Jag har gjort det...

...kanske har Du gjort det...och jag vet att vi inte är ensamma!

Låtsas som att det regnar och stoppar man sen ner huvudet djupt i sanden ja, då försvinner alla problem!! Eller inte?!

Redan före jul fick vi indikationer men i veckan fick vi den slutgiltiga bekräftelsen. Det går lite trögt för Dotra i skolan. Hon går första läsåret på gymnasiet, samhällsprogrammet med journalistisk inriktning....tufft program! Jag är dessutom ganska kritisk när det gäller grundskolans förberedelse för allvaret på gymnasiet! Det är lite för mycket lek i grundskolan men...när det gäller skolsystemet så finns det mycket att säga om det och jag tror inte jag ska ge mig in i nån lång tankekedja om det heller. Det jag väl kan säga är att den som kommer på hur skolan borde se ut...den löser nästan en
gordisk knut...men en känsla jag har är att det brådskar!

Nå, hur som så helst så har vi med alla tre barnen försökt ställa upp så mycket vi kan med läxhjälp och liknande så naturligtvis kommer vi att ta i ännu mer nu. Dotra själv har kommit fram till att hon vill satsa och då känns det inte ett dugg jobbigt att offra tevetittande och annat på kvällarna.

Den här veckan började vi med att rensa bland allt material hon hade liggande *läs skräp i skåpet ;)*, bena ut allting så vi får ett hum om var vi ska börja och var vi ska lägga resurserna. En mejlkontakt är också tagen med handledaren så vi vet vilket stöd vi kan få därifrån om en vecka är det samtal så då får vi ännu mera klarhet i hur vi går vidare. Vi har pluggat matte, italienska, engelska och historia...de tre första ämnena kan jag ta men historia...det är så urbota trist!! Möjligtvis beror det på att jag hade en alldeles för högtravande lärare i historia när jag själv gick på gymnasiet...han var/är författare av historiaböcker....Men som tur är så har hon en pappa som är lite historiaintresserad så därför kan jag nu sitta här och njuta av att höra deras diskussioner ute i köket om renässansen!!

Hon är fantastiskt målinriktad och det är så skönt att se henne kämpa och att hon kämpar för sin skull inte för att göra oss nöjda utan för att bli nöjd över sig själv!!

Jag önskar att jag haft förståndet själv att lägga krut på studerandet då när det begav sig men jag satt hellre i cafeterian och kollade killar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback