Igår var första dagen efter att Blivande Makens semester tagit slut, jag och katterna valde att stanna kvar i torpet och suga ur det sista av sommaren. Helt klart är att hösten är på ingång..det känns liksom på luften...det doftar höst!

Jag tog svampkorgen och tog en kort promenad i skogen och det var då sannerligen lönsamt! Jag fick ihop till sammanlagt åtta rejäla svampmackor...nej, jag åt inte alla själv för BM och dotra blev så sugna så BM kom ut och hämtade så de fick till kvällsteét. Han tog dessutom ut lite mjölk till mig...kaffe utan mjölk smakar inte kaffe i min värld!!!

Igår när jag gick in på den community som jag och resten av sveriges internetnördar hängde på innan Facebook tog över så hade jag fått en länk skickad till mig av en kvinna jag pratat med under ganska många år. Speciellt mycket pratade vi under första kvartalet 2006 då vi båda förlorade våra mödrar.

Jag gick in på hennes blogg och började läsa när klockan var straxt efter sex igårkväll sen satt jag med endast några smärre avbrott och läste om henne och hennes liv till klockan var nästan elva. Jag begriper inte hur denna kvinna står upp?

Man får inte mer än man klarar sa nån...nån annan säger att man får vad man förtjänar...i det här fallet så vet jag inte om nåt stämmer...inte det senaste påståendet i alla fall!!!!! Denna kvinna har inte gjort nåt ont här i livet...inte mer än nån annan. För "syndat" har vi väl alla på ett eller annat sätt?!

Jag har nu uppmuntrat henne till att försöka ge ut detta för det skulle kunna hjälpa så många andra kvinnor, och män, dessutom skriver hon så himla bra. Innehåller i läsningen är tung men det är inte tungt att läsa utan man bara vill fortsätta!! Det griper tag i en och tårarna rann länge på mig. Jag vill inte lägga ut länken till henne utan att ha frågat för det är en väldigt personlig berättelse men jag ska fråga....jag gör det här...Får jag länka till Din sida??

En annan sak jag kom på igår kväll var att jag borde nog ägna mig åt att skriva rysare!!! Jisses vilken fantasi jag kan ha när höstmörkret lägger sig utanför torpfönstrena! Jag läste en intervju med Mari Jungstedt där hon skrev att hon ibland inte vågade vara med sig själv när hon skrev sina böcker för hon blev så mörkrädd...jag förstår henne precis!! Om jag törs så ska jag nog göra ett försök att skriva nån kortare novell ikväll...måste bara lösa pottproblemet!!
Ni har väl lagt märke till att mörkret i augusti är mycket mörkare än mörkret i april??

Nu ska jag dock ta mig ut i skogen för att försöka fixa maten till kvällen...ska ta med mig ett par småhinkar också för lingonen och blåbären finns i skogen också!