Svärmor - dröm eller mardröm?
Livet har gått in i ett nytt skede eller jag har varit där förut och samma funderingar fanns då men på ett annat vis eftersom vi ”känt” på varann litegrann innan jag ställdes inför faktum.
Det är detta med att vara svärmor, det är inte alltid så lätt.
Jag har själv haft några svärmödrar genom åren och jag kan inte klaga, jag har haft tur. Min första svärmor var kanske lite domderande tyckte jag då men jisses, jag var arton år och även om jag då tyckte att jag var supervuxen inser jag ju nu att jag hade ju precis vuxit ur barnkläderna. Det händer att jag stöter på henne idag och hon är världens goaste.
Min andra svärmor är mina barns farmor, även hon en fantastisk människa som har lärt mig mycket. Bland annat att göra den godaste Jansson som finns. Ja, det finns mycket inom just matlagning som hon lärt mig för hon är nog den mesta matmamman som finns. Även om hon inte är min svärmor idag så vet jag att jag är välkommen till henne och jag känner att jag kanske borde hälsa på henne men vi ses ändå när någon av sönerna fyller år eller det är nån annan tillställning. Jag gillar henne skarpt!
Min nuvarande svärmor är en pärla, matlagning kanske inte hennes starka sida men hon har så många andra kvaliteer som jag värdesätter. Som hon har ställt upp på sina barn genom åren, en fantastisk mamma, mormor och farmor.
Nu är jag själv i rollen och jag vill ju gärna vara en bra svärmor men hur gör man? Jag märker att det är lätt att falla i fällorna som den där sortens svärmor som man inte vill vara, den där som lägger sig i! Gammelsonen har ju nu flyttat in i sin nya lägenhet som ska renoveras så vi har den här helgen tillbringat många timmar med att riva tapeter och förberett för att få den fräsch.
Att det funnits en kvinna vid hans sida de senaste månaderna har vi ju vetat och vi har träffat henne flera gånger men ungdomarnas sätt att umgås är inte detsamma som när vi var yngre. Då visste man liksom om man var ihop eller inte, sånt tar tid att ta reda på nu har vi märkt!
Men jag tänker att när man sover ihop varje natt, bestämmer tapeter tillsammans och bestämmer vilka möbler som ska in i den nya lägenheten….då är man ihop!!! Så det så!
Nu tror NI att jag inte tycker om den här tjejen, men då tar Ni fel för jag gillar henne helskarpt! Det är en tjej med skinn på näsan som vet vad hon vill och hon är inte rädd för att tala om det, precis en sådan kvinna jag önskar min son! (Och det här skriver jag inte bara för att jag vet att hon kanske läser det här)
Men, det är här som problemet uppstår…hittills är det ju jag som varit den kvinnan i Gammelsonens liv (nästan alltid i alla fall) och nu är det dags att lämna över stafettpinnen och jag märker att oavsett vad jag vill sitter den rätt hårt i min hand!
Det är inte jag som ska bestämma;
Vilka gardiner han ska ha
Vilka tapeter han bör ha
Var möblerna ska stå
Etc…..
Nu låter det som att han inte har någon egen vilja men det ska gudarna veta att han haft sen han ut kom men som mamma har man ju ett visst inflytande i alla fall ;) Men det är ju faktiskt inte mig han ska rådgöra med, det är dags att bli vuxen på alla sätt och vis.
Jag inser att detta med att vara svärmor är inte så himla lätt men härmed lovar jag att göra mitt bästa för att lämna över allt bestämmande till sonen och hans flickvän!! Jag klipper härmed navelsträngen!!
Helt galen!
Förra lördagen var Gammelsonen här och åt frukost samt löste melodikrysset med oss och vi satt och funderade på hur han skulle lösa sin bostadssituation då han blivit uppsagd av sin privata hyresvärd som behövde hans lägenhet till kontor. Han skulle vara ute till första december.
