Avslöjande!

Nu ska jag berätta vad vi pysslat med de sista dagarna!!

Jag skrev ju att Blivande Maken ville sitta vid datorn häromdagen när det regnade och vi egentligen planerat att gå ut i skogen....vad han gjorde var att hitta oss en ny bil på nätet!!

Vi åkte istället till Morgongåva och provkörde en bil, fick ett skapligt pris på den men ville väl kolla lite mera inne i Västerås också.

Dagen därpå hade helt plötsligt en bilaffär i Västerås en annons om många såna här bilar. Så efter att vi varit hos svärmor och klyvt ved så åkte vi till stora staden och provkörde bilar...kröp under bilar...kände och klämde överallt!

Efter många om och men var kontraktet på bilen påskrivet...sen åkte vi till torpet och spelade på läppen...helt färdiga! Vet Ni hur jobbigt det är att köpa bil???

Idag har vi varit och hämtat en Renault Modus -06...röd i färgen precis som den förra som dock var en Espace...så vi får väl se hur många gånger vi ska få frågan...har Ni tvättat bilen i för varmt vatten? De är nämligen ganska lika bortsett från att vår nya är många storlekar mindre!!

Vilken lycka det var att åka hit till torpet ikväll...i en, för oss, ny härlig bil...vår gamla har nämligen tjänat oss färdigt!!

Hemligt uppdrag!!

Uteblivna bloggar beror mestadels på att vi håller på med ett lite halvhemligt uppdrag..och är det hemligt...ja, då kan man ju knappast skriva nåt på bloggen!!!

Men...uppdraget är nästan utfört...i morgon vid den här tiden då kan jag nog avslöja....eller inte...vad tycker Ni???

Annars gör vi inte så mycket, eller det gör vi väl visst!! Igår var vi till svärmor och klöv en himla massa ved och blev ordentligt fullstoppade med mat och kaffebröd!!!

Idag har jag kokat några liter saft, dammsugit, klippt gräset och duschat!!

Jag har också inspekterat tomatodlingen...den håller på att växa oss över huvudet...förmodligen får vi leva på tomater resten av året när väl de börjar mogna!!!

Blivande Maken håller just nu på att såga vår egen ved...fin härlig björkved men ajg tror att jag ska lura ut honom i skogen en sväng...vi åt inga kantareller igår så det är nog dags att fylla på magen med lite god svampsås till köttfärsbiffarna jag tänkte servera ikväll!!!

Jag borde kanske förresten plocka lite hallon också....

Med andra ord....här har jag inte tid att sitta!!!

Sur...




...blev jag för en timme sen!!!

Precis när vi ätit frukost och gjort oss klara för att gå ut skogen så öppnar sig himlen!!! Det regnar alldeles för mycket för att gå ut överhuvudtaget, annars är vi ju inte gjorda av socker även om vi är söta!!!

Nå, jag ska sätta igång med syltning av kantarellerna från helgen istället och sen ska jag göra lite hallonsaft!! Vinbären får vänta lite utifall att det klarnar upp och vi kommer iväg för att plocka några liter blåbär...skulle vilja spä ut med blåbär för vinbär i sig tycker jag är ganska sura och tråkiga...vi har ju mest vita vinbär!!!

Blivande Maken önskar sitta vid datorn så jag funderar på om jag måste ringa doktorn...det tillhör nämligen ovanligheterna!!!

Mede och jag i buskarna!

Nu har jag och Petra Mede tillbringat några timmar i bärbuskarna och vi har haft det ganska trevligt måste jag säga!

Som Ni vet sedan Melodifestivalen så tillhör jag absolut inte Petras fanclub men idag i P1´s sommarprogram visar hon en helt annan bild av sig själv. Förvisso har jag läst en del om henne och hennes problem men nu blev det verkligen klart och tydligt!

Det är en kvinna med riktig jävlar anamma!!

Hon berättar i sitt sommarprogram om hennes väg fram till där hon är idag...då hennes rygg totalkraschade redan vid 20 års ålder och hur hon kämpar sig tillbaka efter en nästan 14 års lång sjukskrivning! Att lära sig att leva med smärta dygnet om men ändå ha livskvalite!

Jag lever själv med ständig smärta sedan början på 90-talet men pratar sällan om det för det gagnar vare sig mig eller min omgivning.
1991 frontalkrockade jag ganska rejält under min tid som lantbrevbärare, just då var det inte så märkvärdigt. Jag hade ont i nacken och i kroppen men...det får man väl tänkte jag då när man krockat. Jag satt en hel dag i sällskap av min pappa på akuten men jag var inte så viktig för jag kunde prata och röra på mig. Efter många timmar valde jag att åka hem för då var jag så trött och hade så ont så jag ville bara hem till min familj. Dock hade jag tur och fick en bra notering i min journal skulle det visa sig några år senare.

Försommaren 1993 small det bokstavligen till i min nacke och jag kunde inte se...jag kunde inte röra på mig...Jag låg i min säng i flera dagar, jag hittade en ställning där jag inte såg dubbelt  så jag kunde läsa och försöka tränga bort mina rädslor!

Ett besök på akuten en lördag resulterade i att jag fick åka hem med doktorns ord ekande i huvudet..."Du har nåt på hjärnan men Du får komma tillbaka på måndag så får vi titta på det!" Ja, Ni kan väl ana hur jag kände det...nåt på hjärnan...kunde det vara nåt annat än en tumör? Det blev en lång helg.

På måndagen gjordes alla möjliga undersökningar men man hittade inga fel. Fortfarande såg jag dock dubbelt och värk i hela kroppen. Jag fick tid hos min distriktsläkare som remitterade mig till en sjukgymnast. Den sjukgymnasten blev för mig guld värd...hon räknade raskt ut att det var en whiplashskada jag fått då två år tidigare!

