Sakta men säkert...

...återgår livet till det normala. Man får ta tag i praktiska saker men det är svårt att veta om man gör allt man ska. Min Bror får ju rent praktiskt dra ett tyngre lass då de bodde under samma tak, jag tar biten med musik och psalmer till begravningen. Man får helt enkelt göra så gott man kan och det tycker jag att vi gör.

Det märkligaste i hela situationen är att här sitter jag med sorg och saknad och utanför mig fortsätter livet som om ingenting hänt! Brevbäraren som är pappas gamla arbetskamrat och tillika min delar ut sin post, sopgubbarna tömmer tunnorna, Ni skriver Era bloggar, mat lagas, folk går till sina arbeten....Allt är precis som före jag åkte till Växjö!

Den tanken väcker en hel del nya tankar....hur stor är en människa? Men jag ska nog fortsätta lite mer på den tanken innan jag skriver ;)

Alldeles snart kommer Ungsonen och vill ha skjuts till torpet där han har ställt sin bil som ska lagas, kanske tar jag mig en promenad i svampskogen och låter tankarna flöda fritt. När båda ens föräldrar är borta kommer hela livet i ett nytt perspektiv...nu är jag äldst i den nya äldsta generationen... i min närmaste biologiska familj, för Moster är ju tack och lov still going strong  :thumbup:

Ibland behöver vi nog stanna upp, tänka och uppskatta det vi har och de vi har runt omkring oss!

Självklart tänker jag mycket på vad jag gjort tillsammans med mina föräldrar under åren...hur vi alltid satt och sjöng i bilen alla möjliga och omöjliga sånger. Ibland var det psalmer trots att mina föräldrar inte var speciellt kyrkliga nån av dom men psalmer kunde dom! Vi gick i skogen och plockade både bär och svamp när vi alla flyttat till fastlandet. Alla campingsemestrar på fastlandet när jag var barn...jag kan fortfarande höra pappa skrika "Akta strumpan" medan han försökte rädda gasollampan som skulle ge oss ljus i det blå-röda tältet. Pappa och mammas högljudda diskussioner om vilken väg som skulle bli närmast att köra för att komma dit de tänkt sig...ja, jag ler när jag tänker på detta och fortsätter min vandring på minnesgatan!

Kommentarer
Postat av: malin öhman

Javisst är det konstigt att "livet" bara fortsätter? Har oxå många gånger funderat på hur vi, människan fungerar. Vi är ju en överlevare och så oxå på sätt och viss mitt i sorgen. När jag läste på din blogg igår så rann tårarna, tänkte på mina minnen av Knutte <3 Ett starkt minne är när han övningskörde med mej... Alltid lugn och saklig, ett annat hans goda köttfärssås, och visst log jag oxå genom tårarna. Skönt är iallafall att han nu slipper lida, tänker på dej och Dicken, och skickar varma kramar till er båda<3

2010-08-26 @ 12:24:29
Postat av: Gun

Vilket vackert och fint skrivet inlägg. Underbart att du har fina minnen av dina föräldrar.

Postat av: Trebarnsmamman

Tittar förbi och skickar en stor, stor kram.

2010-08-26 @ 14:00:49
URL: http://blogg.trebarnsmamman.se
Postat av: Afrodite

Åh, vilka härliga barndomsminnen och vilket fint och tänkvärt inlägg!

Skickar en stor KRAM till dig!

2010-08-26 @ 14:03:59
URL: http://afrodite.blogg.se/
Postat av: Karin

Visst är det härligt med alla minnen !

Även om personerna inte finns kvar här på jorden så lever ju minnena i allra högsta grad. - Allra helst så här tätt inpå ett dödsfall.

Det är fint att man inte bara gräver ned sig i sorg, utan som du vandrar längs minnenas allé.

Din far, och din mor också för den delen sitter säkert på andra sidan och hänger med i dina tankar nu.

De ler säkert de också. ( Och din far är säkert stolt över hur berömd hans köttfärssås blivit nu, när du skrivit om den. :) )



Massor med kramar till dig !

2010-08-26 @ 17:57:51
URL: http://karin.hermansro.se
Postat av: Linnea

Minns att jag tänkte hur kan livet fortsätta som förut när älskade pappa inte finns mer. Runt omkring mig fortsatte vardagen medan jag stannade upp, minns att jag tänkte att på tisdagkväll börjar mitt liv igen, då tar en ny vardag vid, då ska jag stå på gena ben och klara det.



Min pappa var också en hejjare på köttfärsås men det var potatissallad som han fick göra när kusinerna fick önska.Ingen gjorde så god potatissallad som älskade pappa.



KRAM

2010-08-26 @ 18:36:42
URL: http://www.metrobloggen.se/aennil
Postat av: Heidi

Vad underbart med härliga minnen! Sätt dig ner o skriv ner dem. Kram kram

2010-08-26 @ 23:10:42
URL: http://webmum.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback