Siri Anna Maria 100 år!

Idag skulle min mormor ha fyllt 100 år om hon fått leva, hon gick dock bort alldeles för tidigt den 14 februari 1975.

Jag var bara 13 år när hon dog men hon hann sätta djupa spår hos mig och är nog en av de kvinnor jag har som ideal...på gott och ont kanske! Mest på gott givetvis!

Det finns lite hysch-hysch runt mormor och jag ska nog be moster om den korrekta versionen nästa gång vi ses....hysch-hyschet handlar om vilka som var hennes föräldrar...jag tror jag hört nåt om att hon kanske var adopterad...eller nåt...ska tas reda på!

Att det sen dessutom blir i mina ögon en fantastisk kärlekshistoria mellan min morfar och min mormor gör inte historian om min mormor sämre.  Jag tror ju att jag tidigare berättat att jag är uppvuxen med en modern familj och det är väl här det börjar...någon gång under andra halvan av 1930-talet....mormor och morfar blir förälskade...problemet är...morfar är gift! Nå...jag lämnar historian här...för resten kan jag bara fantisera om vilket i och för sig kan resultera i en bra historia men jag ska nog be min moster berätta resten....min moster som för övrigt kan beteckna sig som ett äkta kärleksbarn!!

Nå, det är här det moderna kommer in, morfar skiljer sig från sin första fru och så småningom föds min mamma 1941! Skilsmässa på den tiden gissar jag var ganska tufft och jag önskar att jag haft min morfar i livet när jag genomgick min skilsmässa....han hade nog kanske kunnat ge mig lite bättre perspektiv på det hela...gett mig en syn från hans sida! Nå, detta var en parentes !

Min mormor och morfar var en stor del av mitt liv som barn. När jag var väldigt liten så flyttade mina föräldrar till en lägenhet på andra sidan av morfars gata....Ekmansgatan på Länna i Visby! Huset morfar och mormor bodde i hade morfar byggt alldeles själv, ja...med hjälp givetvis men ändå. Jag gissar att det stod klart någongång på 40-talet...även här finns luckor att fylla i.....Moster...om Du läser detta...kan vi hjälpas åt och fylla i luckorna??? Hursom helst ska man komma ihåg att detta var under krigsåren...för mig är det helt otroligt....kriget härjar för fullt....morfar och mormor bygger hus. Redan då gissar jag att morfar jobbade inom det militära på dåvarande I18...numera...vaddå??? Bostadsområde eller...?

Tillbaka till mitten av 60-talet och vi bor mittemot mormor och morfar...gissa var jag bodde mest? Min mormor lät mig avra med i allt hon gjorde....tvätta...stryka...sy...laga mat...slakta...pyssla i trädgården...städa...precis allt vill jag minnas att jag fick känna mig delaktig. Inte en enda gång kan jag komma ihåg att min mormor höjde rösten åt mig...men det måste hon väl ha gjort?

Jag minns speciellt en gång...kanske var det sista sommaren hon levde..så hade jag varit in till stan och sett ett par röda snickarbyxor på Julia Hultgrens som jag så gärna ville ha. Jag fick pengarna av mormor som hon säkerligen tog från hushållskassan och så fick jag gå och köpa dom!!! Jag var glad men jisses vad skäll jag fick av mamma....hon visste väl bättre varifrån pengarna kom!

Min mormor var en fantastisk människa! Även min morfar....och jag minns såväl hur deras kärlek strålade om dom!!!

Båda två har en stor plats i mitt hjärta och jag hoppas att de visste hur mycket medan de levde...och att de vet det nu!!! Relationen till morfar var ännu mera speciell och honom har jag fortfarande en speciell kontakt med...han har visat sig på olika sätt genom åren!!

Kommentarer
Postat av: Cattis

åh vilken varm berättelse...men du fick iaf köpa byxorna du...min farmor hon gick till affären o tittade hur de såg ut o klippte till mönster av tidnignar o sydde likadana kläder..kan du tänka dig mig i sjömanskostym...det vill man inte...C yaa..

Postat av: Ingrid

Vilken underbar berättelse om din mormor. Tänk vad det har ändrat sig på nästan bara en generation.



Vilken skam och vilket hysch hyschande det var när det gällde kärleksaffärer, skilsmässor och "oäkta" barn.



Ta du hjälp av din moster och försök räta ut frågetecknen. Vi är alldeles för dåliga på sådant då vi är yngre. Och när vi sedan själva blir gamla och vill ta reda på saker och ting, finns det ingen att fråga.



/Ingrid

2008-11-25 @ 14:27:41
URL: http://dagbok.stenstugu.com
Postat av: Pia

Härlig historia om dina morföräldrar!



Jag blev jätteintresserad av att höra hur din morfar "visat" sig för dig! Har själv haft kontakt med min pappa efter hans död.. De är med oss, hela tiden, om än inte i fysisk form!

2008-11-26 @ 12:52:13
URL: http://anjocapi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback