Lönsam söndag
Under hösten valde hon att köpa ny telefon med abonnemang och då försvann ju det argumentet. Jag började då fundera på vilka det var som ringde oss på den fasta telefonen och kom fram till att de flesta som ringde var telefonförsäljare och sen var det två till, Exmannen och Bästa vännen. Att ha en fast telefon för dessa kändes helt onödigt. Försäljarna slipper man gärna och Exmannen och Bästa Vännen kan vi nog lära att ringa på mobilen ;)
Sista veckorna har det gått en reklam från Telenor på teve om portabelt internet och det väckte mitt intresse. Idag har vi en fast uppkoppling från Bredbandsbolaget här i stan och ett mobilt internet som fungerar sisådär i torpet (troligtvis på grund av att den lilla stickan är slutkörd). Det portabla skulle kosta 349 kronor per månad vilket skulle bli lite billigare än det vi har idag.
I söndags morse tog jag tag i saken och kollade de senaste fakturorna från Bredbandsbolaget och insåg snart att vi kastade bort massor av pengar, på den sista fakturan hade vi ringt fem samtal och det hade kostat oss 125 kronor!!!! Alltså 25 kronor per samtal, det är inte billig telefoni!! Det blir alltså 1500 kronor på ett år, det kan jag ringa mycket för på den mobil jag ändå har!
Sagt och gjort, i söndags ringde jag Bredbandsbolaget för att säga upp våra abonnemang hos dom för att byta ut till det portabla hos Telenor.
Naturligtvis försökte den trevliga killen att få oss att behålla alltihop men vi hade bestämt oss och då kom ett erbjudande.....Bredbandsbolaget kunde erbjuda exakt samma portabla erbjudande men 100 kronor billigare per månad! Jag slog till!!
Nu betalar vi alltså 249:- per månad för ett portabelt bredband som fungerar utmärkt kan jag berätta för det kom igår och det var nästa lika enkelt att installera som de säger på teve-reklamen och vi kan koppla upp tio enheter på routern.
Vi slipper dessa kostnader;
Bredband 329:-
Telefon 125:-
Mobilt bredband 99:-
Ni får själva räkna ut hur mycket pengar vi sparar på ett år men det är mycket pengar....så i helgen åker vi och köper en ny teve till vardagsrummet så jag får en teve att titta på i sovrummet :)
För Er som brukar ringa på den fasta telefonen så får Ni lära Er att ringa på mobilen från och med den första april!!!
Har männen verkligen nåt att lära oss kvinnor?
Igår morse när jag som vanligt lyssnade på P4 Västmanland så gav dom mig en riktig funderare när det gäller män och kvinnor, jag önskar att jag kunde ta åt mig äran till denna fundering men...
Hur leker vuxna (och här undanber jag mig alla oanständiga tankar ;) ) leker män och kvinnor på samma sätt?
Det hela grundade sig i ett reportage som VLT - Västmanlands läns tidning hade i måndagens upplaga om ett sällskap som träffats i Surahammars badhus för att köra med olika modellbåtar i bassängen och på bilden syntes endast män. Den kvinnliga reportern på radion fick frågan från den manliga, som för övrigt syntes på en av bilderna, vad leker Du med? Hon kunde inte svara på frågan.
Jag började själv fundera, vad leker vi kvinnor med?
Blivande och även mina söner har haft ett antal olika modellflygplan som de lekt med under sommartid ute i torpet men har jag och Dotra lekt med det? Svaret är enkelt - nej, det har vi inte!
Hur mycket jag än funderar så kommer jag inte på nåt som vi kvinnor leker med. Vi handarbetar men då resulterar det ju oftast i nåt som är nyttigt, en tröja eller ett par vantar kanske. Själv sitter jag gärna om det finns tid och möjlighet vid symaskinen men det resulterar ju oftast också i nåt nyttigt. Jag har målat på glas men alltid på något som gått att använda. Många kvinnor pysslar med smyckesverksamhet men då blir det kanske nåt de kan tjäna lite extrapengar på eller något som kan ges bort i present.
Det verkar som att vi kvinnor kanske har nåt att lära av männen, att faktiskt leka för lekandets skull...allt kanske inte måste vara nyttigt?
Vad tror Du?
Lite repris
Den 13:e januari fick vi besked om att Styvdotras mamma avlidit i en massiv hjärtinfarkt och livet stannade för oss alla, det är inte okej att någon dör vid 49 års ålder även om vi vet att det händer dagligen.
Livet ställdes på ända, många tankar och funderingar snurrade och det blev många långa och sena kvällar runt köksbordet. En av sönerna befann sig också i livskris och det kändes svårt att räcka till åt alla men som tur är har vi ett stort skyddsnät när det verkligen gäller och det vi inte klarade var det andra som kunde ta hand om och det ska Ni ha ett stort tack för!
Efter en tid dök tanken upp att Dotra kunde kanske kunde ta över lägenheten för trots allt är det hennes barndomshem och det skulle kännas konstigt att bara lämna det samt att hon faktiskt tar studenten till sommaren och det då börjar bli aktuellt att flytta hemifrån. Vi började undersöka saken vilket resulterade i att den här helgen flyttade hon och pojkvännen in i lägenheten.
När vi flyttade ihop för 10 år sen så kunde vi ibland sitta och fantisera om hur det skulle bli när alla barnen flyttat hemifrån och vi skulle få vår tvåa helt för oss själva, det kändes så avlägset så det var näst intill omöjligt att tänka på. Surrealistiskt helt enkelt!!! Det som då jkändes som en ouppnåelig dröm är nu på riktigt, nu är vi ensamma med katterna härhemma.
Helt plötsligt har vi ett sovrum och ett stort tomrum i vardagsrummet där vår säng stått under alla år....konstigt!
Hur känns det då? Jo, även om det känns konstigt eftersom det gick så fort så är det en ny fas som livet gått in i och det medför ingen separationsångest som man hört att andra drabbas av när barnen flyttar hemifrån utan bara så konstigt att de där tre små som bodde här för tio år sen nu bor i egna lägenheter och två av dom är dessutom sambos. Det känns som att jag borde känna mig mycket äldre än jag gör ;)
Lycka är dock att ha alla tre barnen inom gångavstånd, ingen bor mer än tio minuters promenad bort!!
Jo, jag vet att det blev en liten upprepning av förra inlägget men det får vara så....
Ibland går det undan.....
Många av som följt den här bloggen under åren vet ju att vi valt en annan boendeform än de flesta. Blivande och jag flyttade ihop i hans tvåa för snart tio år sen med våra respektive barn som då var 15, 13 och 9 år. Barnen, 2 killar och en tjej, fick dela sovrummet och vi hade en 140 cm säng i det förhållandevis stora vardagsrummet.
Vi skulle prova om det fungerade och det gjorde uppenbarligen eftersom vi bor kvar!!!! Nå, sönerna har ju flyttat vartefter de tagit studenten och fått jobb. Dotra har varit ensam kvar nu sen 2008 och visst har vi fantiserat om hur det skulle bli när vi skulle få eget sovrum men det har känts avlägset. Hon har också gjort ett annat gymnasieval till skillnad mot killarna som valt yrkesinriktade utbildningar och vi har väl ställt in oss på att ha henne hemma lite längre än till studenten.
Ödet ville dock något annat och förmodligen flyttar hon hemifrån inom nån vecka bara....
Det är många känslor som rör sig inom både mig och Blivande och det av olika skäl. Dels för att det är en tråkig händelse som gett upphov till denna flytt men också för att i allt det tråkiga så finns en glädje hos henne att få bli vuxen och även få dela sin vardag med pojkvännen istället för med oss. Självklart kommer det att komma dagar där det inte är lika skoj att ha flyttat hemifrån, det har vi väl alla känt, men flest dagar i glädje hoppas vi förstås på!!
För oss innebär det att vi helt plötsligt får ett sovrum och ett bautastort vardagsrum....och det mycket fortare än vi anat, så snabbt att jag inte riktigt har landat i det men....vi måste köpa en tv till ;)
19.47
Åren går fortare och fortare men jag tror att man åldras mindre för varje år som går. När man fyllde 13 så kände man sig ju mycket äldre än man gorde när man fyllde tolv men nu inför min femtionde födelsedag känner jag mig inte ett dugg äldre än när jag förra året fyllde 49 snarare tvärtom, jag känner mig nästan jämnårig med min äldste son. Men å andra sidan tror jag att jag har bra sociala gener för i min familj har vi alltid umgåtts över generationsgränserna och det tror jag bromsar åldrandet!!!
Gammelsonen åker idag iväg på sin första charterresa vars destination är Gran Canaria och det gör han med en vän som är nästan lika gammal som Du mamma, som sonen uttryckte sig så det går i arv att se människan och inte människans ålder!!
Jag hoppas han får en underbar resa för det har han gjort sig förtjänt av efter en tuff tid!
Aldrig mer.....
Just nu är livet överfyllt av händelser och det finns inte plats för något mer...eller förresten det finns det visst men då måste det vara av det positiva slaget vilket skulle vara mycket önskvärt.