Jag hade turen att få rehabilitering på whiplashenheten i Västerås där jag fick lära mig hur jag skulle förhålla mig till min skada. Jag kunde dock aldrig gå tillbaka till mitt ordinarie arbete utan nu följde en tid av slit och hårt arbete för att hitta en bra lösning till arbete. Det slutade med att jag fick säga upp mig från posten för att jag även då blev så trött på Försäkringskassan. Ingen vill ta ansvar...ingen vill hjälpa till...Du som individ måste hela tiden kämpa!
Man måste vara ganska frisk för att orka vara sjuk...har någon klok sagt

Vid flera tillfällen under 1994 var jag helt utslagen. Samma år skilde jag mig och hade då av förklarliga skäl ingen som kunde hjälpa mig dygnet om men jag hade goda vänner som ställde upp för mig. Någon sov på soffan vid ett par tillfällen för att kunna hjälpa mig till toaletten. Utan hjälp kunde det ta mig en timme att ta mig fram och tillbaka till toaletten och då låg den endast sju meter från sängen...

Idag 15 år senare så är min skada ganska bra, vi har lärt känna varandra ganska bra smärtan och jag! Jag vet vad jag kan göra och inte...Jag vet vad som är värt att göra trots att jag vet att jag efteråt får betala med smärta. Jag åker sällan nånstans utan mina värktabletter men jag lever inte i tvåenighet med dom! Fortfarande har jag andra besvär..som till exempel att jag pratar baklänges...skriver baklänges...och tanken är inte lika snabb...jag tappar namn...jag glömmer lätt...Allt detta som också gjorde det svårare att ställa en diagnos när jag sedan blev sjuk på 2000-talet. Själv är jag övertygad om att denna skada är bidragande till detta mående jag har idag. För att sen ytterligare spä på det hela så krockade jag åter i arbetet 2000...varför göra något halvdant??

Varför skriver jag nu det här...ja, det är nästan så jag undrar jag också men återigen har mina fingrar tagit sin egen väg och antagligen beror det på Medes program. Hon beskriver allting så himla bra...hur tufft det är att inte bli trodd...hur de liksom svänger sig undan när de inte kan bota en...hur snacket går bland folk runt omkring en när det gäller sjukskrivningar....Att vara kvinna gör det hela inte enklare är jag dessutom tvungen att tillägga!!

Missade Ni programmet så lyssna i efterhand på P1!!

Rätt beslut!!

Vi skulle ju ha varit på 100-årskalas igår egentligen. Min före detta svägerska och svåger fyller båda femtio i år och ställde till med stort kalas. Vi hade verkligen sett fram emot denna fest och jag hade till och med planerat några små överraskningar men..ibland vill livet annorlunda..

Nu så här på söndagkväll kan vi konstatera att vi tog rätt beslut. Min feber släppte inte ordentligt förrän igår nån gång mitt på dagen medan huvudvärken satt i tills kvällen kom. Men frisk luft sägs ju vara botemedel mot mycket och jag tror att det är så för vi tog på oss stövlarna och åkte några kilometer bort för att leta lite efter kantareller på ett ställe där vi gick en del förra hösten.



Det är alltid svårt att ta bilder på svamp som står i skogen tycker jag men tittar Ni riktigt noga på bilden så ser Ni nog vilket ställe vi sprang på...och detta var bara ett av dom. När vi kom hem och mätte upp i hinken så var det drygt åtta liter. Sen satte vi oss med ett glas vin och rensade och förvällde dom.

Idag såg det ut så här i korgen när vi kom hem...



Allt som allt har vi fått ihop cirka 16 liter kantareller denna helg. Dagens skörd ligger på köksbordet och väntar på att bli rensade. Lite ska jag sylta för det är väldigt gott och det kan man ha råd att göra nu när vi redan i juli har fått ihop så mycket kantareller. Förhoppningsvis blir svampsäsongen lång och riklig!!!

I början på den här förhållandevis ganska regniga och kalla sommaren så lovade jag att jag skulle hålla Er uppdaterade gällande min krasselåda....det har varit dåligt med det för jag har inte tyckt att det varit nåt att visa ...men nu börjar den komma igång och här har Ni ett bevis på det...



Ikväll har Blivande Maken åkt in till stan för att sköta om sin dotter litegrann och för att i morgon jobba lite som portvakt.  Vi gjorde ett litet byte...jag stannar här med katterna, så slipper de en biltur, och plockar hallon och vinbär...han trimmar och sköter gårdssysslorna!!

Ett byte vi båda var nöjda med!! Nu mot svampen!!

Nöjd!!



Så nöjd som Lisa ser ut på den här bilden lika nöjd känner jag mig nu! Det verkar som att allt håller på att falla på plats för de flesta i familjen just nu....båda sönerna har sista dygnet kommit med glada överraskningar!! Hoppas nu bara att allt går vägen för dom båda! Jag är belagd med munkavle i detta men lite måste jag ju få dela med mig av!!!!

Att jag kom in på utbildningen förlamade mig till en viss del igår...jag kände mig alldeles tom men naturligtvis på ett positivt sätt! Jag insåg att jag verkligen gått i total spänning inför detta för trots allt så saknade jag ju referenser som var ett krav för att komma in på utbildningen. Men, jag är glad och tacksam för att de uppmärksammade mitt personliga brev...jag misstänker också att jag har all anledning att vara tacksam mot en tidigare arbetskamrat som numera jobbar på skolan!!!

Jag vet inte riktigt vad som väntar mig i framtiden men jag vet att det är är mitt livs chans....och jag tänker verkligen ta den...såvida nu inte CSN ska bråka med mig på nåt vis. Men jag har läst deras sida fram och tillbaka och kan inte se några hinder till att jag ska få studielån och bidrag!!

Nu får jag ett år att fortsätta min rehabilitering under eget ansvar och det känns fantastiskt skönt! Vad som sen händer står skrivet i stjärnorna...men detta ger mig framtidstro!!!

I morgon var det meningen att vi skulle på 100-årskalas men tyvärr har jag fått ge återbud då febern fortfarande bråkar med mig, men jag hoppas få festen livligt beskriven senare av mina söner.

Vi var ut en snabb sväng till torpet igår för att hämta tidningarna som kommit i vårt rör och på vägen från röret till torpet så plockade jag ungefär 4 dl kantareller så jag hoppas verkligen att febern ger sig så vi kan komma ut en sväng till svampskogen...och blåbärsskogen!!! Jag såg också att hallonen hänger på buskarna och ber om att få bli plockade och den önskan hoppas jag också kunna uppfylla!!! Vinbären ska vi bara inte prata om....oj, oj....bort med febern snarast tack!!!

