Kanske har jag idag inlett en ny fas i mitt liv, ja, naturligtvis har jag väl det för på ett vis gör man väl det varje dag. Varje dag är en sällsam gåva fast vi så lätt glömmer bort det i vår iver att alltid sträva vidare mot nya äventyr.

Men idag var det första dagen på skrivarkursen jag bestämde mig tidigare i våras för att gå. För en gångs skull så bestämde jag mig tidigt för att inte bygga upp några förväntningar utan att bara ta saken för var det var...helt olikt mig!

Jag mätte avståndet till Tärna Folkhögskola och det är precis en mil, egentligen tillräckligt nära för att använda min svarta fina cykel och vädret verkar ju tillåta den sortens aktivitet denna vecka. Men när dagen var slut så insåg jag att det var en god idé att ta bilen.

En god idé var också att trots allt välja att bo i torpet och inte bo på internatet. Jag är ju en ganska social människa som tycker om att umgås med folk och kanske skulle det då vara lätt att dras med på olika aktiviteter på kvällarna istället för att ransonera på krafterna. Jag måste komma ihåg att detta är en investering i mig själv för framtiden...det är inte alltid bäst att leva i nuet!

Mina krafter är helt klart begränsade, jag var väldigt trött när jag straxt före fyra kom tillbaka till torpet. 7 timmar av lyssnande och olika skrivövningar tog på krafterna. Det var skönt att få sätta sig i lugn och ro i den gamla trädgårdsmöbeln och bara insupa torpets alla ljud och dofter.

Så småningom satte jag igång med hemuppgiften för naturligtvis ingår såna i denna kurs. Jag skulle skriva ner en lista på 10 saker jag vill skriva och skriva om. Det var en ganska lätt uppgift trots allt.
Vi skulle också läsa några kapitel i boken "Lusten att skriva" av Julia Cameron och oj, vilken inspiration jag fick vilket var tur för i morgon ska jag lämna in ett A4-ark med något jag skrivit. Nåt som sen ska läsas av hela gruppen och sedan ska vi prata om texten...spännande!

Det är ju alltid otäckt att lämna ifrån sig nåt man skrivit men jag inser att mitt bloggskrivande ändå tagit bort en del av den rädslan. Jag vet ju att Ni är ett i mina ögon ganska stort antal som läser mina tankar och funderingar varje dag, visserligen så är inte kommentarerna alls lika många men det är inte heller det viktigaste för mig. Det viktigaste för mig är att få ur mig dom ord som snurrar runt som en virvelvind i mitt huvud. Att få dela med mig av nåt jag åtminstone för stunden tycker är viktigt!

Nu när klockan är halv åtta på kvällen så har jag gjort mina "måsten" och jag kan nu luta mig tillbaka i soffhörnet...eller i hängstolen i den stora tallen på gården och bara göra ingenting. För säkerhets skull så tar jag med mig ett litet block att notera i....