Jag berättade att det fanns en lägenhet i vår förening till salu och så gjorde han en intresseanmälan på att få titta på den. Mäklaren hörde av sig och det blev visning på söndagen. Hans bank, Swedbank, vägrade att ens titta på en låneansökan varpå jag föreslog att han skulle kontakta Nordea som varit min bank sen jag föddes.
Ner på banken på onsdagen och han fick lånelöfte inom två timmar, sätta igång och buda och två timmar senare var lägenheten hans. Skriva papper och få nyckel på torsdagen och idag har vi satt igång att riva alla tapeter för det är ett renoveringsobjekt.
Man skulle kunna säga att det gick undan!!!!!
Nordea har ställt upp på ett alldeles fantastiskt sätt vilket i slutänden kommer att innebära att han kommer att bo mycket billigt och dessutom få bli granne med mamma vilket naturligtvis är det bästa med alltihop ;)
Gratis är gott!!
Igår var vi på IKEA för att köpa ny bäddmadrass, resårsängarna hade vi ju redan köpt av Tyra, men sen skulle vi ju ha ben till madrasserna också eftersom vi avböjde att köpa Tyras järnsäng. När vi började kolla på detta så infann sig snålvargen i oss, det skulle gå på nästan fyrahundra kronor för bara ben till sängarna!!! Ligga på golvet var ju inget alternativ för vi är ju snart medelålders båda två ;)
Vi började titta på sängramar och hittade en för femhundra kronor som skulle kunna duga tills vidare men fortsatte att titta lite till för man ska ju inte ta första bästa och blev förälskade båda två...i en järnsäng!!!!
Efter många om och men så kom vi hem med sängen efter att ha utmärkt oss men den "roliga" historian behåller vi för oss själva för annars förstår Nu alla vilka Dumkopfar vi är...
Nu står sängen uppmonterad och vi skrattar så fort vi kommer in i rummet för....sängen är inte riktigt anpassad för vårt rum.......vi leker Prinsessan på ärten och vi kommer definitivt att få övertyga våra eventuella gäster om att det är ett vardagsrum som fungerar som sovrum. Just nu syns bara sängen!!!
Är det någon som är intresserad av ett datorbord Mikael eller en 60-talsbokhylla i teak så går det bra att komma och hämta för det får inte plats längre :P Kom ihåg att gratis är gott!!!!
Grisar i sängen!
Med tanke på hur mycket tid av sitt liv man tillbringar i sängen så är det konstigt att vi lägger ner så lite pengar på det!!
Vi har genom en annan bloggare fått köpa deras nästan nya resårsängar som var i princip identiska med de vi sett ut på IKEA och idag ska vi åka ut till IKEA för att köpa bäddmadrassen. Vi har valt ut en madrass i memoryskum så i natt ska vi sova som två små söta grisar!!
Jysk kom igår med ett reklamblad där de hade liknande madrasser med 50% men när jag kollade på dom så kändes de inte alls lika sköna som IKEA's så, trots att det blir dyrare så får det bli så....sin kropp ska man vara rädd om och framförallt när man nu har kommit upp i denna ålder ;) (åtminstone Blivande)
Gamla sängen får Dotra ta över för hon har ju en ung kropp!!!!!
Kommer mig inte för!
Nej, så är det! Det är som att skrivlusten försvunnit!!!
Nå, den som väntar får väl se om den återkommer ;)
Kort rapport!
De första två timmarna var riktigt otäcka men det blev lättare och lättare och det får jag nog tacka Blivande för, han tillät mig nämligen att vara rädd, förstod att det var på riktigt och att jag inte sjåpade mig. Till sist kunde jag faktiskt gå iväg tll shopen alldeles själv och köpa en flaska riktig champagne till fredagsfrukosten!!!
Vi kom till hotellet och det såg precis ut som på bilden och utsikten från balkongen var exakt den vi förväntade oss...kul när det blir så :D