Idag regnar det ordentligt i Västerås men vi hoppas väl på bättre väder framåt eftermiddagen!

Nu vänder vindarna!!!!

Äntligen börjar det blåsa lite medvind för mig och Blivande maken....det tackar vi för!!!

Jag kom in på utbildningen på Tärna Folkhögskola...så den 21:a augusti påbörjar jag min utbildning till IT-pedagog!!!!! Ett år på distans...det kommer att gå bra!!!!

För den händelse att FK fortfarande roar sig med min blogg så kan jag berätta att igår jobbade jag i fem timmar och idag har jag nästan 38 graders feber...men det kanske man ska ha som frisk!!!

Ursäkta Ni andra för min cynism...men jag kan inte låta bli för kränkningen Fk och den anonyme har utsatt mig för ligger djupt i mig!!

Men...nu blickar vi framåt och andas morgonluft!!!!!!!

Dialekter...

För den som eventuellt har missat det så är ju jag född och uppvuxen på Gotland...och det är jag stolt över!! Jag tror nånstans att vi gotlänningar känner lite mer för detta med kultur för det fick vi i modersmjölken...rätta mig om jag har fel!

Det finns ett otal artister och konstnärer från Gotland och som en liten parentes så kan jag berätta att nångång på 70-talet så spelade jag teater med Ainbuskarna i publiken...har ingen aning om de gillade det!!!
Nångång också på 70-talet så gjorde jag folkparksdebut...i Älvsbyns Folkets Park med 3000 åskådare...men sen tog karriären slut....och det fanns säkert en anledning till det!!

Nå, sista dagarna har man pratat en hel del om en kvinna som heter Theresa Andersson som visar sig komma från Silte på södra Gotland och hon har ett enkvinnasband upplyste hon nyss programledaren på TV4. Hon spelar en mycket charmig musik som vi först hade svårt att bestämma om vi gillade eller inte....jag har nu bestämt mig..jag gillar det helskarpt!!

Däremot så blev jag lite irriterad på tjejen ifråga när de intervjuade henne för hon berättade på gotländska med stor amerikansk brytning att hon numera bodde i New Orleans, jag tänkte...det är väl märkligt med en del att de måste lägga sig till med den amerikanska accenten direkt för tjejen kan ju inte vara mer än 25 så att så länge kan hon ju inte ha bott där!!!
Därefter byts min irritation mot beundran....tjejen har bott i Amerika i 20 år och pratar fortfarande minst lika bra gotländska som jag...och så visar det sig att hon är 37 år men ser ut som...ja, runt 25!!!

Jag tycker att det är imponerande att leva i ett annat land med ett annat språk och ändå kunna behålla sin dialekt. Själv har jag mycket dialekt kvar om man frågar en fastlänning...frågar vi en gotlänning så rynkar de på näsan och säger...hon pratar fastländska...men å andra sidan har jag om endast nån vecka bott på den här sidan Östersjön i 29 år!!

Här kommer ett smakprov på Theresa Andersson..




Mitt liv som blondin!

Ja, det blev inte långvarigt! Jag insåg att inte ens jag tog mig själv på allvar!!



Redan för massa år sen så hade jag en tanke på att jag nån gång under mitt liv skulle vara blond. Visst har jag varit nästan blond för jag har ju trots allt upplevt de många slingornas era men, inte helt blond! För nåt år sen så gjorde jag ett försök som slutade i att Blivande Maken fick kasta sig i bilen och åka till COOP för att köpa svart färg för att överhuvudtaget få ut mig genom dörren! Håret blev nämligen starkt aprikosfärgat!!!

Den här gången har jag låtit bli att färga mitt hår på massor av månader så all eventuell färg var bortklippt. Jag fick "riktig" blekning av min suveräna frisör för att det inte skulle bli gult....eller orange. Det skulle helt enkelt inte gå att misslyckas!!

Först tog jag den lilla kartong med blekning som jag köpt på butiken....aprikosfärgat blev resultatet! Yngste sonen tog ett foto och sen drog han...fint morsan var avskedsrepliken!

Då blandade jag den blåa blekningsmassan jag fått från frisören....smetade i...och sen led jag alla helvetes kval! Jädrar i min lilla låda vad det sved! Men...envis var mitt mellannamn så det fick sitta i tills jag tyckte att nu...nu är det så där liksom vitblont som jag vill ha det!!

Sköljde ur denna plågosamma behandling och gick fram till spegeln....Bästa sättet jag kan beskriva den underbara färgen är väl med svärmors replik när hon fick se mig ett par dagar efter....Men, titta..Du ser ut som en påskkyckling!!!! Försiktigt tillade hon...en söt sån!!

Då bestämde jag mig...jag vill gärna vara söt...men inte som en påskkyckling!!! Så i måndags morse när vi åkte hem från torpet så stannade vi på COOP och så gick jag in själv denna gång och köpte svart färg!!

Ingen märkte på kvällen att jag färgat tillbaka till min vanliga färg....alltså är den mest rätt!! Ingen missade nämligen att jag var blond under de fyra plågsamma dagarna i torpet! Till och med en fågel flög förbi och skrattade....

Så...mitt liv som blond blev kort men intensivt....och jag känner ingen avundsjuka på Er äkta blonda....det enda som var bra var ju att jag kunde säga och göra vad jag ville....ingen brydde sig för jag var ju blond!!!!

Sommar!!!

Här blir det inte mycket tid till att skriva bloggar...jag har massor av tankar men vem vill sitta vid datorn när solen skiner?

Jag ber att få återkomma!!!!


Fakir, vaccin och solnedgång!

Idag ska jag åtminstone inte börja dagen med att beklaga mig över min situation...men jag måste väl i förbifarten berätta att jag nu är feberfri! Torpet har en otroligt läkande funktion.
 
Frågan är bara om jag innerst inne är fakir!!!

