Mitt liv som blondin!
Redan för massa år sen så hade jag en tanke på att jag nån gång under mitt liv skulle vara blond. Visst har jag varit nästan blond för jag har ju trots allt upplevt de många slingornas era men, inte helt blond! För nåt år sen så gjorde jag ett försök som slutade i att Blivande Maken fick kasta sig i bilen och åka till COOP för att köpa svart färg för att överhuvudtaget få ut mig genom dörren! Håret blev nämligen starkt aprikosfärgat!!!
Den här gången har jag låtit bli att färga mitt hår på massor av månader så all eventuell färg var bortklippt. Jag fick "riktig" blekning av min suveräna frisör för att det inte skulle bli gult....eller orange. Det skulle helt enkelt inte gå att misslyckas!!
Först tog jag den lilla kartong med blekning som jag köpt på butiken....aprikosfärgat blev resultatet! Yngste sonen tog ett foto och sen drog han...fint morsan var avskedsrepliken!
Då blandade jag den blåa blekningsmassan jag fått från frisören....smetade i...och sen led jag alla helvetes kval! Jädrar i min lilla låda vad det sved! Men...envis var mitt mellannamn så det fick sitta i tills jag tyckte att nu...nu är det så där liksom vitblont som jag vill ha det!!
Sköljde ur denna plågosamma behandling och gick fram till spegeln....Bästa sättet jag kan beskriva den underbara färgen är väl med svärmors replik när hon fick se mig ett par dagar efter....Men, titta..Du ser ut som en påskkyckling!!!! Försiktigt tillade hon...en söt sån!!
Då bestämde jag mig...jag vill gärna vara söt...men inte som en påskkyckling!!! Så i måndags morse när vi åkte hem från torpet så stannade vi på COOP och så gick jag in själv denna gång och köpte svart färg!!
Ingen märkte på kvällen att jag färgat tillbaka till min vanliga färg....alltså är den mest rätt!! Ingen missade nämligen att jag var blond under de fyra plågsamma dagarna i torpet! Till och med en fågel flög förbi och skrattade....
Så...mitt liv som blond blev kort men intensivt....och jag känner ingen avundsjuka på Er äkta blonda....det enda som var bra var ju att jag kunde säga och göra vad jag ville....ingen brydde sig för jag var ju blond!!!!
Hihi, det låter som när jag skulle pröva livet som brunett ;) Första försöket blev håret lila, andra försöket blodrött...då lovade jag mig att den enda färgändring jag skall göra i resten av mitt liv är från blond till blondare, och det känns som ett trevligt beslut :) Vissa saker skall man helt enkelt inte ändra!!!!
Jag kunde inte låta bli att le medan jag läste, jag kände igen min dotter som har gjort detta prov med annan färg och som blev katastrof. Man blir vis av skadan sägs det.
Fyra hela dagar och nästan ingen la märke till det, det var strålande hi hi hi. du är vacker som du är sa inte mannen det ?
Jag håller med trebarns mamman att vissa saker skall man inte ändra på.
Kram Ingrid
Oj, ja det hade jag vela sett.. Får låna Jockes telefon och kika lite ;)
