Tack alla Ni som igår klickade Er vidare till namninsamlingen...för Er som inte förstår vad jag pratar om så ber jag Er att läsa mitt inlägg från igår eller klicka Er vidare HÄR!

Även om Ni själva inte befinner Er i den situationen så att Ni riskerar att bli utförsäkrade så kan det tänkas att Ni också blir sjuka. Att bli sjuk kan faktiskt vem som helst bli....ett komplicerat benbrott kan ta tid och redan efter 180 dagar börjar jakten!
Inte kunde väl jag i min vildaste fantasi tro att jag när jag blev sjukskriven hösten 2003  fortfarande skulle vara sjukskriven 2009!

Det som skrämmer mig mest i detta är att man lägger ner massa energi och pengar på att få folk att gå ut i arbetslivet men på vilket sätt? Jo, genom att jaga och indirekt hota, vilket i praktiken innebär att massor av människor går tillbaka till sina arbetsplatser innan de är friska och de riskerar då att sjukna in igen!

För egen del tog det mig nästan fem år innan jag fick adekvat behandling och jag lovar att jag kämpat med näbbar och klor för att få det hela tiden! Min situation är inte nåt jag önskar nån annan. Helst av allt skulle jag vilja jobba heltid jag precis som jag upplever att "alla andra gör"!
Jag hör det viskas runt om mig att jag är ju bara lat, bekväm, jag skulle nog orka! Innan Ni dömer är Ni välkomna att dela mitt liv och mina känslor i en vecka....sen ska jag lyssna på Er!!

OCH...nej, jag skriver inte detta för att Ni ska tycka synd om mig...inte ens jag tycker synd om mig själv! Nej, jag försöker glädjas åt allt positivt som ändå finns runt omkring mig, att glädjas åt det lilla!

Vad jag egentligen ville säga när jag började skriva, innan fingrarna själva tog över tangentbordet var att alla kan drabbas...det kan vara Din förälder, Din sambo, dina barn, Din bästa vän...tänk efter innan Ni bestämmer Er för att inte skriva på namninsamlingen!!!