Det ena svåra efter det andra har kommit och just nu är jag helt tömd på all energi...alltså lägger jag mig nu på soffan och samlar lite energi för att orka vidare.
Förstår att detta låter dramatiskt och det är det också men mest för de människor som står mig närmast, de människor jag älskar mest i hela världen. Jag önskar jag kunde ta Er smärta men jag försöker lindra det är vad jag kan göra!!!
Återigen så förstår jag att detta kan vara kryptiskt och så får det vara men det finns inte riktigt ork för att hålla Er närmaste vänner uppdaterade utan det får bli genom dessa konstiga inlägg.
Vi är på banan och alla mår under oständigheterna bra, det praktiska har jag tagit tag i och det flyter på!!
Händelsefattigt är skönt!!!
Tiden går så fort, så himla fort och livet går lika fort och man måste ju hänga med!!
Här händer inte så mycket och det är ju rätt skönt. Livet går sin gilla gång och jag är faktiskt tacksam för att det inte händer så mycket. Några vänner har drabbats av svåra händelser vilket gör att jag blir just tacksam över att mitt liv är händelsefattigt. Men Ni vet att mina tankar är hos Er <3
Nu ska dammsugaren motioneras och "diskmaskinen" alias Blivande sättas på *ops* sen blir det nog någon film!
En lugn och skön helg helt enkelt!!!
Livet förändras
I september 2010 klev jag in på Hermods i Västerås för att arbetsträna efter en lång sjukskrivning och jag hamnade i ett gäng med helt underbara människor som på alla vis stöttade mig i min väg tillbaka i arbetslivet utan att ställa några frågor, mer än de riktigt nödvändiga. Snabbt kände jag mig som en i gänget och sakta men säkert så byggde jag upp ett nytt självförtroende och inte minst min självkänsla stärktes. Jag började tro att jag faktiskt var värd nåt och att jag hade något att ge. Faktum är att det är nog den bästa arbetsplatsgemenskap jag stött på, visst har det funnits tillfällen där man haft olika åsikter om saker och ting men det är ju också nödvändigt för att utvecklas.
Jag tror kanske att mina kollegor inte riktigt förstod hur skör jag var och hur dåligt jag faktiskt fortfarande mådde den där dagen i september för jag är en ganska bra skådis. Just därför så känns det så märkligt att i morgon är sista dagen vi jobbar tillsammans och det som är märkligast av allt är att det är inte jag som slutar utan dom!
Deras arbetsuppgifter finns inte kvar utan de går alla vidare till nya utmaningar i arbetslivet medan jag blir kvar, mycket underligt känns det. Jag har de sista månaderna försökt förtränga det för det känns faktiskt lite tungt men idag är det påtagligt. De tömmer sina rum medan jag bara flyttar mina saker till ett annat rum...
Jag hoppas att de förstår att de faktiskt har fått en speciell plats hos mig och att jag är tacksam för all hjälp tillbaka till en yrkesidentitet, utan dom hade det aldrig gått så bra!!!
Som tur är finns några kvar och det gläds jag åt!!
Skrytblogg!!
Tomas Tranströmer fick äntligen nobelpriset!!!
Vare sig Blivande eller jag själv betraktar oss som några riktiga kultursnubbar men vi håller gärna lite koll på kultur och vi njuter till fullo när vi väl tar oss i kragen och besöker något kulturellt arrangemang. Men Tranströmer har väl knappast gått någon förbi? Själv blev jag uppmärksammad på Tranströmer när jag gick en kurs i Södertälje med ett gäng underbara människor 1995. Det var Elin, en ung och underbar tjej som påvisade några dikter för mig och sen dess har han en liten del av mitt hjärta (Elin också för övrigt även om jag är dålig på att visa det).
Jag är dålig på poesi möjligtvis för att när man läser poesi måste man ha en speciell fantasi eller känsla och den känslan saknar jag ofta. Jag är alldeles för mycket realist och har svårt att känna in poesi, jag läser det som står och kan ofta bli nedstämd för att jag misstolkar orden. Jag har ju två poeter i familjen som skriver mycket vackra dikter men jag väljer att inte läsa dom för de är så mörka och då blir jag orolig att dikterna speglar deras inre. Det hjälper inte att jag vet att det inte är så utan att det är såna poeter dom är.
Tranströmer förstår jag, oftast, och uppskattar mycket! Här i Västerås har man lagt ett antal gatustenar med några av hans haikudikter. Jag brukar stanna och läsa dom och då kommer nåt lugn i kroppen och så kan man vandra vidare i gatularmet.
