Glädje och sorg!
Den första är rent självisk för idag har jag fått det bekräftat...jag har fibromyalgi. Naturligtvis är jag inte förvånad men det fyller mig med många tankar. Hade saker kunnat se annorlunda ut om jag varit mer envis...eller är det tack vare min envishet som jag trots allt har en sån livskvalité som jag har?
Mitt framtida liv kommer inte att se annorlunda ut efter detta men jag kommer att se annorlunda på saker och ting!
Den andra sorgen som uppfyller mig är näst intill obegriplig. Min vana trogen surfade jag in på www.helagotland.se för att läsa bland annat dödsannonserna och jag tror hjärtat stannade till en sekund....min chef från mitt senaste arbete här i Västerås är död. I samband med att jag blev sjukskriven fick hon jobb som länsbibliotekarie i Visby. Gotland hade varit hennes sommarö under många år, de hade ett litet gotlandshus i Eksta på södra Gotland. Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att besöka henne där men det har alltid stått på min agenda vid ett kommande gotlandsbesök.
Christina Svensson var en fantastisk människa, många järn i elden och hade alltid lösningar på allt. Hon såg alltid människan...och nu är hon död. Trots att jag googlade och fick svart på vitt att det var hon så har jag svårt att förstå....hon hann inte ens fylla sextio år.
Jag tittar mot fönstret och ser den blomma jag fick av henne när jag blev sjuk, ler lite. Vi har inte haft nån kontakt de senaste åren och det får nog jag ta på mig men hon har ofta varit i mina tankar och idag får hon nog stanna kvar resten av dagen.
Jag tänker på hennes familj som har fått utstå många prövningar de senaste åren!
Tråkigt med din väninna som gått bort.
Kram Ingrid
Ledsen över din vän, ja livet är inte rättvist många gånger.
Förstår att det känns skönt att få din diagnos ställd, vet hur jobbigt min mor hade.
Hon hade fibromyalgi, som att det inte räckte med det så fick hon sin myelom, skelettcancer. Så ledsamt mycket som händer och livet som sagt är INTE rättvist,
Glad att din älskling kom hem, ibland har ödet med sig mycket, som också bär med sig en mening fastän man inte förstår den när man står mitt upp i allt.
Massor av värmande kramar från mig, <3
Så tråkigt Ia, att du förlorat en god vän och medmänniska!
Det har varit mycket "unga" männskor som gått bort nu tycker jag. Folk födda på 40 och 50-talet borde ju få leva några år till, men den ena dödsannonsen efter den andra visar att så är det inte.
Jag tänker på dig! Kram Ingrid