Vi har tagit långa härliga promenader på förmiddagarna längs havet, nåt bad blev det dock inte ;)

Vi har fått nya vänner!!!

Tack för den här tiden!!!

Nu sitter vi på båten och jag hör hur den varvar för att ta oss ut på det vindlande havet där gässen går höga. Nu går båten.....och här sitter jag skräckslagen!!! Alla pratar om sjösjuka men det är då inte mitt problem...tror jag i alla fall för det är många år sen jag åkte båt i riktig sjögång men nu är det nog dags är jag rädd. Jag har intagit en postafen för att lugna ner mig för det är rädsla jag har, riktig rädsla. Just nu talar en röst om hur man ska bete sig om det händer något...då hör man en signal...och så påstår dom att man ska hålla sig lugn...oj, oj... Jag har insett att jag måste ta tag i det här när jag kommer hem, kan man gå i terapi för att man är rädd för clowner så måste det finnas terapi för min paniska skräck för båtar och sjögång! Jag gör som jag brukar när jag går till tandläkaren, vilket jag undviker, men jag har ett knep....när något är riktigt jobbigt så brukar jag fokusera på att det går över....alltså sitter jag här med mitt mantra...om fyra timmar är vi framme, om fyra timmar är vi framme, om fyra timmar är vi framme...... Nu börjas det....det ruskar och surrar...smäller...nu lät det som en lastbil välte...Jo, jag vet att många tycker att jag är fånig men fundera...har inte Du nåt som Du är paniskt rädd för...ormar kanske eller spindlar...tycker Du att det är fånigt?
Sverige är fantastiskt!!!
Vi sitter nu i bilen på väg mot Malmö, Blivande kör bör jag kanske tillägga, och jag sitter bredvid och fascineras av landskapet som är så olikt det landskap vi passerade för nästan tre månader sen.
I juli när sommaren blommade för fullt körde vi Västerås - Sassnitz och nu kör vi samma sträcka i oktober när höstens färger målat landskapet och om allt blir som vi önskar så kommer vi att åka samma väg i april när våren med dess skira och fantastiskt vackra gröna färger håller på att hällas ut över landet och jag bara känner hur jag blir alldeles varm av lycka i kroppen!!!
Här hade jag tänkt skicka med en vacker bild över landskapet men tyvärr har vi nu kört in i landskapet på mitt fäderne och där växer bara barrträd....i den mån Gudrun och Per lämnade nåt kvar....vet Ni var vi är????

Fröken, fröken...
Insåg att jag inte tyckte om att bli kallad fröken för det är ett tilltal som inte används i svenskan idag utom möjligtvis i lågstadieklassen. Men jag kom å andra sidan inte på nåt annat tilltal de hade kunnat använda för frun hade ju inte heller känts okej. Damen...men hur skulle de kunna veta att jag är en dam?
Jag tycker så synd om alla dessa ungdomar som mer eller mindre blir tvingade att stå i den här formen av uppsökande försäljning....jag skulle inte klara en timme!
Helgen har varit en bra helg. I lördags firade vi BLivande med hans familj i Bruksorten och igår satte vi igång med storröjet här hemma. Jag har en arbetskamrat som nyss flyttat och efter att ha hört hennes stönande insåg jag att det är nog vettigt att röja lite i fall Fru Fortuna skulle besöka oss så att vi kan skaffa oss ett annat boende. Jag gissar att vi frigjorde flera kubikmeter i lägenheten och det känns härligt!
Annars är vi mest i gång med att längta till resan som startar på onsdag vid lunch!

Torsdag eftermiddag angör vi bryggan i Sassnitz!
Plötsligt händer det!!!
Helt plötsligt tror jag att det kommer att bli bloggat lite oftare när den här appen kommit!! Dessutom är ju Facebook under stor förändring vilket gör mig lätt förvirrad, det är jobbigt med förändringar ;)
Här går livet vidare, jag håller på att hosta sönder kroppen och alla mina medmänniskor men...inatt har jag fått sova halva natten och det är en stor framgång :)

Gammal vänskap rostar aldrig!
Mentalt sett så befinner vi oss båda i Tyskland! Efter vårt besök i somras på Rügen så blev vi ju förälskade i den ön och nu när det närmar sig en jämn födelsedag i familjen så har vi bokat in oss på ett hotell i Sassnitz för att fira den jämna födelsedagen!
Det är alltså Blivande som fyller jämnt....ja, delbart med fem alltså ;)
Han avskyr verkligen att fira sin födelsedag och det var ju därför som vi oj, jag menar jag ställde till med festen i somras för samtidigt vet jag att det finns vänner som ändå vill visa sin uppskattning och sen är det väl aldrig fel att få gå på fest? För egen del har jag haft och har fortfarande lite ångest över att fylla femtio men det börjar lätta men som anledning till fest är det helt okej!!
Åter till Blivandes firande, jag tror faktiskt att han i minst fem år har blivit alldeles svart i ögonen när jag påmint honom om att när man fyller femtio så "måste" man ha fest. Man får inte lura sina vänner på ett party ;) Nej, naturligtvis har jag respekterat hans önskemål för vi är alla olika och det är just olikheterna som berikar världen!
Men vi har funderat mycket....hur gör vi den sjunde oktober? Hotell nånstans i Sverige, låser ytterdörren med dubbla lås och släcker alla lampor, rymmer till torpet? I somras när vi var på Rügen blev det solklart....det var på Rügen födelsedagen skulle firas!!!
Den här gången har vi bokat hotell så det är klart när vi kommer och nu har vi valt att bo i Sassnitz som vi uppfattade som en mysig liten hamnstad när vi var där i somras och tog en fika. Vi har hittat ett ställe som ser väldigt mysigt ut och som inte kostar en förmögenhet!

