Smeknamn på gott och ont!
Själv valde jag mitt eget. Jag döptes till Elisabeth men har väl aldrig känt mig bekväm med det men det skrev jag ju om HÄR så det behöver jag ju inte tjata om igen!
Idag fyller en bloggväns son år och honom kände jag mycket väl när jag gick i skolan. Jag satt länge och formulerade en gratulationsönskan och tänkte hela tiden på honom som Lill-Boen tills det slog mig.....ville han bli kallad för det? Varför kallades han för det?
När vi gick på högstadiet var han inte så lång, var det därför han blev kallad Lill-Boen...då är det ju knappast nåt man vill bli påmind om i vuxen ålder! Eller var det för att de fanns ytterligare en Bo på skolan som var några år äldre....då kanske det var okej framförallt det som Stor-Boen nog kunde ha varit en kille som de flesta ville bli associerade med...lite tuff och fräck!
Oftast tror jag inte att smeknamn uppkommer av elakhet utan för att det på nåt vis associerar till personligheten. Naturligtvis vet jag att det också finns nåt som heter öknamn men då pratar vi om ren elakhet så det går jag inte in på nåt närmare men det kan vara en hårfin skillnad mellan öknamn och smeknamn.
Kanske uppfattar jag det smeknamn mina vänner givit mig som nåt negativt trots att mina vänner menar det som positivt...men har man väl fått ett smeknamn så brukar det sitta kvar! Och som i det här fallet så dyker jag då upp från det förflutna och drar upp ett gammalt smeknamn som han trodde var glömt och begravt!
Jag kan i alla fall säga att när jag tänker på Lill-Boen så är det med varma tankar. Han var en god vän med en vänlig själ...så jag dristar mig till att säga...Jättegrattis på födelsedagen Lill-Boen!!!!
Jag heter ju Karina och Kina som är mitt smeknamn kom jag själv på. Inte det att jag ville kallas för det utan jag kunde helt enkelt inte säga Karina när jag va liten utan sa Kina.
När jag blev gravid sa jag att jag vill ha ett namn på barnet som det inte blir smeknamn (samt ett som funkar i båda länderna och är ganska internationellt.) på så Alexander gick bort även om många tror han heter det och bara kallas Alex.
Sv: haha det va roligt med tummen OCH pekfingret. Har jag aldrig hört. Däremot långfinger och ringfinger.
Här har du en till som heter Elisabeh som 2 namn, Kerstin var jag aldrig riktigt glad över men fick väl acceptera det liksom. Jag har haft några smeknamn under åren, Snicknick (pappa var snickare) Ugglan (jag jobbade som ung på en vind) och sedan då Lotta Hagel som döpte mig till pellispricken och det är smeknamnet jag gillar bäst av alla. Finns 2, jag och en liten hund så jag kan väl säga att jag är själv om det som människa i allafall. I internetsammanhang har detta varit toppen för alla tycks stött på mig och mina sidor, ibland lite skojsigt oxå som när folk tittar och fliner och plötsligt säger är det inte....
Mamma Ingrid får väl tacka å Lill-Boens vägnar, för jag tror väl inte att han läser här hos dig Ia.
När Bosse började skolan var han verkligen lite jämfört med sina klasskamrater och dessutom var han så mörkhårig bland alla blonda Ekstabarn.
Alla frågade: "Ska den lilla börja skolan?" Jag tror att han fick smek/ök-namnet redan då. Men han har växt till sig och är i dag en bra bit längre än både mor och far.
Kram Ingrid (som också heter Elisabeth som andranamn)
Tänk.. jag har aldrig vetat vad du heter :)
..eller hette som yngre ;)
