg till jobbet ;)

Så här var det....

Igår när jag kom hem och skrev mitt inlägg så kände jag att det var vad jag ville dela med mig av för återigen, det är det där med privat och personligt! Just då kände jag mig så sårbar men nu har det gått snart ett dygn och jag känner att jag vill nog berätta mer eftersom det är nåt jag delar med flera av Er och kanske kan det göra att nån annan känner sig mindre ensam!

Ensamhet är nämligen nåt jag ofta känner i min "sjukdom" (jag väljer att skriva det inom fnuttar för egentligen tycker jag att sjukdom är nåt mycket allvarligare). Jag tror att jag väljer ensamheten själv, jag vill inte vara till besvär när jag mår som sämst...man skulle nog också kunna säga att jag inte tar mig själv och min "sjukdom" på allvar!! Sånt är också nedärvt att tycka att mental dålig hälsa inte är att vara sjuk, sjuk är man när man har feber!

Nå, de senaste veckorna så har jag haft en hel del ångest som tar sig uttryck i hjärtklappning och sockerdricka i hela kroppen, den går över i värk...varje led är fylld av tandvärk, alltså den mest envisa värk man kan tänka sig! Jag har också en annan dum egenskap och det är att inte äta värktabletter mer än nödvändigt och det innebär i praktiken att jag tar ett par i månaden när det är som värst istället för att kanske försöka hitta nån mildare tablett som tar bort det värsta.

Vad som hände igår var att jag vaknade med hjärtklappning och tårar i ögonen (jag tillhör de som nästan aldrig gråter = uppfostrad så) men jag gick upp ändå, ingen tidning vilket rubbade mina cirklar en aning men drack mitt kaffe och tog mig iväg till jobbet. Min handledare var sjuk så jag fick en annan handledare cirklarna rubbades igen, allt gick bra tills vi kom tillbaka från fikat då började mitt hjärta att galoppera!! Tänk Er att det sitter en växande padda innanför bröstbenet som verkar ha bestämt sig för att inte vara fången längre, han hoppar och studsar och lyckas nästan ta sig ut genom Ditt svalg...så kändes det och det bara eskalerade. Jag gjorde som jag brukar...bet ihop och avslutade mitt pass som vanligt!

Handlade det jag behövde inför dagen idag och åkte sen hem och la mig på soffan i hopp om att det skulle lugna ner sig. Kajsa kom och la sig vilket alltid brukar lugna ner mig men icke igår...till slut insåg jag att det här går inte! När ska man börja bli orolig? När ska man sluta att negligera och självmedicinera? Hur vet man att det faktiskt inte är allvarligt? Igår blev det för mycket för mig, jag började fundera på pappas alla hjärtbesvär...kunde det vara nåt sånt som drabbat mig då det faktiskt inte kändes som någon gång tidigare? Det lugnade mig inte.

14.35 ringde jag till min nya familjeläkare och klockan tre fick jag tid....det hade aldrig hänt hos min tidigare läkarstation! Men det är en annan historia, detta med min avsky och misstänksamhet för doktorer. Lättnaden över att bli tagen på allvar var så stor så jag bröt ihop totalt och tårarna bara rann men tog mig samman och åkte till doktorn.

Där gjorde de alla tänkbara undersökningar och kunde konstatera att alla värden var bra och att hjärta och lungor var perfekta men att min stressminister jobbade på högtryck! Så nu har jag bestämt att ta det så lugnt jag bara kan några dagar, jag kommer att jobba i morgon för det är nåt jag trots allt mår bra av men helgen kommer att gå i lugnets tecken och vi kommer att ha ett familjeråd för att få detta att fungera. Den här gången var det BARA en stressattack nästa gång kan det vara nåt annat!

Jag vill förtydliga att jag lägger inte ansvaret på min familj utan det är helt och hållet mitt eget ansvar men nu måste vi hjälpas åt....jag måste lära mig att delegera mera och slappna av...de måste ta vissa bitar och göra det på allvar!! Jag måste lära mig att släppa kontrollen ännu mera...för jag har faktiskt släppt en stor del..men det finns uppenbarligen mer att jobba på! Jag måste inte vara med överallt ;) det kan bli rätt gjort ändå :blush: !

Jag måste också förstå att jag inte är superkvinnan som kan orka allt, självklart har det tagit på krafterna att min pappa dog och att Gammelsonen drabbades av en propp samtidigt som jag inleder en arbetsträning...och allt detta inom loppet av 1½ månad....hade det varit någon annan så hade jag tagit denna person ordentligt i kragen!!

Så nu ska jag sjunka ner i soffan med min nya passion....ett par avsnitt av Bones :D

Hej och hå!

Kajsalisas kropp har gått i baklås vilket betyder att jag inte orkar springa runt och kolla vad Ni haft för Er idag....själv har jag varit hos doktorn och fått veta att det rent medicinskt är bra...det är bara den där stressministern i min kropp som styr och ställer lite på fel sätt...men, jag kommer igen!!

