Just när vi skulle sätta oss och äta förbyttes glädjen i födelsedagens tecken till sorg. Jag fick ett sms från min yngste son....Farfar gick bort idag......

Killarnas farfar och min före detta svärfar dog under eftermiddagen.

Han har visserligen varit sjuk under några år men som alltid blir man överraskad när det händer och sorgen kryper innanför huden och nästan förlamar en. Tårarna stiger i ögonen och man blir bara så ledsen.

Min första tanke var nästan ilska...hur vågade han dö på Kristians födelsedag? Kunde han inte ha dött igår..eller i morgon? Inte nån rationell tanke precis..ganska egoistisk men så var den första tanken som gick genom huvudet på mig.

Jag gick genast till telefonen för att ringa min äldste son, måste få höra hur han mådde. Det var ju han och jag som gick igenom min mammas död tillsammans så en viss trygghet kände jag i det...han brukar inte hispa till sig. Men..jag visste också att sitter i sin mörka lastbilshytt nånstans i Sverige helt ensam...var gör man av sin sorg, ilska, saknad då...känner man sig inte som mest ensam i hela världen då?

Hans pappa hade ringt och berättat att farfar gått bort...skämtar Du säger min son på sitt vis...näe, sånt skämtar man inte om säger pappan...men säger sonen...jag pratade ju med farfar för bara några timmar sedan.

När Kristian berättar detta för mig känner jag hur jag blir alldeles varm i hela kroppen..hjärtat slår ett par extra slag...

Vilken fantastisk födelsedagspresent min son hade fått!!!!

En av de sista sakerna farafar gjorde var att lyfta luren och ringa sin sonson för att gratulera på födelsedagen...den presenten är svårslagen!

Farfar var nog en av de mest goda människor jag lärt känna i mitt liv, jag har svårt att tro att han gjort någon människa illa i hela sitt liv...åtminstone om man bortser från krigsåren i Finland. Han var född i Österbotten en liten bit utanför Vasa och flyttade till Sverige samma natt som Kennedy mördades om jag inte minns alldeles fel. De flyttade till Linköping där de bodde under flera år och  i början av 70-talet gick flyttlasset hit till Västerås.

En mycket godmodig herre som satt djupa spår i mig på ett alldeles speciellt sätt....jag har många minnen av honom och genom tårarna ler jag.....

Jag ser fortfarande tydligt framför mig hur förvånad han blir när vi rullar in på gårdsplanen i Jungsund där han står och reder nät...bara några dagar senare ska han fylla 60 år. Vi får massor av skäll av farmor för att vi inte berättat att vi skulle komma men farfar bara går omkring och ler på sitt alldeles speciella vis!

Jag minns när han på sin födelsedag önskade sig Finsk sommarsoppa..vet Ni vad det är? Koskenkorva på blommig tallrik!

Eller hans nubbevisa från Finland...finska cykellandslaget....HOJ!

Om hans berättelser från den tiden han jobbade som målare, en för övrigt mycket skicklig sådan, när han vid ett besök hos doktorn fick höra att han var färgblind!!!! Han var en mästarepå att blada färger i precis den nyans man önskade!!

Oj, ja..det finns massor av minnen och ikväll ska jag verkligen låta mig färdas tillbaka bland minnen!