Vem är jag?
Men då började jag inse hur mycket dialekt jag tappat! Jag försökte prata som jag gjorde förr med Blivande men...jag vet inte hur jag pratade?! Hur jag än bär mig åt för att prata som jag gjorde som gotlandsboende så låter det bara tillgjort och konstigt...och helt plötsligt började jag känna mig borttappad!!
Dialekten är ju en del av ens personlighet....och då funderar jag på om jag har tappat en del av min personlighet...men å andra sidan har jag ju skaffat mig en västmanländsk dialekt, om än uppblandad med gotländskan, men innebär det då att jag numera har en västmanländsk personlighet??
Ja, förstår Ni mina virriga funderingar???
Så där känner jag också med mitt norska språk, men jag tror att om jag flyttade till Norge hade det nog gått bara en månad eller två och sen hade norskan känts naturlig igen.
Jag kan förstå att det känns konstigt att ha tappat sin dialekt. Personligen hade jag gärna blivit av med min...(skånska)... låter helt vedervärdigt. :)
Sv: Haha, så blir det säkert hos oss också. Vi är såna som aldrig möblerar om heller för har vi hittat något vi gillar så fortsätter det att vara så.
din dialekt sitter nog i ryggmärgen och kommer fram när du är på Gotland :-) Men det känns nog konstigt att prata gotländska när du inte är där. :)
ja ormar är inte roliga, inte huggisar i alla fall
läste om räven,, isch, inte kul att få in såna i huset tur du inte fick det..
ha en skön kväll
Inte har du brist på personlighet inte ! ;)
Jag tycker att jag har tappat min norrländska, och det tycker dom där uppe i västerbotten med.
Dom söderut tycker fortfarande att jag pratar mycket norrländska...
Så, det gäller bara att fråga rätt person beroende på vilket svar du vill ha :-)