I morse när jag konstaterade att jag var feberfri så sa jag bara till Blivande Maken att feber kan man väl knappast framkalla själv...jo, om man är fakir så han. Då kan man tydligen också sänka sin hjärtfrekvens...så jag ska prova det..men det får bli senare idag!!



Alla i Västmanland ska bli vaccinerade mot svininfluensan kunde vi västmanlänningar igår höra på radion och idag läsa i tidningen. Kan väl vara bra var min första tanke även om jag dock tror att det kan ligga en liten hysteri i detta...skapad av media förstås. Men, visst måste jag erkänna att jag ryste lite när jag hörde att svininfluensan drabbat Gothia Cup i Göteborg. Med ens började jag tänka på att flera av dotras vänner är där...ska man be dotra att undvika vännerna när de kommer hem...hur allvarligt ska man ta detta?

I dagens pappersupplaga av
Vlt kan man läsa att alla västmanlänningar ska vaccineras men att man ännu inte riktigt vet hur det ska gå till...och om det kommer att kosta nåt!! Jag blir lite förvånad över att man beställt 500 000 doser, varje person vaccineras 2 gånger, det räcker till 250 000 personer och det är gott nog åt vårt län. Men...om man sen läser Aftonbladet idag så verkar det som att det kan komma att kosta 300 kronor att ta vaccinet och då kan jag snabbt konstatera att dessa 500 000 doser som Västmanlands läns landsting har beställt kommer att räcka till betydligt flera län!!

För egen del så tänker jag inte vaccinera mig om jag ska betala så mycket, det har jag faktiskt inte råd till. Blivande Maken säger detsamma...däremot så känner jag direkt att jag vill försöka hjälpa barnen att få sitt vaccin.


Bilden är från Vickes sida


Vill man nu att svenskarna ska slippa denna influensa så får man nog se till att det blir gratis eller åtminstone bra mycket billigare!

I dagens Aftonblad läser jag.... Göran Stiernstedt tycker inte att det är några jättekostnader för enskilda personer. Det kan man kanske tycka men för de flesta familjer är nog det ganska mycket pengar och återigen reflekterar jag över orättvisan i vårt samhälle. Nu kanske inte vi tillhör de fattiga i vårt land, det vore väl att slira på sanningen så i vårt fall kanske det är att vara dumsnål...men alla som faktiskt inte har dessa pengar. Den svenska hälsan har blivit en klassfråga!!!

Jag tror dessutom inte att man i slutändan sparar så mycket pengar statens talesman tror....risken är rätt stor att man står där med ett överskott av vaccin samt ett stort antal sjuka. Det är min lilla fundering!!

Hur tänker Ni i svininfluensans tider?

Jag tänkte väl avsluta dagens morgonblogg med nåt som är lite mera positivt!!! Vi åkte ju ut till torpet igår kväll och det var fantastiskt skönt att komma ut till lugnet och tystnaden. Blivande Maken klippte gräset med cylinderklipparen som är tyst och ger en fin klippyta. Sen satte vi oss ner och bara njöt av friden som lade sig över oss, katterna och torpet. En stund senare bröts denna fantastiska stämning för då började det blåsa mycket kraftiga vindar och himlens färg byttes från ljusblå vacker sommarhimmel till mörkt grå hösthimmel. Både vi och katterna drog oss in i stugvärmen då vi var säkra på att nu kommer regnet....regnet uteblev men vi höll oss inne. Vid niotiden var solen tillbaka och gav oss ett fantastiskt ljus så jag gav mig ut med kameran och jag tycker att resultatet blev rätt bra!!

Taget den 15 juli 2009

Varning för klagovisa!

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken...ja, det fick man ju lära sig redan som barn vill jag minnas!!!

I morse nrä jag vaknade så var det med feber...den klassiska febern jag får vid stress och mental ansträngning. Det är ju tur att jag bor på min arbetsplats mer eller mindre så det går att ta många korta pass och sedan gå och vila lite men hur blir det när jag inte har så nära???

Ja, jag ska inte klaga men jag skriver lite om detta för att de som läser och inte kommenterar nåt faktiskt får veta hur det är!! Jag kan se pigg och alert ut för det är jag upplärd sedan barnsben att göra...man ska inte klaga..men vad som gömmer sig bakom min fasad är det bara jag som känner. Det är också här jag blir riktigt upprörd över hur vårt samhälle ser ut!!

Det sitter en försäkringsläkare som aldrig någonsin träffat mig och gör en bedömning utifrån vad min handläggare uppfattar! Denne förkastar en specialists bedömning och den läkare som träffat mig ett flertal tillfällen....frågan är ju....behöver vi nån läkarvårdsinrättning mer än för akuta sjukdomar?

Nå, om ett par timmar så åker vi ut till torpet igen så jag kan få koppla av ett par dagar igen....sen är det på det igen på måndag! Jag ska klara det...för vi behöver pengarna!!!

Annars har det varit fint väder idag och jag hoppas det får fortsätta några dagar till! Den Blivande Maken har semester nu ett par dagar...skönt för då får han också lite vila!

Lyssnade på sommarprogrammet på P1 idag...en klok man måste jag säga....bra musik också! Måste för övrigt erkänna...om än motvilligt...P1 har bra program på sin meny!!!!!


Jaha....

...tillbaka i stan och då verkar det som att orden har sinat igen. Det är itne lika lätt att hitta inspiration till bloggen  i stan. Man skulle kunna tycka att det borde hända mycket mera i stan men jag vet inte om jag tycker det!!

Igår började jag som portvakt här hemma på gården, jag vikarierar för vår ordninarie som har semester. Det innebär att jag de närmaste tre veckorna kommer att rensa ogräs, klippa gräs, ta bort ludd i torktumlarna, byta lysrör och glödlampor. Ja, allt sånt som en gårdskarl gör!!!!

Det ska bli spännande att se hur det går om kroppen orkar både mentalt och fysiskt. Jag är ganska säker på att det kommer att gå bra eftersom det bara är tre veckor....det är när det är längre tid som kraften i mig sinar. Dessutom så får jag god hjälp av familjen...äldste sonen klipper gräset och den Blivande Maken trimmar...sånt som jag bara inte klarar av!