Nåt annat som är häftigt är att jag faktiskt vid ett flertal tillfällen i början på 90-talet träffade Tranströmer och hans fru Monica. Jag jobbade på det postkontor där de var regelbundna kunder, kanske inte så personligt men dock ;) Jag har träffat och pratat med en nobelpristagare i litteratur!!!
Blivande slår mig dock med en hästlängd, han har till och med tagit honom i hand!!!!
Låter det som att jag skryter??? Jo, kanske men det tycker jag nog att jag kan unna mig ;)
Oumbärlig eller behövd?
Idag ligger jag hemma i sängen eller jag borde åtminstone ligga i sängen men det finns saker jag måste göra ändå, jobbrelaterade saker och det är här jag börjar tänka...
Att vara oumbärlig, vad är det?
Jag känner mig absolut inte oumbärlig, jag vet att jag på många sätt och vis är lätt att ersätta men någonstans finns det också en bra känsla i att att vara behövd. Som Ni alla vet så har jag under så många år "bara" varit behövd här hemma i familjen, vilket givetvis inte är att förakta, och nu har jag ett jobb där jag känner mig behövd.
Det jag "behöver" göra idag skulle nån annan kunna göra helt utan problem men det skulle ta lika lång tid att sätta in någon annan i det som att göra det själv alltså väljer jag att göra det själv för jag är inte dödssjuk.
Är det att göra sig själv oumbärlig eller är det att välja den lättaste vägen och ändå känna att man är behövd?
Jag tycker att det är två olika saker som man inte ska blanda ihop, alla behöver känna sig behövda!
Vi har blivit fler!
Jobbet tar en hel del tid men jag älskar verkligen mitt jobb. Visst, allt är inte rosor men om jag plockar fram vågen så blir det tyngst i positiva skålen och det räcker för mig! Att jag sen fick mitt vikariat förlängt gör inte heller speciellt ont!
Ständigt så har jag idéer till olika inlägg men de verkar stanna på idéstadiet....
En av anledningarna till att det blir tunt bland inläggen är nog också att jag inte är speciellt anonym i mitt bloggande längre och där får jag väl skylla mig själv men det gör också att jag känner mig lite hämmad. Kanske är det dags att starta en ny alldeles anonym blogg....men det känns ju konstigt det också :S
Nä, det får vara så här så länge och så får det bli nåt litet livstecken emellanåt :D
Familjekonstellationen har förändrats för några månader sedan så sa jag till Blivande att den här julen blir vi bara fem dvs de ordinarie familjemedlemmarna men ack så fel jag hade.
Vi har nu tre svärbarn vilket innebär att vi kanske blir åtta till bordet på juldagen då vi firar julafton och det tycker vi är jättekul för vi gillar verkligen alla våra svärbarn. Jag skrev ju tidigare ett inlägg om detta med att lämna över till svärdottern och jag tycker att vi/jag lyckats rätt bra. Den största förtjänsten är mina svärdöttrars för de är helt underbara, de säger nämligen i från och det gillas mycket av mig! De säger vad de tycker och den typen av människor är mina favoritmänniskor för det är pålitliga människor!
111111
Idag skulle mina föräldrar ha firat guldbröllop om de fått leva!
För femtio år sedan så åkte de från Gotland till Södertälje och gifte sig i Sankta Ragnhilds kyrka. Jag antar att de valde att smita från ön för att kunna ha ett litet mindre bröllop plus att jag hade ju anmält min ankomst ;) Just detta fick man aldrig prata om medan mamma levde för man fick helt enkelt inte bli med barn innan man var gift på den tiden. Jisses, nu låter det som att jag är född på stenåldern och det kanske en del tycker också men det är alltså bara femtio år sen. Man kanske ska komma ihåg att detta var på Gotland som var och kanske fortfarande är högkyrkligt.
När jag själv gifte mig för 25 år sen så hade Gammelsonen gjort sin ankomstanmälan och jag minns att jag var väldigt tydlig med att tala om att han faktiskt gjorde det efter att inbjudan till bröllopet var utsänd! Detta var ju 1986 och inte en kotte brydde sig väl om huruvida man var gift eller inte när man fick barn men uppenbarligen satt detta djupt även i mig....snacka om dubbelmoral för vi hade ju bott ihop i ett och ett halvt år och delat säng ;)
Ja, nu är mamma död sedan fem år och pappa sedan ett år och det känns fortfarande lika märkligt och fel. De hade fått en nystart i livet men samma liv ville nåt annat. De är saknade och jag tänker på dom varje dag och hoppas att de är tillsammans någonstans och slår till med ett hejdundrande party!!!
Och för den som eventuellt undrar om jag och Blivande ska slå till på denna speciella dag så kan jag lugna Er....det blir inte idag heller!!!!
