Jisses vad tiden springer fort!! Det blir inte mycket tid till att skriva blogg men nu ska jag väl försöka få till nån form av inlägg. En snabb uppdatering....

Den 13:e januari fick vi besked om att Styvdotras mamma avlidit i en massiv hjärtinfarkt och livet stannade för oss alla, det är inte okej att någon dör vid 49 års ålder även om vi vet att det händer dagligen.

Livet ställdes på ända, många tankar och funderingar snurrade och det blev många långa och sena kvällar runt köksbordet. En av sönerna befann sig också i livskris och det kändes svårt att räcka till åt alla men som tur är har vi ett stort skyddsnät när det verkligen gäller och det vi inte klarade var det andra som kunde ta hand om och det ska Ni ha ett stort tack för!

Efter en tid dök tanken upp att Dotra kunde kanske kunde ta över lägenheten för trots allt är det hennes barndomshem och det skulle kännas konstigt att bara lämna det samt att hon faktiskt tar studenten till sommaren och det då börjar bli aktuellt att flytta hemifrån. Vi började undersöka saken vilket resulterade i att den här helgen flyttade hon och pojkvännen in i lägenheten.

När vi flyttade ihop för 10 år sen så kunde vi ibland sitta och fantisera om hur det skulle bli när alla barnen flyttat hemifrån och vi skulle få vår tvåa helt för oss själva, det kändes så avlägset så det var näst intill omöjligt att tänka på. Surrealistiskt helt enkelt!!! Det som då jkändes som en ouppnåelig dröm är nu på riktigt, nu är vi ensamma med katterna härhemma.

Helt plötsligt har vi ett sovrum och ett stort tomrum i vardagsrummet där vår säng stått under alla år....konstigt!

Hur känns det då? Jo, även om det känns konstigt eftersom det gick så fort så är det en ny fas som livet gått in i och det medför ingen separationsångest som man hört att andra drabbas av när barnen flyttar hemifrån utan bara så konstigt att de där tre små som bodde här för tio år sen nu bor i egna lägenheter och två av dom är dessutom sambos. Det känns som att jag borde känna mig mycket äldre än jag gör ;)

Lycka är dock att ha alla tre barnen inom gångavstånd, ingen bor mer än tio minuters promenad bort!!


Jo, jag vet att det blev en liten upprepning av förra inlägget men det får vara så....