För allas kännedom så är det INTE nåt svartjobb utan jag betalar skatt precis som alla andra....så slipper Du göra anonyma anmälningar igen!!!!

Vi är nu inne på tredje månaden där jag inte får nån form av ersättning och nu börjar kassan sina...det är tufft! Jag klagar inte för det finns de som har sämre förutsättningar än vi men det är för jäkligt jobbigt att behöva be om hjälp när man närmar sig femtio som vi faktiskt gör. Det är tufft att inte kunna hjälpa sina barn ekonomiskt när deras kassor sinar. Visserligen har vi aldrig haft nåt överflöd av pengar för det har man inte när man går på sjukpenning men ändå....den äldste får mat när han kommer och det får väl vara gott nog!

Förra veckan fick jag ju besked från FK att de inte ändrar sitt beslut...jag är 100% arbetsför!! Givetvis kommer jag att överklaga till nästa instans men tyvärr har jag inte några förhoppningar...jag gissar att de håller varandra om ryggen!!
Min största förhoppning nu är att jag kommer in på den utbildning jag sökt...trots att jag saknade referenser.

Hur ska man kunna ha några referenser när man varit sjuk i sex år? Jag är ju inte densamma nu som jag var sist jag var ute och yrkesarbetade!

Tvåstöringar!

Lördag mitt i juli kan innebära väldigt många saker, för min del innebar det att skjutsa dotra till staden. Hon tyckte att en natt på landet kunde räcka vilket jag kan förstå för det är klart att man har en del att berätta för sina kompisar när man varit utomlands en hel vecka!! Hon hade haft det strålande och det kändes verkligen bra att få träffa henne igen...vi kom fram till att vi inte setts på 2½ vecka..alldeles för länge!

I slutet på förra veckan märkte jag att vi nog hade en inneboende på lidret igen och mycket riktigt...hon är tillbaka i år också!



Förra året bodde hon i fågelholken ute i vid dass först på våren och sen på hösten. Antar att hon har lite bebisar på gång. Den som är intresserad kan läsa lite mer om ekorrar
HÄR!
Jag fick dock kämpa länge för att få den här bilden. Varje gång jag var ute på dass så pratade jag med henne och hon tittade ut, när jag sen tog med mig kameran så vägrade hon att titta ut. Jag tror jag var ute säkert sju gånger innan hon behagade posera framför kameran!!! Söt är hon i alla fall!

Regnet har ju hängt som ett riktigt kardborreband på oss nu i över en vecka med endast några få glimtar av sol och blå himmel! Båten jag tog fram för att ta mig till dass fylldes med vatten innan jag hann sätta mig och ro, så det var bara att ta fram de nya blå stövlarna och stövla iväg när nöden så krävde! I min vilda jakt på ett foto på ekorren så hittade jag en annan vacker besökare....



Det vore riktigt trevligt om solen nu kunde återvända så alla blommor i trädgården fick en chans att blomma ut i all sin glans....de ser lite tråkiga ut just nu!!

Idag bestämde vi oss för att ta en promenad i skogen för att se om svärmor hade rätt när hon igår vid vårt besök menade att blåbären var mogna.



De var mogna och de finns i massor så nästa helg blir det en lång tur i skogen med förhoppningar om att komma hem med många litrar! Vi kommer nämligen att vara i stan den här veckan, måste ju tvätta och fixa lite!

Vad som gör mig och den Blivande Maken riktigt arga och ledsna är när man får se såna här saker i naturen...

     





Den undre bilden visar resterna från en övernattning med tält, för vi såg hur gräset var tillplattat, jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan lämna allt skräp efter sig!!!! Alldeles bredvid detta skräp så låg det elva bildäck som nu legat där i säkert fyra år...hur tänker man när man slänger sånt runt omkring sig?




Idag hade vi också med oss lite saft som jag kokade i lördags på jordgubbar och rabarber, vi fick också med oss lite bullar från svärmor och naturligtvis slank dom ner i våra redan väl tilltagna magar!!

Igår kom vi också på ett nytt ord! Vi trivs väldigt bra tillsammans, trots att vi bara varit ett par i drygt 8 år så är vi som ett gammalt gift par som borde fira järnbröllop eller nåt. Ofta behöver vi inte prata utan vi vet vad den andre tänker bara genom att se på varandra, vi tänker också väldigt ofta i samma banor vilket är väldigt bekvämt. Det är skönt att slippa att alltid förklara hur man menar. Medan vi går i skogen för vi ofta långa filosofiska samtal men vi kan också gå länge i tystnad, en behaglig tystnad!
Jag känner mig lyckligt lottad att ha hittat min tvillingsjäl, min kärleks själ och jag ser verkligen fram emot att bli gammal med den Blivande Maken! Men viktigast av allt....jag vet att den Blivande Maken känner likadant...det är kärlek!!

Men, nu blev det ett sidospår...det var det nya ordet!! Som sagt vi trivs väldigt bra i varandras sällskap och har sällan behov av att söka andras sällskap. Inte så att vi är folkskygga eller inte tycker om att umgås med andra utan vi trivs med att lalla runt själva...så från och med nu kommer vi att kalla oss för TVÅSTÖRINGAR!!!

Till sist undrar Ni kanske om vi hittade nåt i skogen....



....jo, då....vi hittade nästan en liter blåbär...en dl smultron och en liter kantareller!

Ljusare tider!

Jag skulle väl inte påstå att solen skiner här men den gör sig påmind om sin existens åtminstone. Trots det så känns det mera som höst än högsommar, när jag springer ut på det lilla huset så möts jag av massor av gulnade löv....kära nån, det är ju bara den tionde juli!!!!

Jag sitter nu och väntar på att den Blivande Makne och hans dotter ska komma ut. Hon blev hämtad vid flyget i morse efter en vecka i Alanya och jag ser verklgien fram emot att höra hur hon haft det...kaffet är laddat för jag gissar att hon längtar efter en mugg gott torpkaffe nu....frågan är om hon sen kryper ner i sängen...gissar att hon har lite sömn att ta igen. Om inte annat så var säkert resan hem lite jobbig, gissar att de blev hämtade vid hotellet nånstans runt ett i natt och sen blev det väl itne så mycket sova av...men det är klart, tonåringar brukar kunna sova lite hur som helst!!!

