Minnesvandring!
Att mina släktförhållande är lite knepiga det tror jag nog har framgått tidigare i mina bloggar och jag tänker inte gå in på dom nåt närmare för än finns det människor som kan ta illa upp och att lämna ut människor är aldrig av godo!
Men på Facebook har jag fått kontakt med en kusin som jag inte träffat eller pratat med på säkert 25 år. Det är kul!
Idag började vi prata om hur det var när min farmor levde och fortfarande orkade stöka i köket. Hon gjorde fantastiska päron i ugnen. Vi är inte riktigt säkra på hur hon gjorde men vi minns att hon stoppade dom i vedugnen och sedan på nåt vis torkade dom. Men det var inte torra när dom var klara utan bara så otroligt söta och goda. Syltade och saftade gjorde hon också! Tänk så trist att man inte har tagit tillvara alla de recept hon hade i sitt huvud!
Min farmor var för övrigt en söt liten gumma, i min värld, medan det var många som inte uppskattade henne. Jag hade förmånen att få lära känna henne ordentligt när jag själv blev mamma. Varje gång jag var på Gotland så hälsade jag på henne med barnen. Sista gången jag träffade henne är ett minne som etsats sig fast i mitt minne.
Jag hade skrivit ett kort till henne och berättat när vi skulle komma jag och mina små troll. När vi kom var hon inte på sitt rum på Korpen som stället hette som hon bodde sin sista tid på. Men ganska snart kom hon trippande, uppklädd till tänderna! Hon var så fin!
Hon hade då beställt speciellt fika med bröd till oss allihopa och så satt vi på hennes rum och drack riktigt söndagskaffe. Hon pratade och gosade med mina barn och jag fick en sista vacker bild på henne och mina barn!
Det är ett minne jag vårdar ömt!
Hon berättade mycket om hur det sett ut när hon var ung och hur det gick till när hon träffade min farfar som jag dock aldrig träffat. Nån gång hoppas jag att få berätta det hon avslöjade för mig...men än är inte tiden kommen! De berättelserna stannar hos mig tills det är dags! Men...allt var inte vad det såg ut att vara!
Jag hade ju förmånen att också ha fantastiska morföräldrar som hade en stor del i mitt liv. Praktiskt taget kan man väl säga att jag är uppväxt med dom då jag faktiskt mer eller mindre bodde där fram till skolstart och sedan flyttade in till min morfar igen när jag började gymnasiet!
Hur flummigt och konstigt det än kan låta så har jag fortfarande en mycket speciell kontakt med min morfar....han är alltid närvarande hos mig! Det känns skönt!
Ja du Ia. man minns henne sista tiden på korpen med. Hon blev 94 år om jag inte minns så fel. Jag själv fick ett minne från henne som hon hade stående där. En chiffonje (hoppas du förstod vad jag menade,,svårt att bokstavera det hehe ) Och i en av lådorna hittade jag en sak som kanske inte var så skoj. Som jag egentligen tänkt visa mina föräldrar,,men jag struntade i det och idag vet jag faktiskt inte vad denna lapp finns. men jag minns vad det handlade om. Och minnet räcker.
Det du inte vill berätta nu förrän det är dags blev jag faktiskt lite nyfiken på :-)
Beträffande dina morföräldrar så har jag ett svagt minne av att de bodde inne i Visby va? Var med där någon gång. m jag inte minns fel så var jag med där i sammanband med en barnens dags-helg?
Förresten,,ragga upp några gråpiggor,,på med ugnen på ca 100 grader tror jag och testa torka dem där ett tag. Kanske får ungefär samma smak ju :-) Kramiz från kusin vitamin :-)
Korpen heter det fortfarande vad jag vet.
Jag lärde bara känna min mormor. Enligt mina föräldrar så har jag sett de andra men var för liten för att jag ska komma ihåg det. Tänk om man kunde vara en myra på en vägg förr i tiden och titta in i deras hem och liv, det skulle uppskattas av mig i varje fall...Kram
Vet du, jag har inga minnen av mina "gammelföräldrar". Morfar och farfar var båda döda när jag föddes och av mormor kommer jag bara ihåg en väldigt vacker porslinsdocka som man inte fick leka med. Mormor dog innan jag kunde skaffa mig något minne av henne. Farmor ramlade nerför en trappa och bröt nacken när jag var 2 år, så henne har jag inte heller något minne av. Det känns lite konstigt att inte ha de där länkarna tillbaka i tiden.
Facebook är lite fiffigt faktiskt och man behöver ju inte vara med i alla de där "lekarna" om man inte vill. Jag klickar konsekvent bort alla applikationer.
Kram Ingrid
Jo det är det som grämer lite här hemma!
Va gulligt av dig. Du kanske är sugen på en fika imorrn? Är ledig då. Tror det går lättare att prata med dig än med mamma!!
Inget flummigt med det!
