Kurs, fantasi och spöken!

Nu är det snart dags att åka iväg på kurs igen....sista kvällen med gänget!

Det har varit så himla skoj att hålla den kurs, först och främst att få jobba tillsammans med nån man tycker väldigt mycket om. Att sen ha så fantastiska deltagare...kan det bli bättre?

75% av deltagarna hade i princip aldrig suttit vid en dator när vi började kursen..nu slänger de sig med termer som att scrolla och googla!!! Vet att nån till och med varit och kollat på en dator...att inhandla! Häftigt!!!!

Att gå den här utbildningen jag gjort under året har varit nåt av det bästa jag gjort men det tror jag att jag återkommer till i ett annat inlägg när kursen är slut....för det har varit ett av mitt livs bästa resor och förtjänar odelad uppmärksamhet!

Tillbaka till morgonens inlägg....jag lider alltså inte av mörkrädsla...utan livlig fantasi. Alldeles för mycket för mitt bästa! Jag läste nånstans att Marie Jungstedt ibland inte tordes umgås med sig själv när hon skrev sina böcker...jag förstår precis vad hon menar för när jag lagt mig på kvällen då sätter fantasin igång. Om jag bara tordes så skulle jag kunna skriva de mest fantastiska berättelser då för det är ju när känslan är i en som de blir som bäst i tryck!!!

Precis som
Nancy skrev i sin kommentar...jag skulle kunna springa benen av mig....fast det bara var Kajsa som kliade sig bakom örat!!! Nå, nu är jag ju en tämligen förståndig kvinna i mina bästa år så jag tar det lugnt och skrattar åt mig själv. Ni som varit i torpet förstår att det är lämpligast så...man bor inte här ensam om man är mörkrädd!!!

Bästa Vännen tycker att jag är fullkomligt galen...men det tycker ju jag att hon är när hon spelar golf! Hon var ju här igår...med en brun hand och en vit...man måste ha handske när man spelar golf förklarade hon det med!!! Ja, ja....

Apropå spöken (Tyras kommentar)...spökar det här??? Nja, de första åren tyckte jag att det var obehagligt att vara här ensam, även på dagen. Det kändes som att någon var med mig hela tiden, som inte riktigt gillade att jag var här. Numera så samsas vi bra, jag känner bara goda vibrationer men Blivande har haft märkliga känslor härute...så starka att han vid ett tillfälle då han var här ensam faktiskt fick åka till stan utan att ha uträttat det ärende han hade här!

Vad det sen är och vad det är som gör att jag inte har nåt obehag längre....det vet vi inte!!!


Kommentarer
Postat av: Em

Om Blivande pratar högt med "spöket" så kanske de kan komma överens? Jag tror på sånt..

Postat av: Naturflickan

Jag tror det löser sig med tiden. Man lär sig att leva sida vid sida såsmåningom...

2010-05-05 @ 18:01:39
URL: http://naturflickans.blogg.se/
Postat av: TT

Min bror har upplevt mycket i vår stuga, mycket mer än mej och han har också åkt därifrån en gång.

Men det är enda gången det har känts lite hotfullt, annars är det inte något ont men är man solo så kan vad som helst kännas otäckt.

I vår gamla lägenhet i Sura kände man sej aldrig lugn men tack och lov är det en helt annan atmosfär där vi bor nu.

Visst hör och ser vi saker men på ett helt annat sätt.

2010-05-06 @ 11:02:58
URL: http://tyratok.blogg.se/
Postat av: Ama de casa

Det kanske är så att spökena är lite svartsjuka? ;-)

2010-05-07 @ 14:37:17
URL: http://amacasa.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback