Idag skulle min farmor ha fyllt 112 år och igår begravde vi hennes yngsta son som tidigare i år fyllde 70.

Mitt huvud känns fullt men tomt...konstigt!

Vi åkte via Linköping och Moster i torsdags för att kliva upp tidigt igår morse och sedan åka vidare till Alvesta och Skogskyrkan där begravningen av pappa skulle vara. Vi valde ju att ligga lågt med den då vi ville ha den i avskildhet, i min värld är det så nära inpå mammas begravning och sorgen är stor i mitt hjärta. Men både mamma och pappa var sjuka på ett sätt som aldrig skulle kunna botas och då vore det egoistiskt att missunna dom att få vandra vidare.

Jag tänker, ler och gråter små glädjetårar som också innehåller sorg när jag bläddrar i fotoalbumen jag fick med mig hem igår. Jag ser fotona av deras bröllop där pappa verkar vara smålurig på alla foton, men jag vet att han inte var det men blixten ställde till det. Mormor och morfar flankerar brudparet vid middagen och jag hoppas de nu alla är på samma ställe och ställer till med ett riktigt kalas tillsammans med resten av släkten som finns i närheten!!

Själv ska jag idag klippa gräs i torpet och kanske hinna med en promenad i skogen för att göra det som mamma och pappa älskade och som de lärde mig att älska....plocka svamp! När jag lyssnade på Ring så spelar vi idag så var det en herre söderöver som berättade att han plockat massor av lingon och ett nytt minne poppade upp. En höst i slutet av 80-talet så var både pappa och jag sjukskrivna och åkte ofta ut i skogen för att hålla oss i gång och för att vi njöt av det, den hösten plockade vi flera hundra liter lingon. Jag vet att pappa skickade kartongvis med lingon till släkten på Gotland! Ytterligare ett minne jag vårdar ömt!!