Ibland...ibland blir livet på landet nästan för spännande!

Idag har det varit en härlig dag! Eftersom solen sken och kroppen vägrade datorarbete så skickade jag tidigt ett sms till Bästa Vännen att hon var välkommen hit och sällskapa i solen vilket hon naturligtvis gjorde hon skulle bara iväg och sparra lite!!!

Medan jag väntade på henne tog jag tag i nåt som legat på ett tag...att skola in busfröna som stått på fönsterbrädan ett bra tag och ropat efter större skor! Bland annat planterade jag en liten örtträdgård åt Bästa Vännen! Jag talade om för henne att det var det mest onyttiga man kunde äta och jag vore innerligt tacksam om Ni höll med mig för annars finns det risk att hon behandlar den styvmoderligt!!!!!

Kanske har hon dock kommit på att det finns en del nyttiga saker man kan stoppa i sig som inte är allergiframkallande för med sig ut hade hon en massa goda frukter och keso...jag börjar misstänka att hon läser min blogg!!!

Precis när vi ätit färdigt så ringde min telefon och då var det ytterligare en högt skattad vän som ringde och undrade vad jag gjorde. Ingenting, svarade jag osanningsenligt, så kom över Du!

Sen satt vi solen och hade det riktigt trevligt tillsammans alla tre!

Sen pockade deras familjeliv på så de åkte hem till sitt. Själv tänkte jag bara gå in och hämta grejer så jag kunde duscha men fastnade vid datorn!

Att fastna vid datorn kan faktiskt vara riktigt bra kan jag berätta för medan jag satt här och surfade runt på cybervågorna så kom det en karl knallande framför mitt köksfönster. Eftersom det var ljust så gick inte pulsen upp på alltför hög nivå. Han knackade på och jag gick och öppnade....utanför stod en redig skåning och pockade på min uppmärksamhet! Problemet var att det var en sån där skåning som man inte begriper eller så hade han nyss vaknat och ätit gröt till frukost...vad vet jag?! (Sorry alla skånska vänner men Ni låter säkert inte så där)

Vårt samtal lät nog ungefär så här...

Han: Har Du några grprgastr? Jag har fåtnlrfnoihs på vägen...

Jag: Förlåt?

Han: Haur Däu stajrtkaublar?

Jag: Öh..näe, de ligger i bilen som maken har till jobbet idag! (Blivande avancerade snabbt)

Han: Haur Däu nåe batterji?

Jag: Näe, inte det heller! Men jag har en granne som bor en bit bort!!

Efter lite mer gurglande från hans sida så fick jag iväg honom till grannen som jag sen upptäckte inte var hemma! Såg honom sen promenera vidare på vägen tillbaka till var jag tror hans bil stod och det lät som att någon stannade. Förhoppningsvis har han nu fått hjälp!

Min första tanke var givetvis att denne tatuerade skåning iklädd flipflop och svart linne kanske var ute för att reka. Lite orolig blir man när nån kommer med en polygrip i handen och knackar på! (Jag läser för många deckare för mitt eget bästa) Sen slog det mig.....tänk om jag inte haft datorn som distraktion...då hade jag stått där i evadräkten och tagit emot honom!!!!!

Nu sitter jag här och funderar...ska jag tordas gå ut och duscha nu...eller ska jag sova otvagad i natt också och hoppas att vädret håller i sig och duscha i morgon?

Sen funderar jag ju förstås på hur många skåningar jag har kränkt i och med denna blogg? Vill bara säga att detta var en extrem skåning för jag brukar aldrig ha svårt att förstå någon dialekt...inte ens den djupaste småländskan!!!!