av Colleen McCullogh.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om den här boken?!

Alla har väl läst nåt av denna författare tidigare om inte annat så har man väl sett Törnfåglar på teve. Boken är skriven i dagboksform vilket både kan vara kul att läsa men också lite frustrerande.

Den handlar om en kvinna i tjugoårsåldern som flyttar hemifrån 1960, hon flyttar från ett tryggt område i Australien till nåt som framställs som slum eller åtminstone ett mindre bra område. Hon hamnar i Huset som inrymmer endast en massa självcentrerade människor, var och en har sin nisch. Bland annat två lotusar, vilket för mig var ett nytt uttryck för lesbiska eller åtminstone nåt som jag glömt att jag hört.

Kvinnan som äger huset är en mycket udda person med övernaturliga gåvor. Kvinnan har också en dotter, Flo, som genast fångar Harriets uppmärksamhet.

Boken handlar mycket om könsroller på 60-talet, och här kan jag genast reflektera över att skillnaden fram till idag inte är så stora.

Husets ägare blir så småningom mördad och kampen sätts igång om att Harriet ska få adoptera den lilla Flo.

Boken måste på nåt vis ha varit bra för den berör mig fortfarande men det var inte nåt sträckläsningsbok men jag rekommenderar Er ändå att läsa den!