Det är onsdagkväll och jag sitter här och tänker på att egentligen borde jag gå och lägga mig men på nåt underligt vis känns det som att jag vill dra ut på tiden. Sitta här vid fönstret och titta ut och njuta av denna underbara kväll som sakta men säkert håller på att övergå till natt.

Stora beslut väntas på att bli tagna....ska jag göra så...ska jag göra si....vem kan hjälpa mig att hitta svaret?

Kvällen blev mysig...den blivande maken med dotra kom ut....äldste sonen och hans flickvän...vi åt matjessill och potatis. Flickvännen och jag började bibba lite....vet Ni vad man gör när man bibbar? Jag fick lära mig det denna vecka.....låt mig få höra vad Ni tror att det är så ska jag avslöja det i morgon!!

Lisa studsar runt lite...har lite svårt att komma till ro, kanske hon också känner att det ska njutas av nuet. Det är ganska varmt även inne men ändå ger det gamla torpet en svalka...de var bättre på att bygga hus förr tänker jag. Det här håller kylan borta på vintern och värmen ute när det är sommar...så borde alla hus byggas.

Hemläxan är gjord om än inte alls på det vis jag tänkte mig när jag lämnade skolan idag men ibland styr livets verkliga händelser en in på okända vägar.

I morgon har vi egen skrivtid på morgonen vilket innebär att jag faktiskt ska sova tills jag vaknar alldeles av mig själv, det innebär inte att jag smiter från skrivandet för det gjorde jag ikväll innan familjen droppade in. Men jag behöver sova, jag behöver vilan. Min trötthet gör sig gällande nu...jag orkar inte längre som jag gjorde förr. Oavsett om det är saker som är jättekuliga och jättespännande, mina resurser ÄR begränsade.

Men det är en ganska skön känsla att våga känna detta...att våga stå för det...att våga bejaka det!

Så...det är väl lika bra jag tar min bok och kryper ner under täcket...Lisa har också kommit till ro nu!