av Mari Jungstedt.

En riktig bladvändare...igen!!!

Det är nåt speciellt med Jungstedts böcker och jag tror inte att det bara är att jag känner mig hemma i miljön. Jag trollbinds på en gång när jag påbörjar en bok av henne och glömmer allt runt omkring mig. Igår när jag läste den här låg jag till och med i solen och läste vilket jag normalt inte brukar göra utan jag brukar dra mig mot skuggan.

En av anledningarna kan vara att man lär känna personerna i boken ganska snart och får nån form av relation till dom. Det känns som att hon gör bra research till sina böcker, åtminstone köper jag det mesta hon skriver om vilket är ett plus. Jag avskyr nämligen när författaren gör missar, ett exempel var i nån bok där författaren påstod att melodikrysset gick på söndagsförmiddagar, då blir jag irriterad för det vet väl alla att det är klockan tio på lördagar ;)

I den här boken får man en inblick i modellvärlden och hur det kan vara att vara anorektiker....det känns helt trovärdigt för mig.

Det enda minuset med den här boken skulle väl i så fall vara att jag ganska tidigt listade ut vem mördaren var men det kanske beror på min rutin som mordgåtslösare ;)