Jag har ägnat förmiddagen åt min spikmatta, nacken är ur funktion! Jag trodde ju igår att det berodde på lite för mycket dator men sen kom jag på vad jag gjort....man lyfter inte en soffa själv utan att det straffar sig!!! Ett ban på den gamla soffan i torpet gick nämligen av i tisdags och sonen skulle hjälpa mig att fixa det så då lyfte jag upp den på högkant. Soffan är ingen IKEA-soffa som är gjort av spån....det är en gedigen soffa.

Nåja, spikmattan har gjort att det nu börjar gå neråt och då är värken snart borta!!!

Alltid redo!

Här har det regnat hela dagen utan några direkta uppehåll vilket fick mig att inse att jag borde förbereda mig. Vi har ju hemlighuset ungefär fyrtio meter från huset och dit måste man ta sig när det tränger på. Stövlarna har jag ju redo innanför dörren men nu har jag också gjort så här...



Måste dock bara ta mig till lidret för att leta reda på årorna!!!!

Det har blivit några timmar vid datorn för på teve fanns det ju inget som roade mig. Naturligtvis hade jag kunnat roa mig med boken jag läser men den är inte tillräckligt attraktiv. Nacken protesterar nu vilt så i morgon får det bli boken vare sig jag vill eller inte.

Dotra kommer hem från Turkiet i morgon och man kan väl inte säga annat än att de valde precis rätt vecka för att åka dit. Ska bli riktigt spännande att höra hur dom har haft det!!! Att de har haft vackert väder vet jag...har minsann hållit koll på Alanyas väder!!!!

Hade ju tänkt att jag skulle lägga mig en stund på min spikmatta idag för att få lite energi...men den är upptagen!!!



Fast Lisa har ju valt fel sida på den men det kanske är bäst när man är en katt!!

Jag har...

0-7d50635338a3f2274520b7d05a4fc007.png

























Jag har inte provat att mobilblogga med nya mobilen men nu gör vi ett försök!!! Regnet fortsätter att falla men inte i riktigt samma ivriga takt som tidigare idag!


En torsdag i juli!

Det blev ganska sent igår innan jag kom i säng och det är helt och hållet min äldste sons fel! Nej, han var inte här men i förrgår kväll när han var här lurade han mig att bli farmare på Facebook och då var jag tvungen att se till att mina odlade jordgubbar blev skördade i tid!!!!
Ja, när ska man bli vuxen??? Kul är det i alla fall...

I morse när jag vaknade av att den Blivande Maken åkte till jobbet så sa han att det regnade ute vilket inte överraskade mig speciellt mycket för av nån underlig anledning så har alltid SMHI rätt när de förutspår regn men mindre ofta rätt när de pratar om sol!!! Jag slog på radion för då brukar jag kunna somna om och plötsligt hör jag hur det berättar om översvämningar i Hallstahammar som ligger på andra sidan Västerås härifrån sett!

Vi såg ju igårkväll att det nog låg ett oväder däröver när vi satt och tittade på Agatha Christie men att det var så gräsligt kunde vi väl inte tro! De pratar om källare som är fyllda med en halvmeter vatten!! Jag kan inte låta bli att dra en suck av lättnad och tänka att det är tur att vi inte har ett hus för vår källare skulle inte vara kul att ta vara på efter ett sånt väder! Både den Blivande Maken och jag är samlare...allt kan vara bra att ha!

Jag ser en källare fylld av banankartonger och flyttkartonger....och sen slutar jag tänka!!! Min före detta make drabbades för ett antal år sen av översvämning i sin källare på grund av att kommunen inte sett till att rensa brunnarna och det var inte nån kul historia. Den ovan nämnda sonen hade sitt rum i källaren och när han klev ur sängen på morgonen fick han ett rejält fotbad.

Jag bodde då i samma lilla by men på en rejäl kulle och hade kommit hem sent efter att ha jobbat sen kväll på ungdomshemmet och nog märkte jag att det regnade men jag gick och la mig i lugn och ro...sov gott! På morgonen därpå skulle jag gå ner för kullen till gemensamma vänner och ta en förmiddagsfika, jag minns att jag la märke till att marken såg lite underlig ut...när jag kom ner till deras villor så var det kaos! Ni som har villor....hur mycket grejer har Ni inte i Era källare? Står allt på hyllor?

Nu ordnade det sig för de familjerna men oj, vad jobb det innebär!! De som i natt har fått sina källare översvämmade har många timmars jobb framför sig!!

Idag regnar det fortfarande och det blir en dag inomhus för katterna och mig. Vi har inte fått så jättemycket regn i natt men det lär komma en del idag. När jag tittar ut genom fönstret så ser jag ett parasoll som jag nog måste gå ut och fälla ner och några dynor som måste in ordentligt under hammocken. Det blåser rejält!!

Ja, detta var då en lägesrapport från torpet!


Ren skandal



av Penny Vincenzi.

Det är nu en vecka sen jag läste ut den här boken men jag lever fortfarande lite grann i den. Jag fascineras över hennes sätt att skriva sina böcker och jag har full förståelse att alla inte gillar dom. Hon har alldeles för många personer med i sina historier för att de ska bli lättlästa men det har hon löst genom att i början av boken ha en liten lista på alla deltagande.

Det tar tid att komma in i hennes böcker men har man läst en av henne så vet man att det är värt att traggla vidare, efter halva boken är man uppslukad och har ingen lust att göra nåt annat än att sitta och läsa. Själv tillbringade jag många timmar förra veckan med att sitta i hängstolen ute under vår stora tall och bara umgås med alla dessa underbara människor. Hon gör otroligt bra beskrivningar av sina människor och efter en stund tycker man att man känt dom i hela sitt liv...det är väl därför jag nu sitter med en känsla av saknad i mitt hjärta....hur gick det sen?

Nåt som verkligen talar om hur bra hennes böcker är väl att jag som är urusel på engelska till och med har läst en av hennes tegelstenar på engelska....men vad gör man när de svenska förlagen inte ger ut hennes böcker i samma takt som jag läser dom?!

