Midsommar...och sorgsamhet...

Om endast två dagar är det midsommar igen...inte utan att man tänker tillbaka lite på andra midsomrar....längre tillbaka.

Jag är ju uppvuxen i det landskap som väl kommer tvåa när det gäller midsommarfirande tror jag...åtminstone för de i min generation....Gotland!

Jag minns en del midsomrar på Tofta...det var dit eller till Säterdalen man åkte då under andra halvan av 70-talet och mitt i allt detta hade jag förmånen att både få bo och jobba! Oj, så många roliga minnen jag har från den tiden men också en del tråkiga förstås....sånt som kanske man inte som vuxen bryr sig så mycket om men nog kan jag känna tonåringens vånda över sviken kärlek...obesvarad kärlek...
Varför är det så många vuxna som glömt hur det var...nog minns jag tydligt när jag hand i hand med Fiskarn promenerade bort mot Tofta södra för att sova tillsammans med honom midsommaren 1978...det pirrade både här och där. Jag blir alldeles varm av den känslan...eller av glädje att jag faktiskt tillåter mig att minnas det.
I samma sekvens minns jag också hur vi under vår promenad möter min allra första kärlek Snurre och hur han inte alls blir glad över att jag går hand i hand med Fiskarn...där kommer svidet in.

Snurre var min absolut första och längsta förälskelse, inte utan att tårarna fortfarande 30 år senare stiger i ögonen. Redan i femte klass blev jag kär i honom under en basketturnering i Västerhejde, jag tror även han blev lite betuttad i mig men det skulle dröja fyra år innan det hände nåt mellan oss, ända tills nionde klass. Innan dess hade han hunnit bli en av skolans mest populära killar och jag hade absolut tappat all tro till att det skulle bli han och jag...gisssa lyckan när han äntligen vände sina ögon mot mig igen!
Som vuxen dyker väl andra mindre snälla tankar upp...men vi var unga...och kära....och även om den här bloggen inte är tänkt att bli så himla privat så kan jag säga att jag är glad att det trots allt var han som ledde mig in det nya kärlekslivet där även sex var en ingrediens.

Nånstans samma vår tog det som varit slut, under vår skolresa till Amsterdam men jag tror inte att jag någonsin slutade att vara lite kär i honom. Hösten 1979 tog allt slut....då körde han ihjäl sig i en skog utanför Visby.

Usch...så sorgligt detta blev...jag som skulle göra en midsommarblogg!

Nå, nu som ganska vuxen har jag också haft många trevliga midsomrar och jag ser fram emot en till...med goda vänner och god mat....och ett bra partytält som står emot Vår Herres nycker!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback