Ordet självkänsla tror jag fick en renässans i och med att Mia Törnblom lyfte fram just det ordet. Själv måste jag erkänna att jag nog under stor del att mitt liv förväxlat ordet med självförtroende och tänkt att självförtroende har jag ju men när hon började sätta fokus på ordet självkänsla började jag förstå att det är skillnad.

Min självkänsla har ökat rejält det sista året inser jag, dels att jag slutförde min utbildning till IT-pedagog och nu de sista fyra månaderna genom min arbetsträning på Hermods med SFI (Svenska För Invandrare). Jag märker att min hållning har förändrats, jag går rakare i ryggen och känner att jag har en funktion i livet.

Naturligtvis har jag haft en funktion som dotter, syster, systerdotter, mamma, styvmamma, vän och sambo men att ha en funktion i arbetslivet är minst lika viktigt åtminstone när man som jag blivit ofrivilligt arbetslös genom sjukdom. För varje år av de sammanlagt nästan sju år som sjukskriven så har min självkänsla minskat i en allt snabbare hastighet så snabbt att jag till och med sett på mig själv som ganska oviktig.

Jag har "läst" andras tankar...den där hon gör ju ingenting, bara snyltar på samhället! Förmodligen har de inte tänkt så, inte alla i alla fall, men detta tog alltmer över mitt liv. Våren 2009 när jag blev utsparkad från Försäkringskassan var jag nära botten, vad skulle det bli av mitt liv och mig?

Än idag kan jag bli ledsen över att nästan hela mitt 40-tal gått åt till att vara sjuk och jag har fått kämpa hårt med myndigheter och sjukvård. Om ett drygt år fyller jag femtio och jag tycker att jag nyss fyllde 40, det känns märkligt.

Jag tänker nu vända det tråkiga till nåt positivt! Allt tråkigt som varit har gett mig en massa kunskap både om mig själv och om andra människor. Jag har gått ur den svart-vita zonen och klivit in i den oändliga grå-zonen och där tänker jag stanna! Låter det trist? Inte ett dugg, för det är mycket lättare att vara en bra människa om man inser att variationerna på människor är lika många som antalet människor.

Numera försöker jag att tänka på varför andra agerar som de gör och inte bara tycka att de är "knäppa", det finns med all säkerhet en anledning till agerandet. Jag har ingen rätt att döma andra människor likväl som ingen har rätt att döma mig. Den som är felfri kastar första stenen......

Jag älskar inte alla människor och alla människor älskar inte mig men jag gör mitt bästa för att respektera alla människor och vill själv bli respekterad!

Varför är detta dagens ämne i bloggen? Måste det finnas en anledning? Näe, jag bara kände att jag behövde skriva ner det för min egen skull och för att det kanske kan ge någon annan tid för reflektion. Men kanske för att jag idag fick en massa goda ord med mig hem från arbetet som väckte dessa tankar så nu ska jag njuta helg med rak rygg!