Ge henne en chans....börja med nån av de tidigaste...Familjehemligheter..eller Spetsnäsduken.....Ni kommer inte att ångra Er!!

Spikmatta!

I morse vaknade jag av sol och den var efterlängtad. Jag tog min vanliga promenad med disk till diskbänken vid syrenbersån och sedan ut på hemlighuset, Kajsa gick som vanligt med mig hela vägen. Hon är lite lustig för härute är hon en riktig mammagris, vill gärna gå med mig överallt men det är ju trevligt att ha sällskap på dass! Innan jag gick ut hade jag satt på kaffevattnet så det var bara tidningen som saknades.
Men innan jag hämtar tidningen måste jag ju vilseleda Kajsa så hon inte går med mig, jag vill ju inte ha henne med mig ut till den stora vägen. Efter en stund lyckades jag, med kallt kaffevatten som resultat!!!!

På väg mot tidningsröret upptäckte jag att nu blommar digitalisen på den gamla ödetomten precis vid vår infart, en stor gul vacker Fingerborgsblomma!!! Måste komma ihåg att ta frön av den senare i sommar för vi har bara rosa blommor i vår trädgård!

Väl tillbaka drack jag mitt kaffe sittande ute i trädgårdsmöbeln med fåglarna kvittrande och katterna svansande runt fötterna, jag tror att även dom är glada över att solen skiner idag!!! Radion stod på som vanligt!

Jag hör en intervju med en proffessor som säger att spikmattan bara är en bluff och lyssnar då lite mera aktivt. Han menar att det finns inga studier så antagligen är effekterna man upplever bara placebo! Endast en studie finns och den är från början på 70-talet och gjordes bland fakirer som låg på mattor gjorda av järn....

Jag undrar då...om det inte finns några studier hur kan man då säga att det bara är bluff?? Själv köpte jag mig en i vintras och jag kan bara säga positiva saker om den. Sedan dess har mina sömnproblem blivit mycket mindre och även när min nacke säger ifrån får jag hjälp av densamme.
Placebo....ja, det blir då både billigare och mer hälsosamt än att äta en massa värktabletter och sömntabletter! Däremot tycker jag väl att det är dags att då göra en vetenskaplig undersökning!

Men kanske är detta för enkelt för vetenskapen....och dessutom så går ju pillerindustrin miste om en massa sköna stålar!!!!

Man kan läsa mer om det i Aftonbladet
.....HÄR!

Ja, det var då dagens tankar...eller tankarna för just nu...jag gjorde ju ett uppehåll igår så det finns fler tankar som ligger och lurar men just nu står det en härlig disk och väntar på mig vid bersån...bäst att ta tag i den nu för de hotar med att regnet ska återvända!!

Att leva med ångest!!

För att klara att leva med ångest måste man först lära sig förstå vad ens egen ångest innebär. Min ångest ser nämligen inte ut som Din eller som Din väns ångest. Ångest kan vara likartad men också väldigt olikartad! Hur lär man sig det...och kan man lära sig det? Ärligt talat så vet jag inte! Jag är en bit på väg och för varje dag som går så blir det bättre men......det tog mig många år från första tecknet tills jag blev helt sjukskriven och jag tror faktiskt att det tar kanske lika lång tid att bli frisk.

Det är ingen tröst när någon talar om för en att det bara är så kallade "duktiga människor" som drabbas av detta....precis som i artikeln jag länkar till nedan så är det så att när ens arbete tas ifrån en så är det som att ta ifrån en missbrukare dess drog! Mitt arbete har varit en stor del av min identitet...och nu har jag ingen identitet...det är också nåt man måste lära sig att förhålla sig till! När jag blev sjuk hade jag en projektanställning på Film i Västmanland med pengar från Kulturrådet och den anställningen tog slut under tiden jag var sjuk....därför är jag numera sjukskriven och arbetslös. Bara en förklaring ;)

Jag har en god vän som har en ungefär liknande sjukdomsbild som jag har och i morse fick jag en länk till en sida på
Aftonbladet. Jag tog mig genast till den artikeln och kände hur jag bara satt och nickade medan jag läste om Rickard Engfors och artikeln som hette "Mitt knark var att prestera" det är inte så att hans historia är min historia men ack, vad jag känner igen det han beskriver!

Att inte kunna åka fritt som man vill är nog en av de största begränsningarna i mitt liv. Jag är i stort behov av att känna trygghet och det har jag i mitt hem med min närmaste familj. Min pappa ringde nyss och vi småpratade som vi brukar men idag kom frågan..."Kommer Ni neråt nåt?" Det gör så fruktansvärt ont i mig, för jag kan inte åka, paniken lurar genast runt hörnet och Mr Ångest hoppar av glädje att återigen få sätta klorna i mig. Nu fick han ett gyllene tillfälle!
Mitt avstånd är ungefär 20 mil..så långt hemifrån kan jag åka utan att det blir alltför besvärligt, sen är det stopp!

Jag hoppas nu att jag kan övertala min pappa om att sätta sig på tåget och komma upp till mig för naturligtvis vill jag träffa min pappa, det är inte det som är haken....utan att han bor alltför långt borta!

Nu har jag återigen gjort ett väldigt personligt inlägg men jag gör det för min skull för jag har nämligen upptäckt det senaste året att om jag plockar ut mina troll från garderoben så minskar de....kanske kan också nån annan ha glädje av det för man väljer gärna att tro att man är ensam om sina problem. Tyvärr är vi många......

Törs inte annat idag!

Det är EFIT-dag idag.....Ett Foto I Timmen! Fler bidrag finns att beskåda HÄR!!

Vår årliga träff, för övrigt den sjätte i raden, i samband med Power Meet är nu till ända. Som vanligt har vi haft det mycket trevligt även om vi saknade några deltagare långtifrån, nästa år kräver vi bättre planering från Ert håll!!! Någon direkt bloggrapport från dessa dagar tror jag inte att jag skriver...det som händer i Jansbo stannar i Jansbo!!!!!



8.30 Med Mr. Efit himself sovande på gården så vågade jag ju inte annat än att delta idag. Brukar ju bara vara med sporadiskt! Spontant måste jag erkänna att jag är lite förvånad över det förhållandevis vackra vädret som råder för nog har Ni väl lagt märke till att det oftast är uselt väder vid EFIT-dagar!

