Kändisfobi
Jag lovade att berätta om min hittills okända fobi - Kändisfobi!
För många år sen så jobbade jag som filmpedagog och det innebar att jag emellanåt träffade en del sk kändisar på olika evenemang som filmfestivaler och filmgalor. Det var en hel del av min bekantskapskrets som var avundsjuka på mig medan jag själv bara led alla h-es kval...hur beter man sig?
När jag kommer i närheten av en kändis så vill jag bara försvinna, jag får liksom knottror på hela kroppen och tunghäfta. Jag vill så gärna behandla denna person som vilken person som helst så det blir istället helt fel. För några år sen var jag på en bokmässa i Örebro och en av mina absoluta favoritmänniskor var där - Jonas Gardell. Vännen som jag var där med är lite småbekant med Gardell och han skulle signera sina böcker och sin skiva så hon ställde sig i kö medan jag vred på mig som en mask och bara ville springa därifrån men vännen "tvingade" mig att stå kvar och jag lyckades väl haspla ur mig nåt pinsamt och log fånigt..jag kom inte ens på att jag kunde tala om för honom att jag gillar det han gör....det säger ju alla så han bryr sig väl inte om vad jag tycker om honom, var min tanke....
Vid en Guldbaggegala så hamnade jag i samma damrum som en av mina främsta favoritkändiskvinnor, Stina Wollter. Jag ville så gärna tala om det för henne hur duktig jag tycker att hon är både som radiopratare och konstnär men jag bara tänkte att hon skulle tycka att jag var påträngande..åh, vad jag ångrar mig för säkert behöver en kändis likväl som jag lite uppmuntran ibland.
Dessutom påpekade min vän i Örebro för mig att det är deras jobb när de är ute på offentliga uppdrag...och ja, det kanske det är men jag förmår mig icke att tränga mig på ändå.
Ibland tänker jag att det kan ha med min uppväxt att göra, på Gotland är sk kändisar vanlig vardagsmat och jag fick tidigt lära mig att de är som vanligt folk och vanligt folk vill vara ifred.
Någon som känner igen detta? Har jag för mycket respekt så det kanske blir respektlöst istället?
Jag minns mycket väl det här tillfället och kommer ihåg vad du sa och tyckte. Och jag tyckte nästan att jag blev pinsam bara för att jag ville säga hej...
Men nu slår det mig något när jag läser de här raderna...tycker Du att jag var/är respektlös bara för att jag tog kontakt med Jonas? Och på vilket sätt tvingade jag dig att stå kvar?? Du kunde ha valt att gå till något annat bokstånd eller så...För om du upplevde att jag tvingade dig så ber jag om ursäkt. Vi har alla egna val.
Det jag vill ha sagt är att han och alla andra offentliga personer är bara människor men de har ett gemensamt; de vill vara i centrum och få uppmärksamhet men framförallt vill de få bekräftelse och vara omtyckta. Precis som "vi andra" alltså..och visst vill de vara ifred också precis som vi. Men jag tycker inte det är att tränga sig på eller vara respektlös när man visar en person sin uppskattning på det enda sätt de själva vill: köpa deras böcker, skivor eller att gå på deras konserter, teaterföreställningar, signering av böcker eller vad det nu kan vara.
I somras så träffade jag flera sk kändisar och vid ett tillfälle så tog jag mod till mig och gick fram till en kvinna som jag tyckt om i många år och som jag aldrig fått tillfälle att säga det till. Jo jag måste också ta mod till mig i vissa fall (speciellt om personen har kommit att betyda något för mig).
Nu ångrar jag mig inte att jag gjorde det tvärtom jag är både tacksam och glad. För det visade sig att vi hade liknande intressen och har ff kontakt..hon blev dessutom glad över att jag tog mod till mig. Hon sa att hennes kändisskap skrämmer bort folk och det vill hon absolut inte. Men det är väl baksidan av att vara kändis också kan jag gissa.
Jag kände bara att jag ville svara på det Du skrivit i Din blogg eftersom det är mig Du skriver om som vännen som tvingade Dig...
Det är sant det Du skriver...alla behöver vi uppmuntran ibland oavsett om vi är kända eller ej!
Som när jag träffade Nesser på bokmässan då...:D Inte sa jag hur fantastiskt bra jag tycker att han är, jag flinade bara fånigt och sa ingenting. Även om mötet förstås var större för mig än för honom så blir väl alla som sagt glada för en komplimang..
Sv: Tack för grattishälsningen. Kram!
Marianne; Jag svarar Dig här för ibland tänker man inte på att det man skriver behöver förtydligas!
Med "tvingade"...menade jag att Du såg till att jag utmanade mig själv att våga! DU tvingade mig inte att stå kvar för att Du ville säga hej...och näe, jag uppfattade inte Dig eller någon annan som respektlös!!
Detta tillfälle gav mig, som Du vet för vi har pratat om det flera gånger, många tankar och funderingar...och jag hoppas verkligen att jag nästa gång har det modet att ge ros som Du har <3
Kram "Lillasyster"
Jag skulle aldrig tränga mig på en kändis i en privat situation, men vid boksigneringar och liknande då jobbar de ju. Och visst blir väl även de glada över några snälla ord. Annars tänker jag att de har huvudet upp och fötterna ner - dvs de är precis som vi.
Ikväll får du känna dig som en klokgumma då!
Jag tror du ska vara full oftare, då tänker man inte så mycket utan säger det man har på hjärtat. Hehe. ;)
Jag har tyvärr inte träffat så många kändisar men jag förstår ditt tänk.
kallas det verkligen kändisfobi? :)
De kändisar jag träffar numera är fyrbenta........Jag är nog som vanligt jag, bryr mig inte så mkt om kändisar för numera är ju var och varannan det! Ha en finer kväll! Kram
Uj, vilken komplex fråga!! Om man behandlar dem som vem som helst(vilket de ju faktiskt är) så kanske de känner sig nedslagna av det.. som du skrev "alla behöver vi uppmärksamhet" och jag kan tänka mig att de kan bli ganska ensamma eftersom folk inte vågar/vill tränga sig på. Men samtidigt så kan ju de också säga att "idag passar det inte så bra".. Nog skulle jag haja läget då..
När barnen var mindre och samlade på autografer, då var det inga problem att ta kontakt och då har jag fått autograf och sedan blivit stående rätt länge och pratat "ditt och datt" med dem.. Roligast var att prata loppisar med E-type!! Hehehehe.. Stöter dock inte på alltför många kändisar här i Umeå.
hehe allt bra? :)
Hoppas du fått en bra start på veckan!:)
SVAR: hahaha, ser det ut so, en dammsugare?! det var ju inte riktigt meningen. :P
okej, ja jag har ingen aning. :)
Alltså...jag hade nog tänkt och gjort som du...Men jag vet inte riktigt. Har nog aldrig träffat en kändis...bara sett ett antal live, på konsert alltså...och då träffar man ju inte dem på det viset...=)
Kram på dig!
Lustigt... min kollega berättade just om en händelse när hon stod i kö för att få en bok signerad av Jonas Gardell och hon berättade om sin son och varför hon ville ha boken signerad och JG bara satt och fånstirrade, helt ointresserad. Trist!
Jag gillar honom och trodde han var mer serviceminded.
