Den sjätte oktober satt Blivande och jag på båten till Sassnitz och det blåste alldeles förskräckligt, det kanske en minns! Men den sjätte oktober var också en stor dag för alla västeråsare, som vi hoppats i åratal att det som sen hände klockan 13.00 skulle hända.

Tomas Tranströmer fick äntligen nobelpriset!!!

Vare sig Blivande eller jag själv betraktar oss som några riktiga kultursnubbar men vi håller gärna lite koll på kultur och vi njuter till fullo när vi väl tar oss i kragen och besöker något kulturellt arrangemang. Men Tranströmer har väl knappast gått någon förbi? Själv blev jag uppmärksammad på Tranströmer när jag gick en kurs i Södertälje med ett gäng underbara människor 1995. Det var Elin, en ung och underbar tjej som påvisade några dikter för mig och sen dess har han en liten del av mitt hjärta (Elin också för övrigt även om jag är dålig på att visa det).

Jag är dålig på poesi möjligtvis för att när man läser poesi måste man ha en speciell fantasi eller känsla och den känslan saknar jag ofta. Jag är alldeles för mycket realist och har svårt att känna in poesi, jag läser det som står och kan ofta bli nedstämd för att jag misstolkar orden. Jag har ju två poeter i familjen som skriver mycket vackra dikter men jag väljer att inte läsa dom för de är så mörka och då blir jag orolig att dikterna speglar deras inre. Det hjälper inte att jag vet att det inte är så utan att det är såna poeter dom är.

Tranströmer förstår jag, oftast, och uppskattar mycket! Här i Västerås har man lagt ett antal gatustenar med några av hans haikudikter. Jag brukar stanna och läsa dom och då kommer nåt lugn i kroppen och så kan man vandra vidare i gatularmet.

Nåt annat som är häftigt är att jag faktiskt vid ett flertal tillfällen i början på 90-talet träffade Tranströmer och hans fru Monica. Jag jobbade på det postkontor där de var regelbundna kunder, kanske inte så personligt men dock ;) Jag har träffat och pratat med en nobelpristagare i litteratur!!!

Blivande slår mig dock med en hästlängd, han har till och med tagit honom i hand!!!!

Låter det som att jag skryter??? Jo, kanske men det tycker jag nog att jag kan unna mig ;)