Villa Elisabeth, ett mycket passande namn förstår man om man känt mig länge!!! Detta hotell bokade vi in redan i juli ganska direkt när vi kom hem från förra besöket! Alla rum har balkong och flera av balkongerna är inglasade och alla balkonger har ungefär samma utsikt och den går inte av för hackor!!!!

Förhoppningen är nu att karta och verklighet överensstämmer för då ska vi på fredag morgon sitta på balkongen och njuta av utsikten och en flaska champagne och jordgubbar!!!
På kvällen ska vi gå ut och äta en härlig presentmiddag, vi hoppas på att hitta ett härligt ställe med skaldjur vilket torde vara möjligt sådär precis vid havet!!!
På lördagen händer nåt alldeles speciellt...då får vi besök!!!!
Den elfte augusti stod det två lantlollor på Fridhemsplan och funderade på hur livet skulle bli. Den ena hamnade i Malmö och den andra i Västerås ditlockade av olika anledningar, den ena av kärlek och den andra av rötter! De två fann vänskapen på ett postkontor i Bromma och den höll i sig i många år. Jag flög till Malmö när P fyllde tjugo och nu tar hon och hennes man båten till Sassnitz för att fira Blivande...visst är det märkliga svängar livet kan ta? Det trodde vi nog aldrig den 28 september 1982!
Tilläggas ska att det är tack vare Facebook som vi åter knutit kontakt efter ca femton års avbrott!! Gammal vänskap rostar aldrig!!!!!!
För övrigt har denna vecka varit fylld av trista händelser i privatlivet men livet går vidare för oss alla men på ett annat sätt!!! Kram på Er det berör :love:
Catfight!
Nej, inte på jobbet men varje dag här hemma på gården!!
Jag hävdar med det bestämdaste att har man katt i stan så ska den katten vara innekatt! Våra städer är inte lämpade för att ha utekatter i. Varje dag blir en av gårdens katter påhoppade av en katt från granngården och de slåss så tussarna ryker och skriken ekar mellan husen. Senast igår hände detta på eftermiddagen och det som förvånade mig var att matte till den ena katten gick ut på balkongen och tittade på utan att agera!! Hon gick inte ens ut och släppte in katten trots att den satt bra länge utanför porten och skakade.
Tycker man att katter inte ska vara innekatter bör man avstå från att ha katt helt och hållet för det är inte bara andra katter som utgör en fara för de små utan staden rymmer många faror. Bilar och inte minst andra människor!
Våra katter är innekatter när vi bor i lägenheten och utekatter när vi är på landet och de har inga problem med det och så har det varit i nio somrar nu. Det händer ju att det ibland dyker upp nåt djur som Kajsa måste jaga iväg eller kanske rent av slåss litegrann med...hon går också under namnet Jansboskräcken därute!!! Ja, Ni kanske minns när hon spöade upp räven i början på sommaren :D Förra sommaren var en riktig jobbig sommar för Kajsa för då var hon i slagsmål med för oss helt okända djur men mården skulle kunna vara en motståndare hursomhelst så har hon sedan dess ett jack i örat.
För mig är det helt självklart att försöka sära på slagskämparna eller åtminstone störa dom så gott det går därför blev jag mycket förvånad när grannen bara stod som passiv åskådare på balkongen igår.
I vår familj har katterna lika självklar plats som vi människor, ibland lite mer...för mycket kanske men de har inte valt oss utan vi har valt dem och då ska vi ta hand om dem!!!
Just nu sitter jag och fryser för Lisa vill ligga på balkongen och sova, på nätterna är det trångt i sängen för Kajsa måste ligga vid våra fötter och F-N ta oss om vi försöker puffa undan henne....då kan man lätt räkna med antingen tio klor i foten eller 30 tänder...man vet aldrig!!! Hon är världens snällaste katt så det är inte av elakhet hon gör så utan för att försvara sin säng!!!
Om sängen är obäddad när Ni kommer hit så beror det på att Lisa låg där på morgonen....inte kan man störa en katts skönhetssömn?
Kort sagt.....det är inte vi som bestämmer i den här familjen!!!!
Måste bara ge Er en till för det här skulle lätta kunna vara Kajsa och jag!!!
Precis när jag skulle publicera så kom Kajsa och hoppade upp så nu ska jag gå och rensa näsan från henne ;)
Rätt eller fel???
Den andre är fortfarande lite osynlig men jag gissar att han är rädd för bacillerna :D
Ni förstod väl att det var ett skämt....?
Jag tillhör den sortens förälder som faktiskt inte vill att mina barn ska känna sig tvungna att hälsa på i tid och otid...jag vill att de ska hälsa på för att de vill och inte för att de känner sig tvungna. Och ibland blir det ofta och ibland blir det mer sällan! Av nån lustig anledning blir det oftare på sommarhalvåret när vi befinner oss drygt två mil från deras bostäder än på vintern när det bara är ett och två stenkast som skiljer!!!!
Att jag inte är någon telefonmänniska vet dom och det kompenseras av att deras pappa är det....och nog tror jag att de vet att jag tänker på dom och bryr mig om dom även om jag inte ringer varje dag eller kanske ens varje vecka!!! Usch, det där lät nästan lite samvetstungt...borde jag ringa åtminstone varje vecka???
Å andra sidan har vi kontakt via Facebook...de ser vad jag gör och jag ser vad de gör även om jag inte alltid vill se.
Finns det något rätt eller fel.....eller är det upp till varje familj att hitta sitt sätt??????
Efterlysning!!!!

