Lyckligt lottad!!
Idag fastnade mina ögon på denna artikel i Aftonbladet om att barnen bestämmer vad som står på matbordet hemma i familjen!
Så är det inte vid vårt matbord! Inte så att inte barnen inte blir tillfrågade vad de önskar för det blir dom men oftast är det faktiskt jag som bestämmer, dels beroende på att det är jag som handlar men också för att det är jag som lagar maten! Jag har ett stort matlagningsintresse och det påstås också från säker källa att jag gör det bra!
Familjens barn är bra på att prova allt som ställs på matbordet, nån enstaka gång har de vägrat att äta men de har alltid smakat! Minns en gång väldigt tydligt när min äldste son vägrade att äta bearnaisesås men jag bad honom att smaka...och den gången gjorde jag honom en björntjänst för nu vid 21 års ålder älskar han det och kan äta hur mycket som helst och det är ju kanske inte helt nyttigt!
I vår familj äter vi mycket grönsaker och bönor och linser. Jag brukar göra en linssoppa som alla älskar, till och med den son som sagt att han vägrar att äta linser...men det var innan han provat mammas linssoppa!
I stort sett all mat lagas från grunden här, nån gång fuskar vi och äter färdigmat och då smakar det ju gott men att äta pizza och annan färdigmat stup i kvarten...nä, det är inget för oss!
Nu är det ju så att jag förstår att alla inte har den möjligheten som jag har att laga all mat från grunden men det är väl en av de få goda saker som min långa sjukskrivning fört med sig!
Vi har också försökt under de år vi levt tillsammans, vi är alltså en styvfamilj, att alltid äta åtminstone ett mål gemensamt under dagen och det blir oftast kvällsmålet. Det är skönt att få sitta ner och prata om dagen och om händelser som på nåt vis berört oss. En naturlig samlingspunkt för samtal och njutning! Inte sällan blir det en timme vid matbordet. Dock minskar ju antalet matgäster stadigt här i familjen då de äldsta börjat flytta hemifrån men vi håller kvar vid att försöka äta gemensamt varje kväll, såvida det inte är träning eller nåt annat som påverkar!
Jag hör från dotras kompisar att detta inte är vanligt i familjerna nuförtiden utan att man oftast tar sin mat och värmer i micron och äter när det passar var och en....är det underligt att man går förbi varann och inte har en aning om vad som händer de olika familjemedlemmarna?
Du har så rätt i det du skriver Ia. Det där att man samlas och äter tillsammans en gång om dagen, det är jätteviktigt och så har vi alltid gjort både i mitt hem när jag var barn och sedan när jag fick egna. Jag tror att det bidrar till att barnen lär sig smaka och äta av allting då också.
Våra barn har aldrig beställt mat från barnmenyn till exempel när vi varit ute och ätit och barnbord och speciell barnmat när vi har haft bjudningar har vi aldrig haft.
Men matlagning är nog ett jobbigt kapitel i många hem och när alla kommer hem olika tider trötta och stressade är det väl lätt så att ingen orkar organisera någon ordentlig måltid utan det blir så att var och en värmer och tar för sig av det som finns.
Ha det så gott!
/Ingrid
Ang. bloggkommentar: Ja, här tycker jag ändå att det fungerar just nu väldigt bra, vi äter också våran gemensamma middag på senem allihopa.Får passa på medans det fungerar,,,L
När mina äldre var små så var det mer hitt som happ med det där, men det var mest för att de idrottade så mycket och var sällan hemma då vi åt, de fick värma sin mat när de kom hem.
Det låter som att du gör som jag, en middagsrätt och det får gälla för alla. Det skulle ju vara orimligt när vi är så många att laga olika rätter,,,,,hihi, man är ju ingen restaurang....
Ha en fin dag, nu till jobbet!
så försöker vi med att göra att samlas vid middagen, och oftast är vi fler än bara familjen, verkar som kompisarna tycker det är ganska trevligt o sitta ned tillsammans och ätaler Anton har några kompisar som han säger han har aldrig kännt att de luktat mat där hemma..va tråkigt de måste vara..Jag kan variera lite till familjen, tex pepparrotsås gillar inte anton så han får brunsås då..men mer fjäskande än så gör jag inte..C yaa..