På bilden ser Ni nu det fordon som ersatt det tält som Mr E bodde i förra året. Åren innan dess så har det alltid hetat att "Jag ska sova i tält" likväl har det alltid snarkats hårt i vår gästsäng!!! Här har han precis vaknat!



9.30 Är man Ö-viksbo måste man kanske ha Foppatofflor...vad vet jag?!



10.30 Lite vackra blommor kände jag att jag ville bjuda på sådär vid halvelvatiden på söndagsförmiddagen!!! Är inte prästkragar bland det svenskaste som finns??? Här är det lite praktlysing i förgrunden!



11.30 En hel del prat om teknik kan det bli på dessa träffar...somliga lyssnar och somliga pratar ;)



12.30 Himlen kan te sig som ganska molnig i Era ögon men vi som varit här under helgen konstaterade att himlen var underbart blå idag!!!



13.30 Ensam och övergiven så satte jag på sommarprogrammet och lyssnade på Herman Lindqvist medan jag diskade upp disken som samlats sedan igår. Den blivande maken tog en tripp till Sala med en tågåkande vän och gäst!



14.30 Med disken diskad och klar så var det dags att riva det tält som herrarna i sällskapet mycket motvilligt satte upp i fredags eftermiddag men som de senare på kvällen tackade högre makter för att de gjorde. (De högre makterna var jag och en ytterst förståndig 13-åring) Straxt före midnatt så öppnade sig himlen och det blixtrade och dundrade från minst tre håll samt att regnet fullkomligt vräkte ner!



15.30 Det är dags att lägga in de första bilderna. Förhoppningsvis kommer det flera bilder senare ikväll såvida inte Den blivande maken och jag dånar av nånstans! Nej, faktum är att jag är riktigt pigg och det är även den blivande maken!


Power Meet!

Ja, då var den här...bilträffen alltså men för oss är ju träffen med våra internetvänner viktigast!! Flera är på väg i bilar lite här och där i landet!

Vädret...ja, det skulle nog kunna vara lite roligare...det regnar lite då och då...och åskan mullrar i bakgrunden! Men...vi kommer att ladda med partytältet och om det blir för illa så får det väl bli ett par heta nätter i torpköket!!!

Just nu är vi i stan och försöker fräscha till oss lite...den blivande maken har skjutsat dotra till flyget..hon åker med en kompis och dennes mamma och morfar till Alanya...inte utan att jag är lite avis. Inte så mycket för solen men för havet...bullret...alla härliga människor! Jag älskar Alanya...så är det bara!!!

Idag ska jag också skicka iväg min ansökan till Tärna Folkhögskola...sen är det bara att sitta ner och vänta och hoppas på att jag kommer in. Det skulle möjliggöra en comeback i arbetslivet för mig på ett realistiskt sätt!

Nu är den blivande maken färdig i duschen så nu bär det av för att uträtta de ärenden vi har i stan...sen åker vi ut till lugnet i torpet igen för här i stan är det verkligen full fart...bilköer överallt och har visst varit sedan i tisdags på vissa ställen!

Ha en god helg!

Tjena puddingen, står Du här och dallrar?

Egentligen är jag ilsk som en furie men jag har bestämt att nu har jag ledigt denna vecka och då ska inga dåliga tankar få regera...men jag kan inte låta bli att ge Er en liten hint....det handlar om Försäkringskassan. Den blivande maken påminde mig igår om att jag nog inte bör skriva allt jag säger på grund av Ipred-lagen...han kan ha rätt!!!!

Idag var första dagen som vi fick länstidningen hit ut till torpet och det är helt och hållet Mari Jungstedts fel för egentligen hade vi ju tänkt att göra ett uppehåll istället. Tidningen på sommaren är ju inte så mycket mer än en tunn liten bilaga men...så har då Vlt valt att ge ut Jungstedts senaste deckare som sommarföljetong och då tog snålheten vid...då slipper jag köpa boken sen!!

I Västerås rustar man ju nu för Power Meet, hela stan andas PM, allt kretsar kring det! Det är härligt att se hur staden lever upp tråkigt dock att dessa negativa människor också helt plötsligt poppar upp. Insändarna börjar nu komma om hur skräpiga och skräniga raggare är....de flesta som skräpar ner är nog Svensson som tittar ut ur sina stugor en gång om året och tar sig ner till city för att titta på cruisingen! Ibland är det skrämmande att se hur de som borde vara förebilder för sina barn beter sig inför sina barn...det är på nåt vis helt legalt!

Jag minns ett år den blivande maken och jag var nere, det är många år sen nu då mötte jag först ett par jag känner igen sen många år, påtagligt berusade och vinglande och de var på väg hem...förståndigt tänkte jag! Flera timmar senare fick jag se deras elvaåriga dotter gå och samla pantburkar...klockan hade passerat midnatt!! Då gick vi hem för då hade jag fått nog!! Jag har svårt att se på när barn far illa av alkoholen och dess följder...det finns så många såna barn!

Oj, nej men...tanken var ju att detta skulle bli en positiv blogg...men fingrarna gör som vanligt sin egen blogg!!!

Lite roliga saker måste man ju bjuda på också i såna här PM-tider! Idag hade Vlt ett helt uppslag om gamla raggartider, kul att se då jag känner de som det skrevs om men det bjöds också på en himla massa roliga raggningsrepliker...tänkte ge Er några...går säkert att använda även i andra sammanhang!!!

"Tror Du på kärlek vid första ögonkastet eller ska jag gå förbi en gång till?"

"Tjenare kexet, står Du här och smular?"

"Du skulle se mycket bättre ut om Du tappade två kilo, antar att kläderna väger det!"

Ja, och massa fler av dessa kan man hitta på
www.raggarkultur.webs.com 

Det bästa tipset var väl kanske att gå fram till den man vill ragga upp...ge den pengar och be denne.."Sup tills jag blir snygg!"

Nej, nu ska jag ta mig ut i trädgården och börja med Jungstedts deckare...det är härligt läsarväder idag!!