Min vana trogen så började jag dagen med att läsa de tidningar på nätet som inte ramlar ner i min brevlåda på morgonen. Precis som jag skrev för en tid sen så är det oftast familjesidan jag dras till, kanske är det ett morbid intresse men så är det i alla fall.

Idag kunde jag läsa att min allra första fröken lämnat jordelivet, Ann-Marie Hallgren, allmänt kallad Minna. Ja, vi elever sa förstås Fröken så länge hon var fröken men när vi lämnat småskolan så blev hon Minna med alla.

Hon var verkligen den sanna skolfröken personifierad!

Det sätter ju igång minnet hos en och tankarna far för fullt hos mig. Hur jag kom in i en klass med barn som alla kände varandra då de gått i lekskolan tillsammans. Själv var jag nyinflyttad från "stan" och var väl lite av en udda figur. På den tiden var det ganska stor skillnad på barn som bodde på landet och barn som bodde i staden. Jag råkade dessutom ha en mormor som var sömmerska vilket innebar att jag hade väldigt fina och moderna kläder. Ja, det väcker inga bra minnen så jag tror jag lämnar det redan här!

Jag tyckte däremot att det var ganska roligt att gå i skolan, att få lära sig läsa och skriva. Jag kunde redan mycket då jag hade en kusin som tidigt bestämt sig för att bli lärare och vad kunde passa bättre än att öva upp sin pedagogiska förmåga på sin nio år yngre kusin!

Vid några tillfällen blev jag flyttad från ettorna till tvåorna, jag gick i sk B-skola vilket innebar att vi var två årskurser i varje klassrum. Det gjorde inte heller att jag hamnade högst upp på popularitetslistan...det behövdes inte mycket då, precis som nu, för att man skulle vara annorlunda och bli utpekad.

Sammantaget gillade jag dock åren tillsammans med Minna, hon var en rar liten fröken!