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
av Lucy Dillon.
Normalt läser jag ju nästan bara deckare men så emellanåt sticker jag emellan med nåt annat och denna gång blev det lite chick-lit och det ångrar jag inte.
Den här boken är så bra och emellanåt kunde jag knappt lägga ifrån mig den trots att ögonen nästan ramlade ihop. Lucy Dillon måste ha levt tillsammans med en bassethund (har just googlat och jo, hon har själv adopterat en basset), den saken är helt klar för den beskrivning hon gör av hunden är klockren! Mina kusiner födde upp basset för längesen så jag har haft ganska nära kontakt och jag skrattade gott när jag läste den här boken. Den handlar inte bara om basset men just det var så tufft!
Hon lyckas också få in allvarliga saker i den skojiga berättelsen så i all humor så snör hjärtat ihop sig emellanåt.
Jag upptäckte just att det kommer en uppföljare i januari som också har hundar i handlingen och jag kommer att vänta ivrigt tills den kommer i pocket!!
Tjohooo!
Jo, här är full fart!!!!!
Svärmor - dröm eller mardröm?
Livet har gått in i ett nytt skede eller jag har varit där förut och samma funderingar fanns då men på ett annat vis eftersom vi ”känt” på varann litegrann innan jag ställdes inför faktum.
Det är detta med att vara svärmor, det är inte alltid så lätt.
Jag har själv haft några svärmödrar genom åren och jag kan inte klaga, jag har haft tur. Min första svärmor var kanske lite domderande tyckte jag då men jisses, jag var arton år och även om jag då tyckte att jag var supervuxen inser jag ju nu att jag hade ju precis vuxit ur barnkläderna. Det händer att jag stöter på henne idag och hon är världens goaste.
Min andra svärmor är mina barns farmor, även hon en fantastisk människa som har lärt mig mycket. Bland annat att göra den godaste Jansson som finns. Ja, det finns mycket inom just matlagning som hon lärt mig för hon är nog den mesta matmamman som finns. Även om hon inte är min svärmor idag så vet jag att jag är välkommen till henne och jag känner att jag kanske borde hälsa på henne men vi ses ändå när någon av sönerna fyller år eller det är nån annan tillställning. Jag gillar henne skarpt!
Min nuvarande svärmor är en pärla, matlagning kanske inte hennes starka sida men hon har så många andra kvaliteer som jag värdesätter. Som hon har ställt upp på sina barn genom åren, en fantastisk mamma, mormor och farmor.
Nu är jag själv i rollen och jag vill ju gärna vara en bra svärmor men hur gör man? Jag märker att det är lätt att falla i fällorna som den där sortens svärmor som man inte vill vara, den där som lägger sig i! Gammelsonen har ju nu flyttat in i sin nya lägenhet som ska renoveras så vi har den här helgen tillbringat många timmar med att riva tapeter och förberett för att få den fräsch.
Att det funnits en kvinna vid hans sida de senaste månaderna har vi ju vetat och vi har träffat henne flera gånger men ungdomarnas sätt att umgås är inte detsamma som när vi var yngre. Då visste man liksom om man var ihop eller inte, sånt tar tid att ta reda på nu har vi märkt!
Men jag tänker att när man sover ihop varje natt, bestämmer tapeter tillsammans och bestämmer vilka möbler som ska in i den nya lägenheten….då är man ihop!!! Så det så!
Nu tror NI att jag inte tycker om den här tjejen, men då tar Ni fel för jag gillar henne helskarpt! Det är en tjej med skinn på näsan som vet vad hon vill och hon är inte rädd för att tala om det, precis en sådan kvinna jag önskar min son! (Och det här skriver jag inte bara för att jag vet att hon kanske läser det här)
Men, det är här som problemet uppstår…hittills är det ju jag som varit den kvinnan i Gammelsonens liv (nästan alltid i alla fall) och nu är det dags att lämna över stafettpinnen och jag märker att oavsett vad jag vill sitter den rätt hårt i min hand!
Det är inte jag som ska bestämma;
Vilka gardiner han ska ha
Vilka tapeter han bör ha
Var möblerna ska stå
Etc…..
Nu låter det som att han inte har någon egen vilja men det ska gudarna veta att han haft sen han ut kom men som mamma har man ju ett visst inflytande i alla fall ;) Men det är ju faktiskt inte mig han ska rådgöra med, det är dags att bli vuxen på alla sätt och vis.
Jag inser att detta med att vara svärmor är inte så himla lätt men härmed lovar jag att göra mitt bästa för att lämna över allt bestämmande till sonen och hans flickvän!! Jag klipper härmed navelsträngen!!
