Sista veckan har Västerås figurerat mycket i pressen men knappast i några positiva ord! Men någon sa ju en gång att all publicitet är bra publicitet så vi får väl hoppas att det stämmer!

Förra veckan var det ju moderaterna som hade sin avstampsstämma här i staden. Många av våra riksdagspartier väljer att lägga sina stormöten här i stan har jag lagt märke till de sista åren och naturligtvis är det nåt positivt för staden och vi har ett väldigt bra konferenscenter så det an jag förstå! En av anledningarna till att Moderaterna valde att lägga sin stämma här i Västerås var att vår stad var den enda som kunde garantera att statsministern skulle kunna vara uppe i luften med helikopter eller flyg inom 10 minuter om så behövdes. Det ställs ju lite krav på en EU-ordförande. För en gång skull ska Ni slippa mina högst personliga åsikter om det politiska!

På lördagen var det mord som drog blickarna till staden, alltid lika otäckt! Återigen, det är en storstad jag bor i men ändå känns den så liten. Så vitt jag vet är denna kvinna okänd för mig och jag drog en suck av lättnad. Man gör ju gärna så när nåt sånt här händer...tack och lov att det inte var nån jag kände! Som om det skulle vara mindre viktigt men jag tror det är en försvarsmekanism, en överlevnadsinstinkt för skulle vi ta åt oss lika mycket av alla otäcka saker skulle vi inte överleva själva. Men jag lider med hennes familj och vill inte ens försöka föreställa mig hur det kan kännas för dem i denna ovisshet....vad gjorde hon på jobbet mitt i natten...varför gick hon åt det hållet...varför gick hon inte hem....tankarna måste vara många och ohyggliga!

Sedan var det bakterierna på lasarettet som gjorde att 3 spädbarn dog. Det gick rysningar i hela kroppen när jag såg dörren in till avdelningen det hände på för där låg min äldste pojke när han föddes. Han föddes inte för tidigt men var mycket liten på grund av andra komplikationer. Men det var underbar personal på 69:an som verkligen tog god hand om oss och hjälpte oss under den tid han låg där! Även här orkar jag inte ta in hur det kan kännas att förlora ett barn....och absolut inte på det här sättet!!!

Igår var det dags igen....landets andra dödsfall i svininfluensan skedde uppenbarligen på Västerås lasarett. Det är inte utan att man nu inser allvaret....den är här nu!!! Jag vet dock fortfarande inte hur jag ska tänka och känna...tror jag väljer lite av strutstekniken och stoppar huvudet i sanden tills jag måste tänka!!!!

Men...nu vill jag skicka vidare stafettpinnen med nationell uppmärksamhet till nån annan stad!!!!