...jo, det skulle nog kunna passa som rubrik på dagens blogg men var inte oroliga det ska inte bli en religiös blogg!

Idag ska jag äta lunch med Bästa Vännen och en Bra Vän sen långt tillbaka i tiden. Vi tre umgicks ganska mycket i början på 80-talet då vi alla tre var tillsammans med varsin kille i ett killgäng. Usch, så knäppt det där låter men så var det!! Killarna hade varit kompisar sedan barnsben och tjejerna hade väl kommit och gått litegrann men vi tre var väl de som hängde med längst eller åtminstone trivdes bäst tillsammans!

Bra Vän och jag var lite yngre än de andra så vi fick ofta sitta hemma och se på teve när de andra mer vuxna gick ut på krogen dessutom hade vi båda såna jobb som inte var 7 - 4 på vardagar. Jag jobbade ju på Posten (om Ni nu minns den inrättningen) och det innebar att man jobbade lördagar bland annat, Bra Vän jobbade inom vården med allt vad det innebar.
En nyårsafton åkte hela gänget glatt iväg till en hyrd stuga i Sälen medan jag tog tåget till Västerås (jag bodde och jobbade i Sth på den tiden) och Bra Vän och jag fick roa oss hemma med god mat och dryck...och teven!

På den tiden fanns inte mobilen i var mans ägo så nån puss och kram och gott nytt år från våra älskade kunde vi ju bara drömma om. Minns att vi gjorde ett tappert försök att komma in på en dansrestaurang här i stan, Casablanca, men...vi blev stoppade i dörren med orden "Ni är för unga!"

Det tog slut mellan Bra Vän och hennes kille men kontakten kvarstod och så småningom träffade hon en ny vän, det tog slut mellan mig och min kille och efter det så blev kontakten mer och mer tillfällig. Sånt som händer!

Bästa Vännen och jag har ju som Ni vet hållit kontakten under alla år men antagligen för att vi hade ännu mera gemensamt och för att vi fick våra barn ganska samtidigt. Livets vägar är dessutom många och krokiga.

Idag ska vi då äta lunch tillsammans, något vi försökt få till under lång tid men inte lyckats. Det är märkligt men trots att Västerås inte är nån stor stad så är det sällan man springer på varandra, man utvecklas åt olika håll, skaffar olika umgänge och olika intressen och stöter därför inte automatiskt ihop. Vi bor dessutom inte geografiskt nära varann.

Nästa spännande möte kommer på måndag, då ska jag bjuda ytterligare en Vän på lunch härhemma. Vi insåg nämligen när vi hittade varandra på Facebook för ett par veckor sen att vi har så mycket att prata om som inte lämpar sig för offentliga platser så vi bestämde att ses på hemmaplan.

Den här vännen var ett stort stöd för mig under en av mina jobbigaste perioder i mitt liv. Vi jobbade på samma ställe och såg ofta till att få gemensamma luncher och fikaraster. Hon lät mig prata om det som var jobbigt och hur hon orkade förstår jag inte riktigt så här i efterhand men det gjorde hon. Hon och jag umgicks en del med barnen när vi var lediga och när våra barn drabbades av vattkoppor samtidigt så passade vi på. Äldste sonen lärde sig bland annat att cykla hemma på hennes gata när de var sjuka!!!

Visst är det väl härligt att ha flera spännande möten inbokade?!