Känns dock lite trist när allt är så roligt...men kanske blev det lite mycket där ett tag och jag gör som jag brukar...springer på...men det är inte lätt att lätt att lära gamla hundar att sitta!!!

zwani.com myspace graphic comments



Alltså...alltså....

...får ett tidningsbud verkligen bli sjukt????????

Ledig idag!

Idag var det dags för den lediga dagen och jag tänkte mig en härlig sovmorgon!! Gammelsonen ringde igår kväll och bjöd in sig på frukost idag....just nu sitter jag mest och undrar hur dags han har frukost??? Tillbaka till sovmorgonen...den varade till 05.45 :tired:

La mig en timme på spikmattan och då somnar man garanterat om...ryggen bråkar lite med mig fortfarande och jag vet nu varför....det är pedagogryggen som är otränad ;) Man får liksom böja sig på ett sätt man inte gör annars så nu har jag bestämt att jag måste leta reda på bra ryggövningar för det ska inte hindra mig. Man kan inte säga att man inte klarar nåt när man är så otränad som jag är....så träning ska det bli!!!
Nån som har några supertips kanske???

Har Ni lagt märke till en sak...det blir fort mörkt på kvällarna!!! Igår när klockan var 19.20 var det kolsvart ute bortsett från gatlyktorna förstås!

Blivande sa i söndags morse;

B: Jag tror jag har drömt i natt!

K-L: Jaaaahaaa...

B: Jo, jag drömde att jag vaknade och det var helt svart i rummet!

K-L: Öhhh...vi är i torpet...på landet...mörkblå rullgardin som är neddragen....

B: Du tror alltså att jag kan ha varit vaken? Usch...fy...läskigt!

Nä, nu ringer jag Gammelsonen och ser till att han kommer hit med vetemjölet så jag kan baka surdegsbröd idag!!!

Modersmål...

...fadersmål...

Hakade upp mig lite på dessa ord...alla vet vad modersmål är...det är det språk man föds med...jag föddes på Gotland alltså är gotländska mitt modersmål eller svenska om Ni så tycker....men mina barns modersmål är västmanländska....det borde ju vara gotländska!

Deras moder är från Gotland....alltså är deras modersmål gotländska!

Deras fader är från Österbotten...alltså är österbottniska deras fadersmål....eller :question:



Om nu nån tror att det är mitt "jobb" som satt igång dessa funderingar så är det helt fel...för det var när jag skrev en kommentar hos
Ellis om att lära Gammelsonen gotländska!!!!!

Men...om nu nån skulle undra hur det går på jobbet så kan jag berätta att det går strålande och jag har fått förlängt till årsskiftet! Den ljusnande framtid är min....fick beröm idag då vi hade lite avstämning och jag blir så generad så jag glömmer att tacka :blush:

Men jag stortrivs och det känns som att jag är i mitt rätta element!

zwani.com myspace graphic comments

Cherry on the top!

Detta med utmärkelser verkar gå i cykler i bloggvärlden och normalt sett så är jag måttligt road av dessa men så ibland...ibland så dyker det upp nån som jag inte kan motstå..som den här!



Den fick jag från
Krönikören som är en ganska ny bekantskap men också nån jag snabbt fattade tycke för. Jag gillar bloggar som är som livet, en blandning av allvar och bus och det är också vad jag själv försöka skapa!

I denna utnämning ingår att;

  • Jag ska nämna tre saker/personer som ligger mig varmt om hjärtat.
  • Jag ska visa er en av mina favoritbilder.
  • Slutligen ska jag skicka utnämningen vidare till fem av mina favoritbloggare

  • Att bara nämna tre saker som ligger mig varmt om hjärtat är en omöjlighet men naturligtvis är;


    Familjen det absolut viktigaste!!! Utan Er vore jag ingenting :love:

    Torpet förstås....min tredje lunga!

    Mina vänner! Här räcker inte orden men det vore trevligt att få dejta Bästa Vännen...hon har rymt!!!

    Sen finns det mycket mer som värmer mitt hjärta men om det skriver jag i bloggen när det faller sig!!!

    Sen skulle jag visa en av mina favoritbilder, en är också det nästan omöjligt så jag tog en som jag gillar just nu när hösten faktiskt är här.




    Jag ska sen dela med mig av denna award till fem av mina favoritbloggare och den delen av utmärkelsen kan jag inte uppfylla..dels för att jag omöjligt kan utse fem stycken och för att jag är lite sent ute...men hugg för Er!!!!


    Nu sticker vi!!!

    Om en stund tar vi semester och sticker till varmare breddgrader! En cuba libre och lite härlig musik i ett par veckor....trevligt va???



    En liten detalj bara....måste kolla lottot först :D













    :( vi blir kvar här ett tag till ;)

    Tidigare inlägg Nyare inlägg