Är det någon som har sett de här två söta killarna så hör av Er genast!!!!!!
De är saknade!!!!!
Ni får dock lägga till tjugo år på åldern men dom är sig ganska lika!!!!
Nyfikna???
Jag har en rejäl förkylning helt enkelt, kanske rent av nåt influensaliknande. Ont i kroppen, lite feberkänning, hosta och en förbenad snuva!!!!
Det enda som inte är så illa drabbad är liksom hjärnan ;) den vill gärna passa på att göra nån nytta när kroppen ändå är hemma! Jag har funderat på att katalogisera mina böcker, eller putsa fönster och byta gardiner. Kanske röja Dotras rum som verkligen behöver en ansiktslyftning....men sen tänker jag att det är dumt att sätta igång nåt sånt när jag blir alldeles andfådd bara av att gå de fyra meterna till toaletten!!
Dessutom inser jag att jag är nog ganska sjuk eftersom jag inte ville ha vin igår....jag ville inte äta den märka chokladen som Blivande köpte hem till mig...jag gick och la mig klockan tio!!
Jag fortsätter att glo på film och hänga på divanen!!!!
Oj, oj.....
Men jag lever!!!
......pip.....
.
.
.
.
pip
.
.
.
.
PIP
.
.
.
.
PIP
.
.
.
.
PIP
.
.
I ett töcken av sömndruckenhet blandat med en oönskad förkylning ligger jag i sängen och undrar vad är det som piper så ihållande. Jag känner att mitt halsonda blivit värre, det känns som att någon passat på att gnugga hela min hals med Svinto medan jag sov citodonutslagen under natten. Hela kroppen är knottrig som en fjäderryckt höna trots att svetten rinner.
Då kommer jag på det....det är vår comviq-telefon som saknar laddning. Den telefon som Dotra kan använda när hon behöver nå oss men som sällan används! Om jag inte varit förkyld hade jag förmodligen slagit Blivande med nåt hårt i huvudet där han ligger bredvid mig snarkande, för igår kväll påtalade han att den nog behövde laddning! Återigen är det väl den där Någon som glömt sin roll här i hushållet!
Jag trasslar mig upp ur sängen genom fötter och katter som för övrigt tror att vi bara lånar sängen av dom!Stänger av telefonen och lägger mig igen, då inser jag...det är nog lika bra att göra ett besök på hemlighuset.
Tillbaka i sängen och boar in mig för att fortsätta sova....då ljuder tågtutan i min telefon. SMS från Kapp-Ahl!!! Tack för rea-erbjudandet men när klockan är halv sex på morgonen blir jag inte exalterad av att få 25 % rabatt på hela köpet!!! Min telefon påminner mig flera gånger när jag får sms så de är bara att kliva upp igen.
Kryper ner igen....kudden är mysigt skön. Då ljuder tågpipan igen!!!! Nytt sms....den här gången får jag dock skylla mig själv eftersom jag igår anslöt mig till den stora skaran som spelar Wordfeud, min motspelare har lagt ett nytt ord och det är min tur!!!
05.50 ljuder en gräslig signal som ska föreställa nåt som Alcazar har haft på sin repertoar, Blivande ska gå upp!!!!! Jag talar om för honom att jag ska INTE gå till jobbet utan ligga hemma och vårda förkylningen som anföll mig igår.
08.50 vaknar jag med ett ryck, jag har somnat om och missat att sjukanmäla mig!!!! Opp och hoppa och hiva i väg ett mejl en timme sent!!! Tur jag förvarnade igår!!
Nu sitter jag här och funderar på vad man gör när man är sjuk....en kopp te och en film kanske?
Inget att läsa för Dig!
Egentligen skulle jag bara vilja skrika ut allt som snurrar runt i skallen just nu men jag har bestämt att lägga munkavle på mig så det är ingen idé att nån av Er idkar utpressning för det kommer inte att fungera ;)
Men det är så mycket information som ska ramla på plats så jag håller på att defraggar hjärnan för att få plats med det nya......men skaka på huvudet...ja, det gör jag utan att det har med defraggandet att göra!!!
I morgon hoppas jag komma med en mer underhållande blogg men efter helgens bloggenomgång så har jag kommit på att bloggen är mycket bra att skriva ner minnen i :P
Så detta inlägg är för mitt minne och inte för Er underhållning :D
Självunderhållande!
Baksidan av detta är ju att jag plötsligt insåg att jag har dåligt minne!!!!
Anledningen till att jag började läsa var att denna helg har vi suttit ute varje morgon och duckit mrgonkoppen och det gjorde vi inte förra året. Det blev kallt mycket tidigare både 2010 och 2009!!
Nu ska vi äta frukost och sen ska jag lura ut Blivande i skogen för att se om vi inte kan få några liter kantareller till!!!!!

