av Penny Vincenzi.

Det är nu en vecka sen jag läste ut den här boken men jag lever fortfarande lite grann i den. Jag fascineras över hennes sätt att skriva sina böcker och jag har full förståelse att alla inte gillar dom. Hon har alldeles för många personer med i sina historier för att de ska bli lättlästa men det har hon löst genom att i början av boken ha en liten lista på alla deltagande.

Det tar tid att komma in i hennes böcker men har man läst en av henne så vet man att det är värt att traggla vidare, efter halva boken är man uppslukad och har ingen lust att göra nåt annat än att sitta och läsa. Själv tillbringade jag många timmar förra veckan med att sitta i hängstolen ute under vår stora tall och bara umgås med alla dessa underbara människor. Hon gör otroligt bra beskrivningar av sina människor och efter en stund tycker man att man känt dom i hela sitt liv...det är väl därför jag nu sitter med en känsla av saknad i mitt hjärta....hur gick det sen?

Nåt som verkligen talar om hur bra hennes böcker är väl att jag som är urusel på engelska till och med har läst en av hennes tegelstenar på engelska....men vad gör man när de svenska förlagen inte ger ut hennes böcker i samma takt som jag läser dom?!

Ge henne en chans....börja med nån av de tidigaste...Familjehemligheter..eller Spetsnäsduken.....Ni kommer inte att ångra Er!!