Skriver

Jag sitter vid den bärbara datorn i sovrummet framför fönstret som jag brukar och skriver när katten Lisa kommer och stryker sig kring benen kanske vill hon säga att "Matte, jag har saknat Dig idag". Hon blir ju ganska ensam på dagarna när jag denna vecka deltar i en kurs. Jag fortsätter surfa lite för att tömma hjärnan från dagens alla intryck.

Rätt som det är så svischar det till ovanför huvudet, jag vänder mig om och inser att en fågel tagit sig in i mitt sovrum. Jag hinner notera att det är en trädgårdssångare. Lisa sitter i vardagsrummet bara några meter bort och verkar mest tycka att matte gör sig lite löjlig som duckar och låter underligt, matte är definitivt inte som hon brukar. Jag gissar att Lisa har inte ens märkt att det är en fågel inomhus och inser raskt att jag måste få ut Lisa innan hon märker fågeln för annars, ja, annars orkar jag inte ens tänka på.

Jag lyfter sakta upp Lisa för att se om det möjligtvis kan vara så att hon burit in fågeln för att visa mig hur duktig hon kan vara, men hennes puls verkar inte bulta lika mycket som min, den kommer inte ens i närheten noterar jag. Jag gosar lite med henne och släpper sedan ner henne utanför dörren. Men, stänger jag dörren för att Lisa inte ska komma in ja, då kan ju omöjligt fågeln komma ut. Jag känner att jag befinner mig i ett moment 22, hur jag än gör blir det ohållbart.

Jag säger åt Lisa att "Gå nu ut och kolla om allt är som det ska i trädgården, Du har ju inte varit ute sedan igår kväll!!" Hon verkar förstå vad jag vill och går iväg nånstans, vilket övertygar mig om att hon inte tagit in fågeln till mig!

Fågeln sitter uppe i hörnet av min säng och jag ser hur dennes hjärta bultar i ungefär samma takt som mitt hjärta gör.

Hur löser vi detta? Kan vi försöka samarbeta frågar jag fågeln lite försiktigt, den verkar inte bry sig om mitt erbjudande.

Här är det väl på sin plats att bekänna, jag är livrädd för fåglar inomhus!
Den där underbart vackra söta fågeln som sitter ute i den väldoftande schersminbusken och sjunger så vackert förvandlas till en dront, den sedan 1680-talet utdöda fågelarten. Vad gör man med en dront inomhus?
Ja, jag gör nåt som är totalt irrationellt, jag ringer Den Blivande Maken. Jag vet inte vad han ska kunna göra per telefon men det känns tryggt att ha hans röst i örat medan jag fångar dronten eller åtminstone försöker få den att förstå att den har det betydligt bättre utomhus.  Hur man nu lyckas få en fågel som tillhör en utdöd art att förstå att det är tryggare utomhus?

Jag stänger dörren mellan sovrummet och vardagsrummet så den bara är i sovrummet, öppnar fönstret och tänker att nu kan den om den behagar flyga ut och jag kan stå utanför och se att den verkligen kommer ut. Med Blivande Makens röst i örat talar jag om vad jag gör och han tycker att jag är duktig! Jag går in i vardagsrummet för att hämta skarvsladden så jag kan koppla upp datorn utomhus istället, då svischar det till runt öronen igen! Det är ytterligare en fågel inne! Jag konstaterar i telefonluren att fåglarna har invaderat torpet. "När kommer Du ut?"

Min rationella hälft säger åt mig att stänga dörren mellan farstu och kök och öppna dörren mellan vardagsrum och sovrum. Nu gör jag bara som jag blir tillsagd och jag hör nästan hur Den Blivande maken njuter av den ovana situationen.

Jag får veta att räddningen kommer om ett par timmar och jag tänker att "ja, ja till dess får jag sitta i trädgården och skriva". För in går jag inte, men kommer i samma sekund på att jag måste gå in för datorn är ju kvar inne och den måste jag ha. Kommer in i farstun och då hör jag helt plötsligt hur det flaxar i köket! Jag undrar om jag just nu befinner mig i en scen från Hitchcock´s film "Fåglarna" som jag aldrig sett! Det verkar vara fåglar i hela torpet!

Den fågeln sätter sig fint framför det enda öppningsbara fönstret i köket och verkar be mig att öppna. Jag smyger fram försiktigt innan den också förvandlas till en dront, hakar av den vitmålade men avskavda fönsterhaken. Fågeln börjar flaxa och min hand dras snabbt undan. Fågeln sansar sig och verkar plötsligt förstå att om den där underliga människovarelsen ska släppa ut mig så måste jag sitta stilla. Jag puffar upp fönstret med mina fingertoppar och ser hur fågeln tar ett djupt andetag, sätter sig på karmen. När jag tar upp förskäraren för att förlänga min arm och puffa upp fönstret ytterligare så flyger den iväg i rena förskräckelsen!

Det är inte utan att jag funderar, kan fåglar flyga genom stängda dörrar för när jag gör en snabb inventering i resten av torpet verkar dronterna lika utdöda som de verkligen är. Jag konstaterar med lättnad att det känns skönt att räddningspatrullen är på väg och kan söka igenom torpet lite noggrannare än jag.

Jag försöker förtränga bilden av hur det trots allt kanske finns en fågel kvar i sovrummet som börjar röra på sig när jag och Lisa somnat.