Vad av hjärtat är fullt talar munnen!!!
Igår morse gjorde jag en häftig upptäckt, när jag satt i bilen på väg till jobbet och fick stanna vid stadens Röda torg på grund av rött ljus så insåg jag att jag var på väg till jobbet utan att ens ha funderat på hur kroppen mådde, det går numera på rutin att ta sig till jobbet. Antagligen har jag gjort så under en längre tid men jag har inte tänkt på det tidigare. Kanske låter det konstigt i vissa öron men den som varit i min situation förstår vad jag menar. Jag har varit så van i så många år att bara fokusera på hur jag mår att det blivit en vana, en rutin. Nu kan jag bara konstatera att jag är färdigrehabiliterad, visserligen bara till 50% men det är mycket gott för mig!!!
Restaurangbesöket blev naturligtvis lyckat, så skönt att umgås med människor som man känt så himla länge och som ändå uppskattar att ses ;) Sen måste jag väl tillägga att Indigo i Västerås kanske inte rekommenderas men det beror förstås på vilket tålamod man har. Servicen var nämligen under all kritik vilket jag hört från flera håll tidigare men efter en recension i VLT i veckan så verkade det ju ändå som att det blivit något bättre men icke....jag har aldrig varit med om så dålig service!!! Det kaffe, en helt vanlig kopp kaffe, som en av mina vänner beställde dök över huvudtaget aldrig upp! Vatten fick vi hojta och jag menar hojta om flera gånger. Nej, usel service men fantastisk mat, de kommer att få en chans till men det beror helt på deras i vår stads unika koncept!!!
En sak till måste bara kommenteras, ett av de vackraste och mest smittande leende har gått i graven denna vecka. Stefan Liv min absoluta hockeyfavoritspelare dog i den omtalade flygkraschen i veckan. I tio år har han varit anledningen till att jag överhuvudtaget har tittat på hockey emellanåt och jag tror att det varit så för många fler....han var en folkkär idrottsprofil och det var han mwedan han levde också inte bara nu när han är död som jag hörde någon påstå på radion!!!
Sen kan jag tycka att det är skamligt att plötsligt nu ska de ryska ledarna ta tag i flygsäkerheten, borde det inte ha gjorts för längesen?? Måste det till ett helt hockeylags död för att det ska tas på allvar? Är hockeyspelare mer värda än "vanliga" människor???
Helgen tillbringas som vanligt i torpet och det ska snart ut och plockas svamp men först melodikryss förstås!!!!
a>